Man gor icke sadana saker. mina nerrar, man vinner icke sådana segrar, hvilkas like historien ej har att uppvisa, utan att besitta sällsynta egenskaper. Hvad är då Garibaldis verkliga storhet, mina herrar? Att han är en utmärkt soldat! Garibaldis militäriska storhet hvilar på de egenskaper, som: bilda den sanne krigaren :smodet, oförskräcktheten, sjelfförnekelsen; men på denna grundval MR sig egenskaper af en ännu högre ordning: tilltagsenheten, den militäriska intelligensen, en. stor fyndighet under vanskliga omständigheter, en fulländad skicklighet i användandet af sina tillgångar, kallblodighet under den allmänna villervallan, en synnerlig talang för guerillakriget, en liflig inbillningskraft, förmåga att verka på sinnena, att liksom med en magisk fläkt lifva sina anhängare — och jemte alla dessa egenskaper ett hjerta som ÖR a af den renaste, den varmaste fosterlandsärlek. Läggom härtill denenskilde mannens vackra egenskaper: den RR redligheten, den absoluta oegennyttan, den fullständiga frånvaron af personliga driffjedrar, enkla seder, den helt och hållet antika karakteren — så hafven I ett porträtt af Garibaldi, visserligen mycket ofullkomligt, men — varen förvissade derom, mina herrar — icke smickradt! Garibaldi är ett väldigt svärd, men på spetsen af detta svärd finnes en id6 — en id, hvaråt han SER hela sitt lif — idn om Italiens pånyttfödelse genom den politiska friheten. an är republikan af ren öfvertygelse, men hans program liknar Lafayettes: hans republik heter Victor Emanuel. i Under några veckor styresman öfver 9 millioner, som han hade besegrat, kunde han med sina enkla vanor ej vänja sig vid det guvernementala skicket, som snart väckte motvilja och afsmak hos honom. Är det icke rörande, mina hrr! att höra segraren, utsatt för okongr ränker, uttröttad af oupphörliga ansökningar om lediga sysslor, af förvaltningssvårigheter och af sin minister ansatt att fatta beslut, för hvilka han ej hyste stort förtroende — är det icke rörande att höra honom säga till sin civila prodiktator, markis Pallavicini: Gör Italien, Georg, och anse mig för den ringaste af dess söner! Då man tager i betraktande rättframheten och enkelheten i hans karakter, finner man lätt förklaradt att han vände sig till hedersmannen på. tronen (le roi-gentilhomme), att han för hans fötter nedlade den makt han hade i sina händer och att han drog sig undan till sitt kära Caprera, afslående alla belöningar och alla utmärkelser — nästan ensam, men omstrålad af en oförgänglig äras glans. . t denna på en gång antika och romantiska karakter är det som I skänken er hyllning. Man måste se honom sådan han är, han lyssnar en. dast till sina ingifvelser, han förstår icke det officiella språket, han förer sig icke upp såsom de andra, —kläder sig icke efter hela verldens bruk, men han är mannen med de stora ideerna, med den stora karakteren. Det är denne vi böra akta och vörda. I den tid vi lefva uti äro vi icke intagna till fördel för den eller den konungaslägten quand möme; den närvarande tiden eldas för den nationella friheten, för de nationella racerna och för de män som kämpa för nationaliteterna. Således, mina Brr! lefve Italien, förenadt och fritt! lefve Italien med den eviga staden till hufvudstad! lefve italienarnes Italien! Men glömmom derjemte icke den, af hvilken till så stor del beror uppfyllelsen af de önskninar, som vi alla hysa för detta stora och ädla and, lefve Italianissimo! lefve den italienska hjelten, general Garibaldi! Vi behöfva icke tillägga, att jublet och bifallsropen voro entusiastiska och tycktes icke vilja taga slut. Markisen af Torre-Årsa besvarade skålen. yttrande att han såsom sicilianare, såsom italienare icke kunde annat än varmt älska Joch beundra den hjelte, som undan förtrycket befriat den ö, der talaren sjelf sett I dagen. Talaren trodde sig äfven kunna förklara, att det icke var emot regeringens önskan, utan med dess fulla begifvande och understöd som Garibaldi anträdde sin expedition till Sicilien. Hänsyftande på den oegennyttiga och lojala hängifvyenhet, som Garibaldi hyser för sin konung, såg han i detta vackra förhållande ett bland de mest utmärkande dragen i den store frihetsbjeltens karakter. Chefen för statistiska byrån medicinalrådet Berg föreslog derefter i ett längre franskt föredrag en skäl för Cavours minne. Han erinrade om hufvuddragen i den store statsmannens bana och om de odödliga förtjenster han inlagt om Italien, der denne diplomatiens Garibaldi aldrig skall förgätas. Markisen af Torre-4rsa yttrade i sitt sva på denna skål, att han hört det man jemfört Cavour med Mirabeau, och sannt vore. att den ene som den andre befriat sitt fäI dernesland från despotismen, men deras verksamhet och dess resultater i öfrigt hade varit af en väsendtligen skiljaktig art, liksom äfven de förhållanden under hvilka de verkat. Han trodde derföre också, att huru stor förlust Cavours död.än vore för Italien, had man dock ingen orsak att med anledning af detta svåra slag misströsta om: den ita lienska . saken; ty, man borde väl läggs märke dertill: Cavour var icke Italien, har var en son af Italien. Kort härefter reste sig markisen och utbragte en skål för det sällskap som inbjudit honom till denna fest. De lifligaste bi-! fallsyttringar helsade markisens varma ord. Under en festmarsch uttågade sällskapet derefter från salen samt spridde sig i smårummen och på den stora balkongen, som löper längs hela stora bygningen å Bli Porten. Från denna balkong mötte en vacker och liflig anblick. Hela den rymlige planen . utanför. var uppfylld af en tätt ho pad menniskomassa, som, då markisen visade sig på balkongen, helsade hönom med de lifligaste hurrarop. Sedan dessa ändtligen tystnat, yttrade chien på franska språket några ord till den församlade mängden. sägande han sig endast kunna upprepa uttrycken af sin glädje att finna sig af sin mission förd till ett fritt. land och midt ibland ett fritt folk; och utropade han till slut ett lefoe Sverge! Långvariga bifallsyttringar följde åter, hvarpå en talrik grupp af sångare, som samlat sig nedanför bal kongen, uppstämde några fosterländska sånger, erhållande festen på detta sätt en afslutning, som gaf den kanrakteren af en UN I ve bb RN FR IR