Et ; cke just samma vagn d ite KN re som körde — s Nys med sitt spann. Den — stirrade ofrånvä RA en man af stånd säga på mig — då H på oss — Jag borde ifven sedan, då vi våra vagnar möttes, och Je han sig upp och dn förbi hvarann, stälpfter. oss så ånge d upphörde icke att se Jag såg en bliet af vreden sjenor Paolos ögon, då han med Cd i signor aolos sig bort och ana en otälishet vände tänderna — jag är ej funigonting emellan nog, I ckte jag att ät ny komligt säker, men —tpvad ser ni på?e frä ordet Sfacclato on oro. — Jag yttr gade jag med nå3 Jag yttrar blott öfver detta lilla prof på furstija — beundran het, svarade han bittert. Ne oförskjimd ligen förhållandet, att om Prien det verkhet att stirra på 083 icke var us ihärdig: skämd, så var den åtminstone i hög rd oföropassande, men då jag såg hur esta grad signor Paolo blef, beslöt jag, i fäpeglad blidka honom, att öfverse eller rättare sagdr. att låtsa ej ha märkt någonting förlgdt pande i prinsens sätt. Så mycket bättres. sade han kärlt; ni är sjelf mest kompete: ? att döma, då det var på er och ej på nl som han såg. Han förblef sedan ujen och tyst. Han följde oss till vår port men afslog tants bjudning att stiga upp oetlemnade. oss med ett hotande moln öfver pannan Hur ömtålig han måste vara, som kan taga en dylik småsak så häftigt Verkan ar oket missförhållande ull orsaken. alltför La min Domenichino hareltt för häftigt lynne. J : 28 hele qvällen få OR Fn ag kunde ej på he a . löjliga affär ur mitt hufvud. I går : er RN er jag ett nytt bevis på sigkänna, alt jag tighet, ehuru jag måste erframkallade jäs genom min oförsigtighet pers och vi for Onkel åt middag hos Pitör att se det då tr. Coliseum i månsken skrifningar, emedan tollans Re NN