skilda från hvarandra. Han skulle till exempel hafva gått till Vatikanen och sagt sin mening rent ut inför Hans Helighet utan fruktan eller förbehåll, men skulle icke dess mindre hafva kännt sig besvärad och förlägen, då han ginge genom dessa salar, bland vakt och betjening. Fruktan kan beherrekas af förnuftet, eller besegras af vanans makt, hvarpå vi. dagligen se exempel hos unga soldater. Men så är det ej med blygheten. Förnuft och vana ha icke mer makt öfver denna bräcklighet, än de skulle hafva öfver puckeln på din rygg, eller vårtan då ditt kindben. Den är en sjukdom i din konstitution, ett slags tic-douloureux sui generis, för hvilken ingen bot finnes. Allt hvad man kan göra, är att genom en stark vilja hämma dess yttringar; ett bemödande som ofta misstydes såsom stolthet. Markis de OCustine säger i sitt arbete öfver RyssJand, att kejsar Nikolaus hade i sitt lynne mycken blyghhet. Detta påstående skall, om det är sannt, lika mycket bevisa huru undadt vårt omdöme är, rörande skiljaktigheten mellan fruktan och blyghet, som det måste tydliggöra den sistnämda sinnessjukdomens besynnerliga egenhet och obotlighet, ty om någon varit fremmande för rädsla, om någon måst vara förtrogen med offentlig ståt och offentligt uppträdande — om någon kunde känna sig stå öfver det granskande omdömet, med ett ord: om nåon funnits som saknat minsta skäl till blyghet, så var det visst kejsar Nikolaus. . Portvakten sade att den engelska familjen var borta Här hade nu Paolo en liten tröst och ett uppskof, dock icke oblandadt med en skugga af sviken förhoppning. Vi äro sådana obestämda varelser, att vi knappt någonsin rätt veta hvad vi verkligen önska eller icke önska. Skall det då aldrig, sade