icke de främmande horder, som hade öfver svämmat Frarkrike. Man uppdrog åt cen suren att skydda regermgen emot en inva sion, mera fruktansvärd än fiendernas — sanningens invasion. Men efter fyra år förlopp såg man en statsman, ingalunda un derlägsen dem, hvilka vi i dag ha framfö oss, föreslå censurens upphäfvande. Der nuvarande regeringen deremot envisas at bibehålla ett dekret, hvars datum är på e! gång en anakronism och en skymf emo v Iden tid, i hvilken vi lefva. (Här afbröt: talaren af rop och reklamationer från kam marens och dess presidents sida.) Hr Favre: Jag upprepar, att dekretetrö rande pressen icke är i harmoni med der tid, i hvilken vi lefva, och detär besynner ligt, att man bestrider detta justi det ögonblick då vi äro kallade att öfverlägga om en förändring i samma d kret. Vi ettföre. gående tillfälle har statsrådets president yttrat, att pressen i Frankrike hade all den frihet man kunde önska, att den utan hin. der diskuterade de allmänna ärendena samt att en hit anländ främling, som läste våra tidningar, skulle bli ganska förvånad att höra yttras, att det ej funnes tryckfrihet i Franksl rike.s Många röster : Det är mycket sannt. ) Hr Favre: ?Just derföre att man svara mig, att detta är Smycket sannt, så är det min pligt att tala såsom jag nu gör. Denna Jopinion utgör i min tanka en illusion, och jag ber att få skingra densamma. I mina ögon är den periodiska pressen icke blott jicke fri, utan jag påstår, att det i FrankTrike icke gifves någon annan periodisk press än regeringens. (Bullrande reklamationer.) Jag vet ganska väl, mina herrar, att det cj ser så ut; men jag vill nu visa er verkliga förhållandet och förstöra den lugna belåtenheten hos en och annan prenumerant, som tror sig läsa en författares opinion, då han i sjelfva verket ej läser annat än hvad som på förhand blifvit dikteradt af administrationen.? Talaren uppläste derpå några artiklar ur dekretet, och fortfor: Sådant är piessens öde. Den existerar väl, men endast genom medgifvande af regeringen, hvilken när som helst kan helt och hållet tillintetgöra densamma, och jag är öfvertygad om, att herrar ministrar skulle under vissa förhållanden ega hjeltemod nog att göra detta. Men hvartill tjena väl alla dessa klagomål, skall man invända. Hvad vig ligger väl deruppå, att hr A. eller hr B. yttrar sin mening elier icke? Hvad vigt ligger deruppå? Men landet är icke fritt, då pressen icke är fri. Om I låten den sednare gå under Caudinska oket, så nedsättes dess opinion, och landets opinion följer exemplet. Varningar åt pressen! men detta är ju ej annat än anarki. Hvad är då i sjelfva verket makten? En förening af samhällets alla krafter till landets moraliska storhet och materiella välfärd. Men denna makt kan icke utöfvas i nationens intresse, såframt det icke gifves en kontroll, tillämpad enligt lagen och af domaren? Hvad skullen I väl tänka om en uppbördsman, som sade till sin kontrollant: granska detta! gerna för mig, men gör ingenting vidare!4 Tron I väl, att om uppbördsmannhen skulle kunna medelst varningar indraga kontrollanten, han droge i betänkande att göra detta. Regeringen måste vara medi allt; den skall undervisa i historien, i nationalekonomien, i politiken, i vältaligheten. Den blir sålunda den allmänna tankens ständige informator. Den leder hela landet och säger till detsamma: Hitintill får du gå, men ej längre!4 Frankrikes 88 prefekturer ha numera blifvit förvandlade till katedrar och herrar poliskommissarier till pedeller. Jag har sagt, att nu gällande lag förbinder landets mening att rätta sig efter regeringens mening; och man har i sjelfva verket vid sidan af den officiella varningen en officiös sådan, nemligen visiterna af den person, som kommer för attlåta tidningarna förstå hvad de böra säga eller icke böra säga. Och detta är ändå icke allt. Den nuvarande lagstiftningen föranleder andra svåra olägenheter. I följd af denna. lagstiftning äro tidningarne, synnerligast i Paris, koncentrerade på ett ringa antal händer. Man kan utan öfverdrift säga, att en stor tidning har ett värde af från 1, till 3 millioner francs. Sålunda utöfvar kapitalet å ena sidan ett öfvervägande inflytande på tanken, och merkantilismen har vunnet spel. A andra sidan gör tidningarnes höga värde, att de råka i händerna på de stora financiererna. Så ha vi sett ett bolag bildas under namn af Societe des journaux reunis, hvilka tidningar sålunda alla varit slutna inom samma kapitals bojor. Man skulle ej ha gått tillväga på annat sätt ifall frågan varit om en större bruksrörelse. Jag vill ej tala illa om financiererna, men jag tror mig kunna påstå, att deras företag icke alltid varit i allmänhetens smak. Dei. skicka ut sina prospectus; man skyndar att utbyta sina penningar emot papper; liqvidationstiden är inne och domaremakten måste anlitas.? tek EEÖEE EE TT RER Pr s vet, omj Fe gr gonsin mera blir en hel ordentmr