LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR AMTONIO. Första KAPITLET. Ateliern: I en. målares. atelier vid Via Frattina i Rom satt en ung man tvärsöfyver en, stol, med armarna hvilande emot ryggstödet, hakan stödd emot de Korslagda händerna och blicken fästad på duken, som han häde midtför sina ögon på stäffletten. Det var en stor tafla, med icke mindre än sex figurer i hel storlek i-förgrundeny af hvilka fyra voro nära fulländade; taflans bakgrund var ännu knappt tecknad. Hufvuadfiguren var en krigare i de gamla gallernas drägt, som stigit af en eldig stridshingst och just stod färdig att kasta sitt svärd på den del af en våg, der ds tunga. jerpvigterna förut: stodo; medan den andra delen deraf var fylld af vind. en: timge målaren betraktade denna grupp med en blick, som uttryckte ingenting mindre än välbehag. Det låg tvärtom öfver hans ovanligt vackra ansigte ett så starkt drag af bedragen förhoppning och missnöje, att äsynen deraf var nästan plågsam. Efter en knackning, som med eller utan afsigt blef obesvarad, öppnades dörren och en högväxt, imponerande-— vi veta knappt om vi våga tillägga medelålders — man inträdde i ateliern.. Han kunde vara femtio, han kunde äfven vara endast trettio är gammal. Hans kortklippta; hästan hvita hår och skägg talade för den förstnämnda gissningen, medan den sednare åler gjordes trolig genom den ännu ungdomliga karakteren 1 hans ansigte — ett uttrycksfullt, vackert, tänkande ansigte och så blekt som om lifvets strid icke hade lemnat en droppa blod qvar i dess egares ådror. Att kan pen varit hård syntes väl af tvenne djupa fåror, som sorgen hade intryckt på ömse