UTRIKES, : DANMARK. Orla Lehmann, som på den sista tiden begagnat hvarje sig erbjudande tilltälleatt offentligen uttala sig öfver allmänna angelägenheter, har nyligen vid en festmåltid i Veile efter hållet Folkethingsval föreslagit en skål för danska grundlagen med följande varma ord: Jag har på sednaste tiden mer än en gång funnit anfedning påminna om den vigt, som helstatsförfattningen genom ett danskslesvigskt riksråd -skall kunna få för bevarandet af Danmarks rike och för upprätthållandet af den konstitutionella grundvalen för detsammas styrelse. Jag har erinrat derom, emedan andra synas hafva sin uträkning vid att om möjligt bringa det i lömska. Men likväl fader Jag mit öfver, att det i dag är vår grundlag, om hvilken det är mig tillåtet att tala, och det icke blott derföre att den går mig till möte med den första kärlekens hela trollkraft; utan äfven derföre, att den: är källan till hela vår utveckling och den klipa, hvarpå hela vårt framtidshopp är bygd är jag då öfvertänker hvad vi äro skyldiga vår grundlag, så är det för mig det första och förnämsta, att det är den; som har upplyftat oss alla till. den höga värdigheten, att vara en fri stats fria medborgare, så att, om jag skulle tänka mig möjligheten at att åter nödgas återvända under enväldets spira, så. skulle jag anse mig sjelf såsom en usel träl. till och med om jag innehade plats på maktens och ärans. högsäte. Denna frihetsmedvetandets höga värdighet är frihetens herrligaste frukt, full af upplyftande glädje och förädlande kraft, och den är tillika — genom ansvarets allvar och äranps påminnelse — det bästa motgift mot alla frihetens faror. Låtom oss då göra oss värdiga till denna stora heder, genom att söka vår stolthet i vår hängifvenhet för det allmänna bästa, och låtom oss icke förfäras, om vi stundom-möta de frigifnas glupska högmod, der vi hoppades finna de fribornas nitiska högsinthet; men låtom oss älska friheten, äfven med hennes faror och fel — älska henne såsom vårt lifs och vårt länds skönaste smycke och renaste heder. Och närjag skall prisa vår grundlag, så måste jag berömma den för den folkliga anda, hvarutur den är upprunnen och som den framgent skall alstra, så att i Danmark alla äro lika inför lagen och-hafva lika tillträde till alla samfundets förmåner och till delaktighet i dess styrelse; ty deruti ligger en mäktig sporre för alla goda krafters behjertade och kraftiga utveckling och deruti ligger brodden till den broderlighetens anda, som skall förena alla folkets söner i en enda stor folkfamilj. Derföre gifves det icke något, sommera strider mot grundlagens anda, än när frihetens bastarder söka att upphetsa statsegoismen, för att derpå grunda deras oberättigade makt. Derföre är det en vacker samklang med denna grundlagens anda, när vi i dag hafva sett en embetsman, som i all sin vandel har ställt sig i sådant förhållande till valkretsens invånare, att borgare och bönder hafva förenat sig om att utkora honom såsom kretsens bäste man, till deras riksdagman. Jag skall icke här påminna om alla de praktiska frukter, som vår författning redan burit för folkets väl; vm alla de vigtiga förbättringar i våra lagar och Ha allmänna inrättningar, som densamma framallat: om alla de nyttiga och köstsamma förejag. som den har kallat till lif; om den ordning cd det välstånd, som den frambragt i hela vår stätshushållning. Men om ett skall jag dock ernra, som är den gemensamma grunden för alla iessa mångahanda och glädjande verkningar, aeniligen den styrka författningen gifver folket, senom att taga alla dess krafter i anspråk och örena dem alla till en genom kampen utvecklad, semensam vilja. På denna styrka gaf den ett , då den redan i sin späda ungdom förnådde nedslå både det slegvig-holsteinska upporet och den inre reaktionen — likt denne fornsidens heros, som i sin vagga krossade två ormar, wiika voro utsända till hans fördert — och ju tjuvare rötter den med hvarje kommande år slår folkets hjertan, desto större makt skall den få ill att både mot utländska och inhemska fienler stadfästa hvad vi nyss hafva sjungit: At Friheten Kempekrefter giver Et lille Folk.? Derföre låtom oss här instämma ildet rop, som dag med många tusende röster skall genljuda fver alla Danmarks slätter: Lefve vår grundNETA,