Frågan om en ny lönereglering för hufvudstadens presterskap. Med anledning af komiterades betänkande i denna fråga hade Stockholms stads kongistorium nu inkommit med följande utlåtande: Eders K. M:t har, under den 9 sistlidne Febr., anbefallt Stockholms stads konsistorium att, efter det vederbörande presterskap blifvit hördt, inkomma med utlåtande öfver det förslag till en förbättrad själavård i hufvudstaden, som blifvit af i föreskrifven ordning utsedde komiterade i sistl. December månad framstäldt. Då konsistorium nu, med bifogande af presterskapets yttrande, går att afgifva detta utlåtande, bör konsistorium förklara, att det anser det framställda förslaget vara till sina allmänna grunder så beskafladt, att dess-antagande skulle i hufvudsaklig mån bidraga till det åsyftade ändamålets vinnande, om också mer eller mindre vigtiga anmärkningar kunna i åtskilliga punkter göras. Hvad angår förslagets första afdelning eller församlingens indelning i särskilda distrikt, med en restman såsom. ansvarig föreståndare för hvarje istrikt under kyrkoherdens inseende samt med orubbad skyldighet för denne att öfvervaka församlingens pastoralvård i dess helhet, så är en sådan indelning och anordning visserligen ett nödvändigt vilkor för en förbättrad själavård, och kan konsistorium således icke annat än tillstyrka dess antagande. Dock bör i afseende på det i 8 1 föreslagna antalet af distrikt antagas, att då den nyligen afslutade folkräkningen visat att folkmängden i hufvudstaden betydligt öfver: stigit den af komiterade beräknade, önskligt vore, om distriktens antal blefve större, hvarifam det med förslaget åsyftade ändamål med ättre framgång skulle vinnas. Detta skulle ock lätteligen kunna ske, om jemte de ordinarie prestmännen . en pastorsadjunkts biträde tages i anspråk, hvilket Ronssoriam anser fördelaktigt äfven af andra skäl, som konsistorium utbeder eig att här nedan få anföra. Det i 8 3 föreslagna stadgande om fortfarande frihet för församlingsmedlemmarne att om tjenstebiträde anlita hvilken församlings prest som helst, och således någon annan än det iboende distriktets närmaste vårdare, bör visserligen al lätt insedda skäl få gälla; ehuru härvid dock: icke kan förbises vigten af den gjorda anmärkningen, att de dugligaste eller mest omtyckte församlingslärarne sannolikt skulle öfverhopas af göromål, medan de mindre anlitade hafva samma ekonomiska fördelar utan motsvarande möda. Hvad som vid 5 4, blifvit anmärkt angående det obestämda i föreskriften om fördelning emellan pastor och komministrar af vissa embetsgöromål, torde icke kunna anses vara af mycken vigt. Dels vore det svårt, om icke omöjligt, att å förhand meddela alla de detaljföreskrifter härom, dels synes den ifrågavarande fördelninvara af den beskaffenhet, att den allra bäst an afgöras efter öfverenskommelse mellan embetsbröder med afseende : på .befintliga särskilda förhållanden, och efter hvad erfarenheten kan vid tilläm mingen gifva vid handen. Skulle er sådan fördelning icke på detta sätt-kunna till ömsesidig belåtenhet åstadkommas, kan saken. enligt hvad föreslaget är, hänskjutas till konsistorlum, och i händelse man med dess beslut missnöjd, till E. K. M. Dettaär ock i allmän het den i lag och stadgar grundade ordning för behandlingen af så beskaffade ärenden som det ifrågavarande. E Andamälsenligheten åter af hvad komiterade i den andra afdelningen föreslagit, eller om tillökande af ordinarie presternas antal kan enligt konsistorii mening af giltiga skäl sättas i fråga. Att det i församlingen vanligen tjenstgörande presternas antal behöfver för åstadkommande a en förbättrad själavård ökas, lider intet tvifvel Men huruvida det bör ske på det nu föreslagni sättet, derom är meningen delad. Konsistoriun hyser den fasta Fö ber Ad er att församlingen; behöfver bättre skulle hafva blifvit tillgode