STOCKHOLM den 26 Juni, Regeringen och represontationsfrågan. TU. Dp: samma gång som herr —Im— såluna givit junkerpartiet hedern af hvad som vid riksdagarne uträttats, i stället för att framställa sanna förhållandet, nemligen att junkerpartiets existens och verksamhet är ett resultat af regeringens och folkopinionens påtryckning å de konservativa elementerna vid riksdagen till medverkan af tidsenliga sociala reformer, visar han en öppen partiskhet för riddarhuset vid framställningen at representationsreformens öde vid de serskilda riksdagarne. Han framställer städse bondeståndets fiendtlighet mot hvarje moderat förslag, dess egennytta och utsigterna för att detta stånd ej skall antaga annat än de radikalaste förslag, dess an-. hänglighet till det odugliga Örebroförslagett; vidare upptuktas presteståndet såsom ömt om sin egen myndighet och sina privilegier i första rummet och derföre obenäget för hvarje reform. Men huruledes hos ridderskapet och adeln just detta feli ännu högre grad visat sig, förbigås utan anmärkning. Att detta stånd ej antagit något enda förslag till reform af sin privilegierade ställning, vare sig med hänsyn till representationen i allmänhet, såsom det Lagerbjelkeska förslaget, der adeln bibehölls såsom stånd. och med sin sjelfständiga beslutanderätt i grundlagsoch privilegiifrågor, eller med hänsyn till partiella förändringar, der adeln skulle förlora någon, om än aldrig så mycket vårdslösad och missbrukad, rättighet, framhålles icke. EFPresteståndet och det under herr —-Im—s fuktel hemfallna bondeståndet hafva dock medgilvit förändringar inom sig,men adeln har ej tillåtit någon reform, som berört dess intresse, äfven om behöfligheten deaf allt starkare uttalat sig. Men ej nog med att detta förbigås utan klander, sådana förslags tillvaro och öde blifva ej ens nämnda, i afseende på hvilka adeln ensam satt sig på tvären, såsom fallet varit med de ofvannämda om upphörandet af det sjelfskrifna ordförandeskapet i utskotten och forum privilegiatum. En enda gång finnes en anmärkning gjord mot ridderskapet och adeln, nemligen då vid 1856 års riksdag mån först röstade för den norra och sedan för den södra sträckningen af vestra stambanan. Sedan denna anmärkning blifvit gjord, öfverstrykes den dock straxt med hartassen och det tilllägges, utan skymt till stöd i något verkligt förhållande, att efter denna tid motståndet till en förändring af ridderskapets och adelns representation såsom ett särskildt stånd inom riddarhuset blifvit försvagadtt. Det oefterrättliga sätt, hvarpå kommunal frågan behandlades vid sista riksdagen, då den fötsta gången kom före på riddarhuset, förtiger också hr —Im—, ehuruväl dennas behandling och ridderskapets och adelns sätt att sköta sina pligter såsom representanter vid slutet af förra riksdagen mera än något annat visade nödvändigheten af en representationsreform. Detta förtigande är så mycket märkligare, som en af riddarhusets väldigaste försvarare ej kunde till följd al adelns pligtförsummelse underlåta att ropa ve öfver adeln för det sätt, hvarpå densamma sköter sina med representationsrätten förbundna pligter. Nej, allt hvad ridderskapet och adeln angär skall ses i ljust. Det är bondeståndet, som egentligen utgör föremål för författarens ovilja, dernäst presteståndet och härmed tror sig författaren kunna afleda uppmärksamheten från ridderskapets och adelns fiendtliga ställning till representationsreformen. Ja till och med. oaktadt han är kämpe för de partiela. reformerna och anser deras genomförande utgöra den enda sanna vägen för representationsfrågans framåtförande, har han, då han TSAREN RN NE NE SDR TESTO ND ASTESTTEEAA