distraheras genom synsinnet, måste han sjunka djupare inyi det förhandenvarände ämnet. Dess utom är den blinda i allmänhet Så hågad föl sysselsättning att den just för honom blir en er sättning för många af den seendes njutningar. Men man må ej missförstå oss såsom skulle vi vilja bevisa att det är en fördel att vara blind. Nej, visst icke! men att ett sinnes förlust tvingar till de andras uppdrifvande, derpå hafva vi rik erfarenhet. Så är minnet och känseln de egenskaper som företrädesvis skärpas hos den blinda. Vi hafva exempel på elever vid härvarande läroanstalt, som kunna uppräkna hvad som tilldragit sig i deras omgifning på hvarje förfluten dag 4 å 5 år: tillbaka med en förvånande HORGranhet; man har blinda organister, hvilka ha hvarje koral i minnet; man har xempel på att blinda skrifva arktals felfritt fastn de icke sjelfva kunna läsa sin skrift; att de operera t. ex. i en multiplikation med flera siffror i faktorerna; — ja, understundom är minnet dem en plåga då det erinrar om skedda oföritter m. m. Det finnes vackra prof på känselsinnets skärpa i de arbeten som äro att bese vid institutet, i påträdandet af fina synålar m. m.; men att blinda kunna känna färger såsom några vilja påstå och som . blifvit en allmän tro, det hafva vi aldrig erfarit. Många blinda hafva blifvit lärda män, såsom teologie och filosofie doktorer, samt innehaft lärostolar, ja äfven inom det matematiska området. Praktiskt öfverlägsna kunna de aldrig blifva, men på abstraktionens område förneka de ej sin likställighet med seende. Det är på detta sednare fält, som den blinda synnerligast kan gagna inom skolan. I religionen, historien, hufvudräkning gör han snart ett mäktigt inflytande på sina lärjungar och skapar. lust hos dem att höra hvad han berättar. I åskådningsimnen kan han naturligtvis ej gagna på annat sätt än genom att å nyttja de apparater som äro specielt gjorda för honom, men som äfven äro användbara för seende, såsom reliefkartor för geografi och matematik, räkneapparater m. m., och att upprätthålla ordning bland en större massa barn kan man ej fordra af honom, men inom sin cirkel i skolan förmår han detta. Derföre kan han ej blifva annat i folkskolan än en bättre monitör, underlärare, eller den som går hufvudläraren tillhanda. De intellektuella förmögenheterna kunna icke hos hvarje blind utbildas till den grad att de göras förmögna att mottaga dylika platsen och icke heller är en sådan utbildning ufvudsak vid blindinstitutet. Fastmer är den industriella grenen den, hvari man främst söker införlifva den blinda. Det är en väsentlig fördel för en församling som eger en eller flera blinda, som ej kunna utbildas till näringsidkare, och hvilkas naturliga fallenhet uteslutande är riktad åt det intellektuella området, att få dem kompetenta till biträden i folkskolan, Det är en ekonomisk vinst med hänseende dertill att församlingen måste draga försorg om den blinda när han eller hans anhöriga ej förmå det; hvarföre det härmed varit vår afsigt att fästa mötets uppmärksamhet på den blindas användbarhet inom folkskolan. Hr Åstrand hänvisade dem som ville öfvertyga ND om möjligheten och lämpligheten af en blinds begagnande som undervisare till Clara folkskola. Föreståndaren för denna, pastorsadjunkten Almgren, hade också vid en af folkskolläraremötets första sammanträden upplyst att han under flera år hade i sn skola användt som underlärare en ung blind man och funnit denne vara det mest verksamma och gagneliga biträde, som icke af sin blindhet varit hindrad att meddela god undervisning i de ämnen som tillhöra honom.