som gör sig gällande hos den nuvarande teaterstyrelsen. I det vi nu blott omnämna brochyren såsom en bokhandelsnyhet skola vi med det första af ett och annat, som densamma innehåller, hemta anledning till några uppsatser i ämnet. — Ett nyligen inträffadt mycket kostligt evenement inom den litterära verlden erinrar lifligt om den mycket omtalade runinskriften på Runamo i Blekinge, öfver hvars rätta tydning Finn Magnusen utgaf en stor bok, men hvilken Berzelius och Worsaae sedermera visade utgöra blott en lek af naturen; eller kanske ännu mera om Vitalis. fornforskare, som på en höjd fann några stenar, dem han med förtjusning aftecknade, i tanke att det var ett gammalt dom aresäte, men sedermera af en gammal bonde fick den prosaiska upplysningen: ; På denna plats i min ungdoms dar En liten badstuga uppbygd var.4 Sistlidet år utkom nemligen hos Gide i Paris ett praktfullt utstyrdt verk i stor oktav, 119 si dor text och 228 plancher i kopparstick med titeln: Manuscrit pictographique americain, pråcede Tune notice sur Vidtographie des. Peauz Rouges, par M. Domenech. Quvrage publis sous les auspices de M. le ministre detat et de la maison de VEmpereur. Utgifvaren meddelar i företalet detta manuskripts historia: Bibliotheque de Varsenal har i ett århundrade egt en handskrift, som förvaras i cen portfölj och i katalogen är upptagen under titeln: tWildarnes bok. Och i sjelfva verket är detta häfte skrifvet af vildar i Nya Frankrike. Markisen af Paulmy, från hvars rika, nu i bibliotheque de Varsenal befintliga boksamlin den härstammar, hade sannolikt erhållit den til skänks af någon resande. För öfrigt ha vi ej med. säkerhet gunnat utröna denna Vildarne boks härkomst. Den består af en samling af figurer och hieroglyfer, som afvexla med klumpiga bokstäfver, skrifna med. grof blyerz och rödkrita på ett tjockt papper af kanadiskt fabrikat. Den bekante mångskrifvaren Paul Laceroix gjorde utgifvaren uppmärksam på denna dyrbara qvarlefva från den mexikanska forntiden; inrikesministern beviljade erforderligt understöd, för att ej beröfva Frankrike äran af att utgifva detta märkvärdiga dokument. I slutet af företalet heter det: Vi tilltro oss ej någon öfversättning. En sådan är ej möjlig med vår ringa kunskap om skinnens pictografi. Icke desto mindre tro vi oss kunna förklara ej, allenast ämnet för manuskriptet, utan äfven ett stort antal af de deri befintliga hieroglyferna. Nu ville det sig emellertid ej bättre, än att en tysk från Nordamerika nyligen fick se detta praktfulla, med statens understöd utgifna arbete. Huru skall jag beskrifva min förvåning, säger han, då jag på den ena planchen efter den andra icke fann någonting annat än sådana figurer, som barn bruka kludda till, nemligen en cirkel med två prickar i såsom hufvud, en stor cirkel såsom bröst och mage samt fyra raka streck såsom armar och ben? Ögonblickligen finner man, att man här har framför sig ett 5till 7-årigt barns kluddiga rit. och skrifbok, hvari det, så godt det kunnat, aftecknat de omgifvande föremålen. Att det varit en tysk kolonists barn, finner man — och detta är det mest komiska i saken — af de många tyska ord, som stå i dålig tysk kurentstil under figurerna eller ensamma fylla hela sidor. Härom har den mycket lärde utgifvaren icke ringaste aning. Så t. ex. förekommer under en genom två cirklar framstäld qvinnofigur ordet tÅnna: under ett par grofva streck, som utgifvaren kallar blixtens emblem, symbolen af gudomligt straff, ordet korf; på ett annat ställe hålla två figurer