skilliga tvistefrön, som störande ingripa i samhällets lugna och harmoniska utveckling. Vi vilja här icke närmare undersöka, på hvilkendera sidan, hos herrarne eiler bönderna, den anmärkta ståndsfördomen ligger djupast rotad, eller hvilkendera klassen nu för tiden eger största rättigheten att förebrå den andra bristande förtroende och fördragsamhet ; vi vilja egentligen hålla oss till de orsaker, som under en förfluten tid bidragit till att skapa det närvarande missförhållandet, och skärskåda de af dessa orsaker frambragta verkningar. Undersöka vi således en af de förnämsta, vi vilja icke säga anklagelsemen anmärkningspunkterna, som vi ofta höra af herrarne anföras mot bönderna, nemligen bri-stande förtroende, så torde i den förflutna tidens historia igenfinnas icke få rättmä iga anledningar dertill; Den som är tillräcklig hemmastadd i våra häfder, för att veta, hvilket oerhördt sätt den svenska skatteondens frihet och ekonomiska oberoende blifvit under vissa perioder undergräfda af herreståndet, hvarmed vi mena den under medeltiden och längre fram snart sagdt allherrskande aristokratien, .som under titeln af rikets herrar? beslöt om rikets vigtigaste angelägenheter och med mäktspråk be stämde öfver de öfriga medborgarenas, hela folkets, timliga väk och ve, bör väl icke särdeles förvåna sig deröfver, om Sverges allmoge ännu i dag har svårt för att fullt frigöra sig från ett under sekler inrotadt, ganska billigt misstroende. Den som, efter att närmare och opartiskt hafva gjort sis reda för betydelsen af denna historiska sanning. finner och erfar, huru ännu på våra riksdagar, som väl borde hafva upphört att vara herredagar, ; ganska ofta föga eller intet afseende fästes vid folkets varmaste och lifligaste önskningar, och huru, till följd af vårt oformliga och rättsvidriga representationssätt, den egentligen skattebeviljande delen af nationen måste stå tillbaka för löntagareintressena, bör väl icke heller strängt bedöma det misstroende och den försigtighet, som. bjuder bondeståndet att betänka sig två gånger, innan det beviljar förslag, hvarom det inom sig är öfvertygadt, att åtminstone folkets bästa icke utgjort någon af hufvudgrunderna derför. Vi vilja visst icke bestrida, att denna försigtighet stundom kan gå för långt, ja — möjligen ända derhän, att verkligt nyttiga förslag någon gång anses böra förkastas, blott derföre att de komma från misstänkta håll, hvarifrån bondeståndet icke varit vant att blifva erbjudet några sanna fördelar: men om man närmare granskar grundorsaken till denna misstänksamhet, bör man rättvisligen mindre förebrå bondeståndet derför, än den olyckliga ståndsfördelningen och öfriga oformligheter i samhället, som göra, att bondeståndet så väl behöfver vara på sin vakt vid afgörandet af allmänna frågor. Kasta vi åter en blick på det kommunala lifvet och alla de offentliga beröringspunkter, der herreoch bondeklasserna ega tillfällen att närma sig hvarandra, fordras ingen vidlyftig bevisning för att ådagalägga, att på den ståndpunkt af betydelselöshet, hva på vårt kommunallif ännu befinner sig. ett förtrolighetsförhållande mellan nämnde klasser är mera önskvärdt än möjligt. Afven der gäller ännu ståndsfördelningen med alla sina grundfel och all sin splittrande oformlighet. Hvad de blifvande besluten beträffar, kan man säga, att de på förhand äro så godt som bestämda af de reglementen och ordningssfadgar, som af statsmakterna blifvit uppgjorda, och den egentligen blott för formens skull rådplägande kommunalförsamlingens görande och låtande inskränkes till ett bejakande efter gammal vana och slentrian. Lika litet som någon friare diskussion i allmänhet kan komma i fråga, lika litet inverkar den olika åsigten, möjligen understödd af en samhällsklass, men Motverkad af flera, på sjelfva beslutet. Och om äfven ett beslut skulle fattas, som uttalade t. ex. den åsigt, som hyses af pluraliteten af kommunens jordbrukande medlemmar, så ligger icke verkställigheten deraf ; hos kommunen sjelf, utan i högre auktoriteters händer. Man må derföre icke förundra sig deröfver, om allmogen med likgiltighet eller åtminstone blott med föga in-I tresse deltager uti kommunala sammanträ den tillsammans med herrarne, d. v. s. vanligen de i orten tjenstgörande embetsmännen, hvilka hafva kommunens administration I i sin vård. Det är fåfängt att vänta sig något verkligt intresse, der icke verkställigheten, så vidt möjligt är, ligger iden beslutandes hand, eller, med andra ord, der den rådpläande församlingen till stor del blott finner sig vara tillsatt för att underskrifva sina namn. utan att kunna fnamdeifva sina åsigter, Må man icke förtänka den svenska bonden, om han anser sig öfverflödig, der han finner sig vara tillbakasatt, och må man icke -tillvita honom brist på deltagande för allmänna angelägenheter, då man lemnat honom så få tillfällen att göra sin röst hörd. Om han under sakernas närvarande skick mången gång öfverlemnar åt herrarne att afgöra om sina angelägenheter, och; då han sjelt är tillstädes, med skygghet, kanske misstroende, deltager i deras beslut, så må hvarör det ena eller andra förevitas. banna --högre grad, eller skrifvas mera på hans, än Er sjelfva förhållandenas räkning; helst då man betänker, att utöfningen al en rättighet, hvarmed inga verkhga fördelar äro förenade, i längden måste alstra en naturlig likgiltig het, och denna likgiltighet slutligen äfven minska dugligheten och förmågan ätt hålla denna begränsade rättighet vid fortfarande el Vi äro emellertid öfvertygade, att et elt annat förhållande skall inträda, då de nya förslag trädt i verkställighet, som de oafvisliga behofvet af ett bättre ordnadt kommunalväsende ändtligen framkallat, och att Han decta mede Re KG a ATS a DE