ny än M. H.! att bereda regemngen de edel som erfordras för att kunna fortgå på denna bana. En ädel och stark nation är aldrig utan vänner. Sanningen af denna tanka bevisas dagligen fr våra yttre förbindelser. Refan ar den lyckan att kunna för paramentet tillkännagifva, att med undantag Österrike äro dess: vänskapsförhållanden till Europas: förnämsta makter den mest tillfredsställande. Italiens sak har de allmänna sympatierna för sig, och kan räkna på ännu flera bundsförvandter. Erkännandet från Englands, Sverges, Danmarks, Schweiz och Portugals sida utgör redan ett högtidligt bevis på det förtroende vi ingifva, och är för oss ett politiskt faktum af stor vigt. Dessa ädla exempel skola, som vi ha anledning att tro, innan kort al andra makter följas. Det civiliserade Eu-i ropa skall, tack vare noninterventionens stora. princip, innan kort bli enhälligt i det högtidliga erkännandet af vår nationalitet och vår obestridliga rätt att fullända vårt oberoende. Jag har. hört talas om afträdelser: Tillåten mig M. H. att med ett djupt förakt tillbakavisa ett sådant ord, en sådan tanke (Bravorop). Konungens regering känner ej till en enda tumsbredd af Italiens jord, som den kunde afträda. Den vill det icke och gör det iekxe; nej, bestämdt nej (Bravo). Konungens regering ser deremot ett nationalområde att försvara, att återvinna (bra. bra). Den ser Rom, den ser Venedig! Det är emot den eviga staden, och emot Adrias drottning, som den riktar nationens saknad. önskningar, förhoppningar och planer (Mycket bra). Regeringen inser svårigheterna af sin mission; men den är besluten att fullgöra den, och den skall med Guds hjelp fullgöra den. Den eventualitet, som förberede: och som i sinom tid skall uppkomma, skall bana oss vägen till Venedig. Men låtom oss i afvaktan häruppå tänka på Rom. Ja, vi, vi vilja gå till ön (Rörelse af uppmärksamhet). I politiskt af seende skildt ifrån det öfriga Italien, skal! Rom alltid bli en medelpunkt för intriger och sammansvärjningar, en stadigvarande hotelse emot den allmänna ordningen. At till Rom är derföre för italienarne icke lott en rättighet utan en obeveklig nödvändighet (Bra). Men huru skola vi väl komma dit? Konungens regering vill öfver denna punkt mer än öfver någon annar ge sig öppet och bestämdt (Djup tystnad). i vilja icke gå till Rom genom revolutionära, opraktiska, öfverdådiga, oförnuftiga medel, hvilka kunde sätta på spel det redan vunna och blottställa nationens stora verk. Vi vilja gå till Rom i samråd med Frank rike. I hafven sjelfva förklarat det under den minnesvärda sessionen den 27 Mars. Re0 kan ej afvika ifrån parlamentets slut. Vi vilja gå till Rom, icke för att nedrifva utan för att uppbygga, för att åt kyrkän bereda en utväg att kunna reformera jn4 sjelf; för att gifva henne denna frihet och dettå oberoende, som kunna väcka henne till en ggr i den religiösa känslans renhet, i sedernas enkelhet, i kyrkotuktens stränghet, i alla dessa dygder, som till påfvedömets stora heder och ovanskliga ära gjorde dess första århundradenså lysande och så vördade; med ett ord för att omskapas genom ett öppet frånträdande a! denna makt, som står i fullkomlig strid med itkstitutiohens stora, rent andliga syfte. (Bifalsyttringar.) Regeringen, M. H.! tror ej saken vara lätt. men den hemtar mod och förtröstan i sjelfva verkets storhet och i den offentliga opinionens styrka. (Bravo.) Italienska revolutionen är en stor revolution just derigenom att den för oss -öppnar ett nytt tidehvarf. Italien har haft den store lyckan att lägga grundvalen icke biott till sin egen framtid, utan ock till. hela mensklighetens framtid... (Mycket bra.) Rättvisan och heligheten af vår sak, vår klokhet och försigtighet under väntningstiden, vår djerfhet i handling när stunden var inne, fastheten och ihärdigheten i vär: syften ha ledt oss på denna bana, ha hjelpt oss att komma till den punkt, der vi nu befinna oss. Jag hyser den fasta tillförsigt. att de äften skola hjelpa oss att hinna fram till målet.? (Bifallsyttringar från kammaren och läktarne.) Den artikelserie, i hvilken vi till gransk Neve