LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO.) Medan vår unge vilde gjorde. dessa onådiga anmärkningar, tog han tankspridd en tidaing, söm låg på bordet i hans närhet. Det befanns vara en nummer af en illustrerad engelsk tidskrift — Paolo vände bladen och betraktade gravyrerna; kanske var det för att göra honom uppmärksam på det opassande i ätt sålunda isolera sig, som miss Lavinia skämtsamt sade till honom: Nios tycks vara högst intresserad af er bok, :signor Paolo. ; Snarare förströdd än road, svarade Paolo; 4se hvilken löjlig teckning jag hittat på, och han räckte den öppnade boken åt den unga damen: T aflan föreställde ett stort antal unga damer som knäböjde för en stor greflig krona. Först då Lavinia kastade sina blickar härpå, rodnade hon, men brast derefter ut i ett klingande, gladt skrätt, som gjorde Paolo innerligt lycklig. Han sade med ett leende: i 4Jag ser alt åtminstone ni icke: är en medlem af detta fromma systraförbund. 4Jag skulle vilja veta hvem som är det, svarade Lavinia; jag ber att ni ej måtte anse. mind. landsmaninnor för så dåraktiga.Det ären karrikatyr, en misantrops mjeltsjuka fontasier; det är alltsammans:4 0; Thornton, Thornton; hvarför. är da icke hän? tänkte den-unge mannen, vände sig till Iavinia. och sade: Naturligtvis-an ser jag.detlå:somen öfverdrift; jag tror icke att någon förnuftig:varelse -kan tillbedja sådant-narrverkX, och-hans-ögon hvilade, kanske oafsigtligt, chevalierns lilla stjerna. Märkte chevalierh denna. blick eller ej? :Skullechan: harmagideröfvers. eller tåla -den aned kristlig fördragsamhet2. . Dessa frågor Se A.B. nr 150—154, 155, 15 ) Se A.sBe ir —154, 155, 157—156 i 163, 164 och 165. VARIT EA