ändå för den kristlige läraren, att inviga och omväpna folket till krigstjenst mot verlden för himmelens eröfring, och att derföre meddela åt landets ungdom, vid arbetsfria stunder, helst sabbatsaftnarne, en än nödigare handledning i den andliga vapenkonsten. Dermed bereddes väl ock för land och folk ett mäktigare skyddsvärn, än det nymodiga, huru än vidtsväfvande, skarpskytteriet. Förstärke man då hellre emot våldets hot rikets krigsmakt till lands och vatten, deraf också visst vunnes för det allmänna mera trygghet med kanske mindre kostnad, än nu offras på godtyckliga enskilta vapenlekar. Sådan var i korthet meningen af hvad själasörjaren kände sig manad af embetspligt och öfvertygelse att yttra vid frågan om skarpskyttar i Långsele, och så vunno väl ock de välmenta orden hos en ännu stillsam allmoge mera och bättre gehör, samt hade helt annan påföljd, än man i skrifvelsen derom emot verkliga förhållandet behagat föregifva. R. — Rörande äktheten af det Tasso tillskrifna arbetet Le veglie di. Tasso, hvaral en svensk öfversättning nyligen utkommit, utlåter sig Upsala-Posten: . Är detta arbete af Tasso? Nej, icke mer än Byrons The prophecy of Dante är af Dante, eller G. H. Mellins Erik den XIV:s monolog är af Erik XIV. Har då den svenske öfversättaren uppgifvit detta arbete vara af Tasso? Ja med tydliga ord i den skrala inledningen, som skall vara ett utkast till den store skaldens biografi. Har ingen recensent anmärkt detta falsarium ? Jo, i Aftonbladet har en, som det tycks, sak kunnig person erinrat om, att arbetet är understucket, och åberopat de klara bevis derför, hvilka I. C. von Orelli framlagt i sina Beiträge zur Geschichte der itålienischen Poesie. Har då den svenske öfversättaren sedermera erkänt sitt misstag? Nej, han har tvärtom i bref till Aftonbladet förklarat sig vidhålla sitt påstående, att arbetet är äkta och författadt af skalden. Torquato Tasso. Hvad skall man säga härom? Jo, att öfversättaren antingen sjelf blifvit af enfaldighet missledd eller vill med flit missleda hela det svenska publicum. När utkommo först dessa Veglie, om hvilka en annan tidning yttrat, att de, enligt en gammal sägen skola vara af Tasso? Jo, tvåhundrafem år efter Tassos död eller, med andra ord, år 1800 efter Kristi födelse. Förr hade ingen menniska hört talas om detta posthuma arbete, hvars stil också är helt och hället i 1790-talets fransyska manår, men himmelsvidt skild från Tassos oeh hans århundrades. Hvar i Italien utkom då första gången detta opus? Det utkom icke i Italien först, utan i aris, anno VIII (republ.), och då åtföljdt af en fransysk öfversättning, som är fullt lika myc ket original, som italienska texten. Den gängen voro le veglie ännu blott 30; men 1803: en Milanesisk upplaga växte de till 34, och de kunna gerna växa till ännu fler. — Att uppgifva arbetet vara af Täåssos egen hand, har ej på många år fallit någon menniska in — förrän nu. Mystifikationen var ej svår att upptäcka. Också blef den det genast i sin början. — Strandbergska läkarcinrättningen för fattiga ståndspersoner är, som benämningen anifver, en välgörenhetsinrättning, hvilken utöfvar sin verksamhet här i hufvudstaden. Den har fått sitt namn efter en medicine doktor Strandberg, som 1792 till inrättningen skänkte 3000 rdr banko, hvarefter andra välgörande personer genom gåfvor ökat inrättningens fonder, så att den vid sistlidet års slut egde ett räntebärande kapital stort rmt 123,251: 70, oberäknadt 15.000 rdr som brukspatron A. Hebbe ställde under direktionens för Strandbergska inrättningen förvaltning, med föreskrift att räntan skulle tilldelas nio i torftighet befintliga enkor eller oförsörjda döttrar efter aflidna embetsoch tjenstemän af ofrälse stånd. — Af den berättelse, rörande inrättningens verksamhet under förlidet år, hvilken direktionen nyligen afgifvit (se Posttidningen för den 5:te dennes), inhemtas — och deri ligger det onekligen mest anmärkningsvärda — att då utgifterna för medikamenter, sjukspis och ved till pauvres honteux samt kontanta gåfvor till desamma uppgått till rdr 2266: 35, hafva utgifterna för arfvoden till inrättningens tvenne läkare samt direktionens sekreterare och vaktmästare jemte RR förvaltningskostnader uppgått till 1364: 42. Af det belopp, som sistlidet år utbetaltes, rdr 3630: 77, har följaktligen mer än en tredjedel åtgått allenast till sjelfoa administrationen! Det är otvifvelaktigt att förhållandet är ungefär enahanda vid flera andra välgörenhetsinrättningar i bufvudståden, och gifver ett ökadt stöd åt det ofta tillförene framställda påståendet, att en ofantlig besparing i administrationsutgifter skulle uppkomma, om alla inom hufvudstaden befintliga, med särskilda fonder försedda välgörenhetsinrättningar, kunde af en gemensam styrelse förvaltas. Se der en af de många vigtiga frågor, som den blifvande kommunalstyrelsen för hufvudstaden har att lösa! — Nerikes Allahanda klandrar, att den uti kongl. kungörelsen af den 15 Juni meddelade tillåtelsen för finska fartyg att afhemta jernmalm från hamnar vid Mälaren ej äfven blifvit utsträckt till Hjelmarens besydande hamn Schebäck vid Örebro. TPidningen yttrar: Om vi å ena sidan pligtskyldigt och gerna lemna vårt erkännande åt hvarje åtgärd, som underlättar bandeln med landets och särskilt med detta läns hutvudprodukter, så kunna vi ändock icke underlåta alt reservera oss mot detta kungliga beslut på den orund, att det synes innebära en öppen orättvisa mot Örebro och Hjelmarens sjöfart. Det lider nemligen icke tvifvel, att en god del af den ökade rörelse, som kungabrefvet torde framkalla, skolat komma sjöfarten på Hjelmaren till del, om äfven denna sjö öppnats för finska fartyg, och att mycket, som eljest skulle gå öfver Schebäck, nu genom förändringen tvingas in på Arbogavägen. Vi kunna ej fatta någon anledning, hvärföre utsträckningen skulle sålunda inskränkas. . Att bergslagerna, Hjelmarekanalbolag, Örebro stad och härvarände rederibolag. hvilkas rätt synes oss förnärmad genom