fortlöpande jemväl från norra gattet kom mande rullsjö, hvarigenom förankringsred skapen fått röna så mycket mindre påkär ning; redan med full sydvest vind blir rull sjön mattare, och med vestsydvest, ves lig och nordvestliga vindar har man af sjelfv holmen fullständigt försvar motstorm och våg Vi hafva derefter att betrakta ankarbotten beskaffenhet och hamnens omfång. Enligt de rön, som här gjorts, bestå ankarbotten at lera, täckt med omvexland tunnare och tjockare sandlager. Ankarbot tens pålitlighet torde synas derpå, att änn icke något fartyg, hvars ankarredskap vari goda, drifvit från platsen äfven då stormer varit som hårdast. Detta är alltså fakta som böra ega afgörande vitsord. Att hamner rymmer en mängd fartyg, som vi ha anled ning tro, ända till hundra och måhända der utöfver, berättigas man antaga. 1830 pi våren lågo här 36; alla större fartyg, i be hagligt skydd emot påträngande drifismas sor. Våra sjökort meddela oss icke så sto plats här, användbar för sjöfarande, mer hufvudsaken är att verkligheten torde gifve oss omförmälda vidsträcktare utrymme. Hamnens tsfrihet anhålla vi nu få afhandla Alla sakkännare äro ense derom, attlångs gotländska kusten skär stark ström; ju när mare landet man kommer, desto mera bli den märkbar. Mellan utholmen och ytters utskjutande redden af Vestergarnslandet, kal. lad Skansudden (namnet anger att der vari BRP en befästning, till försvar för inloppet till Vestergarnshamn) är denna ström starkast, deraf också orsaken att detta ställe är längst isfritt af alla hamnar vid denng kust. Erfarenheten bekräftar ock riktighe ten häraf. Visserligen har denna plats vari tillfrusen, men då har också större delen af Östersjön varit isbelagd. De sednare ärens vintrar gifva oss följande resultat härutinnan: 1829—1830 låg is långs hela gotländska kusten, men Vestergarnssund var till det mesta isfrittvända tills vak icke mera kunde upptäckas. På våren bröt dock isen först upp här, då, som nämndt, en mängd seglare här funno sin tillflykt, . 1837—1838 års skarpa vinter var förhållandet enahanda. 1844 i Februari frös hafvet till, men då fanns strömfåran i sundet öppen. Likartadt förhållande var det 1855. Man bör alltså hafva fullt skäl påstå att denna hamn är längst isfri af alla hamnar vid Gotländ och måhända inom hela Östersjön, — en fördel al alltför stor vigt för att vidare behöfva omordas. Att postfarten under den tid då is hindrar ångfartyget att angöra sina ordinarie stationer är förlagd hit synes också ha sin anledning uti hamnens isfrihet. Slutligen, och detta är för sjöfarande det icke minst vigtiga, skulle denna plats kunna sökas i djupaste mörker, om nemligen en större ständig fyr funnes på holmen. Huru ovärderligt ett sådant förhållande är, inses snarast deraf, att få hamnar. finnas, hvilka om natten kunna angöras blott med ledning af en enda fyr. Vi nämnde att sjökortet, i fråga om Utholmen och omgifvande vattens djup, icke gifver full och riktig ledning för sjöfarande; et återstår oss att söka bevisa detta påstående. Kortet anger nordvestra farvattnet att vara 4 famnar, och att vid inseglingen mellan Skarlakansgrundet och Utholmen skall ligga ett grund, som kallas ?Holmgrund?,; derå djupet uppgifves till 18 fot. Riktiga förhållandet torde dock vara, att farvattnet, såsom nämndt, är minst 5 famnar, med tilltagande djup så snart man kommit förbi Skarlakansgrundet. Med ledning af sortet — d. v..s. med Vestergarns och Sanda kyrkor öfverens och lilla Carlsö tangerande yttersta udden af Utholmen — skulle man påträffa ifrågavarande Holmgrund. Trots de ihärdigaste lodningar har man dock icke kunnat påträffa detta grund. En sedan 40 år vid Vestergarns hamn tjenstgörande lots, äfvensom alla fiskare, de der oupphörligt öfva fiske vid kusten, veta intet. om detta. grund. Ett Holmgrund? är kändt, beläget några hundra famnar längre ostvardt och inom farvattnet, hvarå är 17 fot, men derå är prick satt, Det tarfvar derföre bekräftelse, huruvida det Holmgrund, som är å kortet förlagdt i farvattnet, finnes till annorstädes än — i sjökortet. I fråga om Skarlakansgrundet torde-öckså. i kortet förekomma väsendtliga oriktigheter. Så t. ex. finnes å kortet, bredvid. två upp vattenstenar, vattnets djup hatet tilltaga ända till 8 4 15 fot; samt att å grundets sydvestra. spets skall. vara.3:,, famnars. Vid noggranna. undersökningar torde denna uppgift böra rättas .derhän, att der kortet anger vara 8 å 15 fot, i verkligheten är 3 å 4 fot, och att uppgifna famntalet; börflyttas längre i SSV. riktning. Dessa anmärkningar äro af vigt, dels för störfre fartygs insegling, dels i hänsyn till det skydd, som Skarlakansgrundet gifver..hamnen, och vidare i fråga om seglares missledning med fseende -å sjelfva grundets -beskaftenhet. ngfartyget Orions strandning: sistlidne höst ger bekräftelse häråt, enär vid kästboernas ankomst till fartyget befälhafvaren klagade öfver kortets missledningiuppgifna fall. Vi skola i en följande artikel framlägga våra tankar om hvad som bör tillgöras, på det denna hamn må för sjöfarten medföra det gagn, som den rätttillgodogjord kan och bör göra.