den betydelse; som hr —Im— givit junkerpartiet vid ifrågavarande riksdag, såsom det. der skulle gått i spetsen för reformerna, kan och måste bestridas. Intressant skulle vara att få uppgift på någon reform, som af detta parti omfattats, der ej regeringen förut förklarat sig för densamma. För hvar och en som följt med riksdagsförhandlingarne på sednare tiden, synes det som om Junkerpartiet varit det till regeringens förfogande ställda partiet på riddarhuset, hvilket i reformen gått nätt och jemnt så långt, som regeringen ansett lämpligt. Detta synes jemväl af den behandling, som i konstitutionsutskottet vederfors K. Maj:ts propositioner om tryckfrihets-förordningens borttagande ur grundlagarne. Samma, proposition blef nemligen i konstitutionsutskottet tillstyrkt genom de af junkerpartiet i konstitutionsutskottet insatta ledamöternas af ridderskapet och adeln bemödanden i förening med presteståndets ledamöter och kom så att blifva hvilande. Här om någonsin hade ju varit ett lämpligt tillfälle för partiet att visa sin sjelfständighet. Att förslaget vid påföljande riksdag föll hos ridderskapet och adeln, när borgareoch bondestånden genast vid första riksdagen föikdstat detsamma och regeringen ej längre var angelägen derom, bevisar hvarken för eler mot sjelfständighetsandan hos junkerpartiet. Vi tvifla -högligen att nej blifvil svaret, om de tre ölriga stånden hade anvagit samma förslag. Att ömhet för tryckiriheten ej utgjorde skälet visar antagandet vid riksdagen 1859—060 af det otympliga förslaget om borgens ställande för utgifvande af periodiska skrifter. ill man närmare studera förhandlingarne vid riksdagarna under konung Oscars regeing skall man i afseende på riddarhuset inna alt det, som betingat reformerna, har varit regeringens större eller mindre intresse ör . sådana, (dess starkare eller svagare motstånd mot dem. När regeringens åsigt ej kunnat anas har manej kunnat beräkna utgången. en vackrare historia, som ridderskapet på de sednare riksdågarna — enligt her —Im—s tanke — visat, ha varit en följd f regeringens och det liberala partiets anslutning: till hvarandra i åtskilliga frågor. hvilken dragit med sig pluråliteten i allt sålant, der ej ståndets egna fördelar varit ned i spelet. Denna riddarhusets förändrade skepnad, så betyd.igt att föredraga framför len figur det förut spelat, har ej sällan närmat detsamma till de båda folkvalda stånlen, ej tvärtom, hvilket närmande möjlig2jort öfverensstämmelse i många beslut. Gå vi till grunden för detta närmande, är och blir den, utom den påtryckning, som en fri press ej kan undgå att omedelbart utöfva på dem af ridderskapet och adelns edamöter, som hafva tillräcklig bildning och intresse att kunna följa de politiska rändelserna med uppmärksamhet, regerin3ens visade reformbenägenhet i förening ned den aktning för ständernas opinion, som regeringen ådagalagt, och det uppnärksammande på folkviljan, sådan den i en irispress uttrycker sig, som äfven regerin3en ansett vara af behofvet påkalladt. Till röljd häraf har den sammanhållande krafsen i samhället, med vårt söndrade representationssystem, i nyaste likasom i äldre :ider, utgjort nationalmedvetandets samband med och inverkan på konungen, och dett: snarare i trots af eller utan afseende å dc särskilta stånden, än med dem. I de frågor. der icke regeringen velat eller önskat stån lens sammanhållning, har den af pressen örordade reformen merändels söndersplittrats af skilda ståndsintressen, ja till och med tt enda stånds egennyttiga intresse har ensamt, i strid mot nationalmedvetandets for Iringar, hindrat . reformen, då regeringer med likgiltighet betraktat densamma. FEnlast af detta kan förklaras möjligheten al idelns afslag vid 1856 års mksdag på förslaget om utskottsordförandes tillsättande senom val, i stället för att den främste idelsmannen skulle vara sjelfskrifven ord: örande. Denna! reform, hvårs behöfligvet med hänsyn till det sätt, hvarpå ideln skött sitt riksdagsmannakall och specielt utskotts-arbetet, icke kunde var: tet ringaste tvifvel underkastad, föll för ridderskapets och adelns ;krassa ståndsntresse. — Förslaget afslogs at ridderskapei och adeln allena. Samma förhållande va med förslaget om upphäfvande af adeln: orum privilegiatum; en förmån, som mec mdantag af tillfredsställandet. af en ynklig äfänga, icke innebär den ringaste förmån itan är i sin praktiska tillämpning af mer råde för adelns ledamöter sjelfva och för domstolarne. Kongl. Maj:t har, enligt Posttidningen inder den 15 innevarande månad utnämnt