: ÅFIRAR T o I den å Djurgården uti Blå Portens nya festivitetslokal anordnade banketten deltogo så många personer, som lokalen beqvämlifn kunde rymma, omkring 140 personer. land dessa voro, såsom vi redan antydt, alla samhällsklasser representerade; man såg bland dem ett antal embetsoch tjenstemän, nästan alla hufvudstadens representanter vid sistlidna riksdag, framstående ledamöter af börsen, litteratörer, konstnärer, industriidkare o. s. v., i allmänhet torde man kunna säga det förnämsta Stockholm vid denna årstid kan uppvisa, då fråga blir om! intelligens och intresse för allmänna angelägenheter. Inbjudna voro, utom markisen af Torre-Arsa, härvarande italienske envoygen, markis Migliorati, de markisen af Torre-Arsa åtföljande chevaliererna San Martino och Ballesio, italienske konsuln Cetti samt det markisen af Torre-Arsa under hans härvaro uppvaktande adjutanten hos H. M. konungen öfverstlöjnanten af Edholm och ordonansofficern löjtnant Nordlander. Öfver bygnaden svajade bredvid hvarandra svenska och italienska flaggorna. Matsalen var smakfullt dekorerad. I fonden var en estrad med blå bakgrund, på hvilken öfverst syntes en sköld med konung VICTOR EMAÅNUELS namncehiffer, uppburen af fridens och endrägtens genier. På ömse sidor derom lästes: Evviva Italia! Längre ned på midten af tvenne kolonner hängde tvenne andra sköldar, bildande.en kär medden kungliga skölden, och å hvilka lästes namnen: CAVOUR och SARIBALDI. Detta den italienska frihetens stora triumvirat omgafs af namnen på 12 personer bland dem som spelat en framstående roll i den sista frihetskampen; anbragta på mindre sköldar; öfverst Ricasoli och Torre-Arsa; vidare: San Martino, Villa-, marina, I Azeglio, Ratazzi, Persano, Medici, Farini, Della Marmora, QCialdini, Bixio, alle omgifna af frisk lager. I festoner hängde svenska och italienska flaggor, äfvensom de nationers, hvilka redan erkänt det italienska konungariket. På läktaren midtemot, der plats var inrymd åt damer, syntes på midten Italiens vapen med det savoyiska korset omgifvet af italienska flaggor och på ömse sidor derom det svenska vapnet, omgifvet af svenska flaggor. Eäktaren, liksom borden, voro. för öfrigt prydda med präktiga orangeriväxter. Taltfelmusik utfördes på balkongen åt trädgårdssidan af andra gardets musikkår, anförd at direktör Sjöberg. Vid bordet intog grosshandlaren och kommendören Schwan platsen till höger om den ärade gästen samt friherren och kommendören A. C. Raab platsen till venster. Baron A. C. Raab såsom festens president tog först till orda på franska språket och yttrade följande: Det har endast varit mitt varma intresse för Italien och Italiens sak jag rådfrågat, då jag mottog det hedrande uppdraget att först taga ordet i denna lysande samling. Högt värderarjag detta förtroende, men måste erkänna och beklaga att jag saknar erforderlig öfning i franska språket för att kläda mina tankar i former, värdiga sitt stora föremål och värdiga den utmärkte man. till hvilken jag ställer mitt tal. Utbedjande mig. hr markis! edert öfverseende med mitt framställningssätt, tillåter jag mig att för eder förklara anledningarne till denna fest. Det gifves emellan folken, liksom emellan enskilde, sympatier och antipatier. Vi nordboer. som städse med det lifligaste intresse iakttagit de stora framsteg, hvilka civilisationen gjort i södern, hafva alltid vetat och skola alltid vetz att högt värdera en nation, som genom den utveckling, som vetenskaperna, de sköna konster na och de lättade handelsförbindelserna hos den vunnit, så mäktigt bidragit till menniskoslägtet: välstånd och förädling. Vi hafva således alltid egnat våra sympatier åt Italiens ädla folk; mer under den sednare tidens märkliga tilldragelser i Edert land häfva dessa känslor stegrats till det innerligaste deltagande. Ty, vande, som vi äro sedan urminnes tid, vid det lagbundna styrelsesättet, hata vi despotismen och älska friheter högre än lifvet. Derföre hafva vi med varmast; intresse följt och beundrat så väl det hjeltemod och den kraft, som I utvecklat i striden, som den klokhet och den måtta, med hvilka I förstått att begagna Eder af segern, och derföre är det också vi glädja oss åt, att I genom dessa i Edra utmärkta egenskaper lyckats att icke allenast skänka friheten och oberoendet åt större de len af Italiens särskilda delar, hvilka alltför länge suckat under tyranniets jernok, utan ock ati förena dem till ett folk, som redan uppträder såsom en stark och vördnadsbjudande stormakt. Det är för att inför E. Exc., såsom en så värdig-representant af ett ädelt folk och dess ärorike koning, få betyga dessa våra tänkesätt, som vi här äro samlade medlemmar af alla stånd och alla klässer i vårt samhälle, utan ringaste afseende å annars möjliga skiljaktigheteri politisk opinion. Pfråga om Italiens sak gifves hos oss icke mer än en opinion. Derpå hade vi undersednaste riksdag ett ovedersägligt vittnesbörd. Då för denna frågas lösning stormakterna hade beslutat en kongress i Paris, till hvilken Sverge skulle skicka ett ombud, föreslog en riksdagsman en underdånig adress till förmån för Italiens sak. Som kongressen blef inställd, förföll frågan, men riksståndens diskussioner i anledning af densamma utvisade enhälligt det varmaste intresse för den italienska halfön. SR ; Denne riksdagsman är här närvarande, och jag öfverlemnar nu åt honom att få föreslå en skå för Italiens välgång. Hr Lallerstedt har ordet. Hr Lallerstedt: Med den lifligaste tillfredsställelse ha vi sett hr markis Torrearsa hit anlända för att för vår höge monark tillkännagifva konungariket Italiens konstituerande. Jag. ber er vara förvissad, hr markis! att om mani något land på jorden följt den italienska rörelsen, jag säger icke med intresse — ty det har man gjort öfverallt — men med högt kla; pande hjertan, så har det varit i Sverge. Vi ha steg för steg följt Garibaldis lysande bragder alltifrån den dag då han landsteg på Sicilien med-sina tusen följeslagare — om de ens voro så många — intill det ögonblick då han, efter att ha eröfrat två konungariken, pg RR sig till sin ö, med lånta penningar för att bekosta öfverfarten; med otålighet ha; vi följt belägringarne af Ancona och Gaöta, egnande vårt lifligaste bifall åt Cialdinis och Persanos operationer, för hvilka allt måste falla; med hänförelse ha vi åhört dessa tal af Cavour, tal sådana man ännu aldrig hört dem från en premierministers läppar, men värdiga Italien, värdiga den oförgätlige man, som var samtidens störste, mest universelle statsman och efter hvilken i detta nu hvarje fritt land a er RA Sa do Te rer FSEVIORG NE FN PS ARN LL P9. vg