sköta statsaffärer. Brottslingarne, hvilkt för anständighetens skull fått förkläden införas till doms. De utösa bittert hår mot Danmarks framtidspatrask och beslu ta att göra sin rätt såsom män gällande Sina vapen från brandkåren hafva de på sig och begynna attacken mot hela der med saxar beväpnade qvinliga armön. Amazonskaran flyr, men blott för att locka. sina fiender i ett bakhåll, der:de slutligen tillfångatagas medelst en sorts snara, som i ett trollslag visar sig vara en bastant krinolinbur. Sörensen och Skröder dömas till döden. De underkastas derförinnan en granskning af tvenne professorer, som förklara dem vara ovärderliga exemplar för statens etnografiska museum. Domen är affattad i de artigaste ordalag: de passa icke för närvarande tid, för rådande förhållanden, de måste således skiljäs från samhället. Dödssättet är naturligtvis tidsenligt och fint. De få sig hvardera en pris chloroform och afsomna genom att nysa in duo och säga hvarandra Gud hjelp!4... I 4:de akten vakna våra bjeltar; stycket erhåller sin sjelfskrifna hvardagliga upplösning och en hop studenter på senen uppstämma slutligen nedanstående gång, der ordens ursprung är omisskännligt: Vort Land, vort Land, vort Fedreland, Du Havets yngste Sön, Som pladsker i det blanke Vand, Og tumler med det hvide Sand, Og svinger, lys og mild oh skjön, Hver Vaar Din Fane grön. Du fik ei Sölverbre til Hat, Til Skjold ei sorte Skzer; Men i Dit Flöiels Belte sat Der er at gyldne Ax en Skat, Og Silkekappen, som Du ber, rem af Svanefjer. End er af Sind Du blöd og veg, Og end af Villie svag; Du sysler helst med Skemt oc Leg, Men blinker ei for Sverdets Eg, Og gaaer saa kaad og kjek i Slag, Som Andre til et ng. Og faaer Du Lov at voxe ud Ved , Friheds sunde Marv, Du vorder nok en Kempe prud Og fester Dig en Kongebrud Og löfter, klog paa eget Tarv, De store Feders Arv, Att alla röler, likasom vid våra studentpektakel, utfördes af karlar, torde icke pehöfva sägas; likaså litet att hufvudröerna utfördes med mycken skicklighet till yublikens allmänna belåtenhet; birölerna unde såsom vanligt trösta sig med sin gola vilja. Sjelfskrifvet är äfven hela arran;emangets förträfflighet, hvilket dock icke är vårt att åstadkomma med sådana förebiller som Köpenhamn har att erbjuda. Den glädtiga uppsluppenhet, som denna fton gjorde sig gällande, kunde icke .anat än gqvarlemna ett behagligt intryck. B—n. PES ca EARL PG