ett bröd, och underskriften är: fastedag. På nästan alla plancher förekomma, utom menniskofigurer, gevär, kyrktorn och dylikt, hvilket allt utgifvaren tolkar symboliskt, eller en mängd ord ur katekesen. Af grupperingar i hela kludderiet, af de suddiga streck och cirklar och de plumpar, af hvilka det gamla häftet är uppfyldt. finner man vid första ögonkastet, att detta stora opus förskrifver sig från barnkammaren i någon nybyggarefarm. Om händelsevis en tysk sättare under tryckningen fått kasta en blick på manu skriptet, skulle hans hjertliga skratt kunnat bespara le ministre de la maison de V Empereur skammen. — Carlyles Oliver Cromwell väntas med det första utkomma i Tauchnitz Collection of British Authors. — Professor Gindeley har i de rika ar kiverna i Simancas vid Valladolid funnit åtskilliga gamla, Hittills icke utgifna handlingar. hvilka kasta ett nytt ljus öfver Wallensteins landsförrädiska planer. IKnligt dessa papper förhöll det sig dermed på följande sätt: Kejsar Ferdinand hade gifvit friedländaren muntligtlöfte att skaffa honom ett kurfurstendöme såsom belöning för hans krigiska verksamhet. Men något bestämdt kurfurstendime nämnes icke; man tror att kejsaren endast kunnat mena Pfalz, som fallit i spaniorernas händer efter slaget vid Hvita berget (1620). Wallenstein ville emellertid icke ha falz, utan fordrade Brandenburg och-gjorde tillika ahspråk på att det der regerande, med Sverge förbundna huset skulle fördrifvas samt att Pommern; Mecklenburg m. m. skulle förenas med denna provins. På detta sätt ville han få en stor nordtysk stat bildad, hvilken han sedermera kundelägga under sitt herravälde. Kejsaren ville dock icke gå in härpå, och fricdländaren förklarade sig slutligen nöjd med Pfalz, såframt han tillika erhölle Wirtemberg, Hessen och nåra mindre landsträckor. Icke heller dertill samtyckte Ferdinand, och då — i Juni 1633 — började Wallenstein sina hemliga underhandlingar med kejsarens fiender, i det han sände Kinsky till franska sändebudet i Dresden markis de Feuquieres med ne att konungen af Frankrike skulle garantera honom Böhmen såsom ett sjelfständigt konungarike samt årligen betala honom 1 million livres i subsidier, mot det att han å sin sida förband sig att uppträda mot kejsaren med hela sin här. Och den mäktige krigshöfdingen underhandlade icke med Frankrike allena, han hade äfven hemliga underhandlingar med kurfurstarna af Sachsen och Brandenburg samt slutligen med svenskarna, hvarvid refve fPhurn, åtminstone hvad de sistnämnda beträffade, var mellanlänken. Underhandlingarna Irogo emellertid ut på tiden och vid följande irets början hade någon öfverenskommelse ännu ;j blifvit uppgjord. Slutligen underskref ko-! ungen af Frankrike en sådan, genom hvilken han, såsom Wallenstein fordrade, garanterade honom Böhmen såsom sjelfständigt konungarike; let ofvannämnda franska sändebudet var redan j: på väg med denna öfverenskommelse, men innan han hann fram till Eger hade Wallenstein blifvit lönnmördad. — Professor Gindeley söker likaedes genom dokumenter bevisa, att kommenlanten i Eger utförde denna ag af egen Irift och icke på kejsarens befal ming. , — Den bekanie ultramontana författaren Veuillot har nyligen utgifvit en flygskrift: SWaerlooX, för ait förklara ändamålet med detta slag till upplysning för menniskoslägtet, som hitills sväfvat I okunnighet derom. Han harnemligen utfunderat, att slaget vid Waterloo endast var en stor protestantisk manöver mot påfven I Pnoelsmännen stodo på Luthers,sida, satan dreft