än trettio år, har, enligt nyssnämnde protokoll, vid en sådan besigtning, antecknats åtskilliga bristfälligheter på bvalfbågarne. hvarigenom taket något satt sig?. På flera ställen hade nemligen utskjutningar? hos bågarna visat sig. Detta inträffade alltså högst tvenne år förr än nedstörtningen skedde, och först då, när fotbjelkens förruttnelse uppenbarligen redan hade längt framskridit mot sin yttersta gräns. Hvar och en bör kunna lätt inse att en ta: båge, en planksparre, som kommit ur sin ställning i det lodräta planet, har med detsamma förlorat sin bärningskraft, och att grofvare. dimensioner hos denna sparre skulle nu blott med ökad tyngd göra hans fall hastigare och våldsammare. Lika begripligt är att en partiel nedsjunkning af planksparrar, i den icke öfver allt lika starkt förmultnade fotbjelken, måste hafva till följd, att desse nedsjunkna sparrar, som med tvärband voro förenade med de på samma sida af huset närstående — hvilka ännu bibehållit sin höjd eller icke nedsjunkit till lika djup — skulle med sin tyngd draga dessa senare sparrar åt sig och utur de lodräta planerna. Det är vidare tydligt att, för hvarje sparre som partielt nedsjunkit, så väl den del han appburit at hela takets tyngd, som en del af hans egen tyngd, blifvit öfverflyttade på de högre stå ende sparrarne, hvilka nu öfverlastas; samt att, om åter sparrar på en sida af den hvälfda byggnaden hafva nedsjunkit i en förmultnad fotbjelke, under det att sparrarne gent emot, i hvalfvets andra hälft, ännu bibehållit sin höjd på en mindre angripen bjelke, de nedsjunkna sparrarne måste draga öfver åt sig hvalfvets hjessa, ur hennes ställning i midtellinien, hvarigenom hvalfvet förlorar jemnvigten och störtar ner åt den lägre sidan, der de nedsjunkna sparrarne nu hade att bära tyngden från takets båda sidor. Det är jemväl alltför lätt att inse, huru, vid ett sådant förhållande, de på ena sidan af ta ket hopade snömassorna, skulle med sin tyngd fortskynda en sådan rörelse och byggnadens fall: icke derföre att sparrarne under dem ej skulle hafva förmått att i sin orubbade ställning bära dessa snömassor: utan derföre att samma sparrar, förda ur sin ursprungliga ställning, numera icke ens örmådde bära sig sjelfva, utan med sin och akbeklädnadens på samma sida tyngd tryckte på de motstående. Ingen konstruktion skulle hafva kunnat förekomma dessa händelser. Längre änbyggnads-) materialierna, särdeles i foten, finnas, kan ingen byggmästare ens hoppas för sin byggnad. Äfven detta skall, utan tvifvel, allmänt inses och medgifvas. Alltså hvarthän jag än vänder mig synes min förklaring öf;verflödig. ; Men, fastän genom sakförhållandena ställd jlutom frågan om ridhusbyggnadens nedstörtande, önskade jag dock, att, så vidt idet på mig möjligen kunde ankomma, tjena I ändamålet med remisshandlingarnes öfversändande till mig. Och för att erfara, om ej af k. krigskollegli skrifvelse till öfverståthållareembetet, om dessa handlingar, skulle vara någonting att inhemta om detta ändamål, begaf jag mig till öfverståthållareÅ, embetets kansli, Tör att få se k. krigskol-p legii skrifvelse. Deri fann jag dock blott) uttrycket: ,den förklaring hvartill han kan finna sig befogad. Jag måste således åter-); vända med oförrättadt ärende. Vid genomläsningen af remisshandlingarne hade jag sett att några anteckningar i bly-4; erts, hvilka ännu qvarstå, funnos på bräd-J! den af en af dessa handlingar. Det var ål en till k. krigskollegium afgifven besiginingsberättelse från öfversten vid ingeniörkåren! hr C. Stål och intendenten i k. krigskolle-:! gium hr I Söderling, hvilka herrar haft k. kollegii befallning att infinna sig vid Drottningholm, för inhemtande af närmare upplysningar om den samma dag timade nedstörtningen af ridhusbyggnaden. Jag kunde väl då ej, och får väl icke ännu, anse en sådan anteckning officiel, men i brist aj all annan vägledning skall jag nu följa denna. När det i berättelsen talas om snöskottning från taket, lyder blyertsanteckningen i brädden: hvarföre skottades ej måndags morgonen? Detta måste uppenbarligen röra någon annan än mig. Men längre fram i berättelsen heter det:1: Det är tydligt och klart att de svaga väggarne, som sjelfva måste stödjas och hållas upprätta, icke kunde i ringaste mån bidraga att motverka hvalfvets och takets sidotryckning, js samt att tvärtom, för den händelse remstyckena togo skada af röta, såsom nu visar sig hafva skett, väggarne till och med måste bidraga till husets försvagande. Nu lyder blyertsanteckningen i brädden: tByggmästaren bör förklara sig häröfver, och med denna anteckning följer en blyertslinie i brädden så långt som det här afskrifna stycket af berättelsen räcker. Nå-1 ora vidare blyertsanteckningar finnas ej, a den osynliga handen gifna till vägledning. Då jag onekligen har varit byggmästaren; så är det väl här, i dessa blyerisdrag, som lösningen af gåtan om min förklaring är nedlagd. . : Jag har då alt förklara mig öfver de svaga väggarne, som jag uppfört sådana. att de Sicke kunde i ringaste mån bidraga att motverka hvalfvets och takets sidotryckning. Denna herrar Ståls och Söderlings anmärkning om väggarne är sådan, att hvarje byggmästare måsta anse henne ej behöfva Svar: så lätt är hennes förvändhet insedd. Men då jag icke destomindre måste anse mig uppmanad att svara derpå, skall jag göre det, sedan jag först, till vinnande at nödig öfversigt ar ämnet, anfört de med samm: anmärkning i nära sammanhang stående yttranden, som finnas i nämde herrars mera erg besigtningsberättelse. Dessa lyda son tvöljer: Närmaste orsaken till olyckshä 2 otvifvelaktigt tiliskritvas KSR eh nye henhet våt snö, som under de sednare dvenens