RI pg Kr garn på hufvudet. Kansådana Mlänga tanka: Sc hvad kan det hafva för godt med sig att bb vå så dant? Non omnibus:omuia. som ni AP stor sak!4 Paolo saknade. trslystnad. — Alltsom mästaren och eleven blefvs mera bek Ha blef äfven den sednare mer era dd ja och vännens blick kunde a . med delsam C DET. genomskåda menniskan likaväl som konstnären; för hvarj dag fattade Thornton ett lifligare : hvarje för båda. Paolo var i sanning en präktig ynglinc just sådan som måste behaga stig yngling, ortimer. Full af glödande entusiasm för sin konst, för sitt Rom, för allt godt och skönt; litet böjd för melankoli, som dessa italienska naturer, hvilka duga till något alltid äro; förbittrad emot det konventionela, som en ung vilde; häftig 1 sin kärlek som i sitt hat, uppriktig, hängifven, oberoende — sådan var Paolo Mancini vid sjutton år. Jag lemnar icke Rom, tänkte Mortimer för sig sjelf, innan jag har väckt denne unga man till medvetande al sin egen måkt och satt honom i tillfälle att vinna ryktbar. het. Och mr Thornton tänkte mycket på i tysthet, huru han på bästa sätt skulle lyckas hinna. sitt mål, utan att såra sin unga väns finkänslighet. Mortimer var så intagen, och låtsade vara det i ännu högre grad, rer kopia af Madonna di Foligno, att sin gen NA en dylik kopia älven för bestå Inlagt Paolo årog sig med nöje : , men ville ej höra talas om någon betalning. Mr Thor ; i föreställningar häro hornton gjorde sina och följaktl: kom. Om jag tar er tid följaktligen hindrar er dervisning förvä er alt genom un 12 förvärfva dagligt bröd, så är d endast rätt och billigt, att jag skall gifva e någon ersättning; hvaraf skall ni annars lef