unge Alfred red fram till horfom, erhöll han ett våldsamt slag i hufvudet, Och: straxt derefter ett ytterligare, ännu häftigare. Den stackars unge mannen, med blodet rmnande ned öfver ansigtet, gaf sin häst sporrarne och undgick derigenom det mördande slag, som-fadren måttade åt honom, men hvilket i stället träffade hästen i hufvudet. Då den unge mannen fick se ett fruntimmer, sprang han af hästen och ropade: Hjelp, hjelp. rädda mig! 4 En bonde vid namn John Rier, som kom från Sion-Row, hade varit vittne till hvad som tilldragit sig. Han hade till sin stora förvåning sett den äldste af de båda herrarne plötsligen börja slå den yngre i hufvudet med någonting, som liknade en piska, och som sken blankt i den ända, med hvilken han slog. Han såg den unge mannens hatt falla af och hörde honom skrika: Nej, nej, jag ber dig! Den äldre red derpå efter den yngre, yttrande: Vänta! din hatt! och sökte! gripa den i fallet; men den unge mannen flydde. med blodigt ansigte bort till en qvinna, som kom gående på vägen, kastade sig till hennes fötter och ropade: Var barmhertig! haf medlidande med mig! — TI detta ögonblick hade de uppnått ett ställe, hvarest befann sig enman vid namn John Evans. Han såg likaledes den unge Alfred komma springande utom sig, med ansigtet öfverhöljdt af blod, och ropa: Hjelp mig! Beskydda mig! rädda mig! Han såg äfvenledes baron Vidil skynda till, hörde honom i bestört ton fråga: Hvad har händt? och såg honom derpå springa bort till ett staket vid sidan om vägen och försöka att hoppa öfver detsamma, oaktadt John Evans försäkrade honom, att ingen fanns på andra sidan. Ibrådskan halkade baronen med: foten och ref sönder händerna på jernspetsarne på staketet. Den unge Vidil blödde starkt, och då John Evans understödde honom, sade han till honom: Hur lyckligt för mig att ni var här! . För all del, lemna mig ej! — Nej, jag skall nog blifva qvar hos er; men hur har dethär gått till. Den unge mannen ville ta!:a, men hejdade sig förskräckt, då han såg sin faders ögon fästade på sig, och han inskränkte sig att mumla några ord om en mur och ett fall. De begåfvo sig nu alla tre till närmaste värdshus. — Hvarföre ville ni RR öfver staketet? sporde Evans baronen. För att söka hjelp, svarade denne utan att betänka sig. Till en annan bonde, John Everett, som frå de honom huru den unge mannen blifvit så illa tilltygad,sade baronen, att han ställt sig upp sadeln för att se öfver en mur, och att hans äst hade tagit ett steg tillbaka, hvarvid han hade fallit i marken. Till John Evans hade baronen emellertid förut sagt, att hästen hade snafvat och kastat af sin ryttare emot muren, Man tvättade nu den unge Alfreds sår, och då fadren önskade att dervid vara tillstädes, blef han mycket förskräckt och bad Evans ånyo icke gå sin väg. En kirurg, dr Clarke, som efterskickades, enast att här förefanns en eller annan hemlighet, och samtyckte derföre beredvilligt till den unge mannens enträgna begäran, att låta sin medhjelpare stanna qvar hos honom öfver natten. Doktorn undersökte derpå såren, hvilka han anser vara bibragta med ett trubbigt vapen, såsom t. ex. en life-preservert, och han förklarar, att ingen, genom att falla af hästen, kan erhålla sådana sår som dem, hvilka finnas å den unge Alfred de Vidils hufvud och panna. Man hade emellertid fått reda på båda hästarne, och det visade sig att det fanns blod på den enes tyglar och sadel. Baronen följde sin sön till staden och qvarblef, till dennes stora förskräckelse, hos honom ända till midnatt; den mannen ville icke skiljas från kirurgens medhjelpare, och denne hade fasthet nog att icke genom något slags artighet af baronen låta förleda sig att afvika från sin pligt. För att undgå alla ytterligare mordförsök, flyttade Alfred om morgonen före daggryningen till sin onkel, som kort derefter erhöll en dd från baronen, hvari denne på sitt sätt förklarade hvad som hade händt. Alfred å sin sida berättade nu allt och lagliga åtgärder Mr genast. Baronen bodde emellertid i hotell Clarendon, och spisade samma dag dådet begåtts i de resandes klubb i sällskap med flere af utrikesministerens embetsmän. På måndags eftermiddagen tog han till flykten för att undgå en anklagelse för mord. Efter hållen polisundersökning :begärde de engelska myndigheterna genom lord Cowley hans itlemnande i Paris, dit han hade begifvit sig. Den berättelse vi ha meddelat grundar sig på den redogörelse för förloppet som förekommer i Morning Post. Redogörelsen i Times): Sfverensstämmer dermed i de flesta: delar, men sistnämnda blad omförmäler äfven ett rykte, att baronen på sednaste tiden befunnit sig i stor penningetörlägenhet. Sonens död skulle hå satt honom i besittning af 30,000 (540,000 rdr rmt). Times uppgifver äfven, att förevändningen för! att fortsätta färden på den smala och ödsliga). sångstigen varit ett af fadren föreslaget besök hos hertigen af Åumale, på Orleans-house. Slutigen säger Times, att baron de Vidil genast flydde ill Paris, der hemliga polisen emellertid icke rade svårt att taga reda på honom, då han var äl bekant i Paris och synes ha såsom orleaniskt sinnad varit föremål för särskild polisuppigt. Times anser hela tilldragelsen mera likna tt anfall af galenskap än ett kallblodigt mordörsök, ty, tillägger tidningen, om baronen ullbordat sitt dåd, skulle hans. arrestering ha öljt inom fu ofyra timmar, lika visst som naten följer agen. Denna -påföljd måste ha rarit så solklar äfven för den djerfvaste och mest. onsiderationslösa mördare, att der måste Nå örefunnits andra motiver till brottet än blotta efter den förmögenhet, som skulle tillalla baronen vid sonens död. Efter åtskilliga underhandlingar angående de Vidils utlemnande, hvilket, i betraktande deraf tt denne var fransk undersåte, mött åtskilliga vårigheter, ankom brottslingen den 15 dennes åf. m. till London under bevakning af två ranska polistjenstemän, och fördes genast till entralpolisbyrån vid Scotland Yard, der hau formigen öfverlemnades i Londonpolisens händer. På e. m. hölls ett första förhör med honom. Då jan inställdes för poliskammaren, syntes han lögst upprörd, höll handen för ansigtet, stödde ig mot skranket och föreföll emellanåt så uppkakad, att man befarade att han icke skulle unna hålla sig uppe. Vid tillfället förhandlales emellertid endast formella frågor såsom röande behofvet af enny arresteringsorder 0..s, 3 och blef fortsättningen af målets handlägging uppskjuten till i dag. )m användandet af blinda personer såsom monitörer eller underlärare i folkskolor. VV mA R— FE Pr ——N