ICPUICTETIG 27 ättika UVIRGIT ILLA -UULUTSLBEN blifvit sålunda utsedda, inkomma guvernörerna före den 15 December med berättelse derom samt insända tillika de vid valförrättningarne hålina protokoller. TEKNISK TIDNING. va hvita metall till lyraus och Wohnlichs appaVv äckt Euoelz och do Fontenr; artiklar och mynt. — rater mot pannsten dningssätt af Weymouth: : a entrifogalappa nerier. — Gandens galvanoplastiska juvelinfattning. Ny hvit metall till lyxzarliklar coh mynt. Al Ruols och de Fontenay. (Cosmos, 1861, Juni 7.) Den nya metallblandning, som fabrikan terna Ruols och de Fontenay lyckats framk bringa, efter tleråriga försök, och som de beteckna med namnet Tiers-argent, består af en tredjedel finsilfver, förenadt med en blandning af 25 eliter 30 procent nickel och 37 eller 42 procent koppar. Beredningen deraf är ett verkligt kemiskt konststycke: ty om man försöker helt enkelt ssmmansmälta de tre metallerna, så fås en ojemn och ofullkomlig blandning snarare än en kemisk legering. För att förena de tre beståndsdelarae begagna Ruolz och Fontenay vissa flussmedel, som. de icke offentliggjort, och vidare en tillsats af fosfor. Den härvid erhållna legeringen är ganska skör; den kan hvarken smidas eller dragas till tråd: kort sagdt, den saknar de egenskaper, som i tsmetall. Men en upphettning är nog för att aflägsna fosforn, och den sedan återstående legeringen liknar en osammansatt metall, begåfvad i hög grad med de egenskaper, som ge dyrbara metaller deras iöreträden. Dess färg liknar platina eller 13-lödigt silfver (Sargen: au second titre: 3994 ,,,4); den antager en utmärkt glans; den är utomordeniligt sec ech hård, men låter drifva och valsa sig samt ken drages till tråd; den är mycker svårsmält, har en vacker klang, är oförän derlig i luften och angripes endast af de starkaste reagentier. Den har ingen lukt; dess egentliga vigt är något mindre än sillrets. Man inser genast hvilken framtiden dylik metallblandning har att påräkna i slöjderna och framförallt inom juvelerareyrkei och till silfverarbeten, der den kan ersätta å ena sidan sillret, som kostar 60 procent merd, men är långt mindre härdigt emot nötning; och, å andra sidan, underlaget för förgyllda och fö ade varor, icke biott genom sitt betydligt billigare pris, utan ge nom svin vida större varaktighet. Uppfinnvarne hafva trott den nya metallen kunna begagnas med fördel äfven till mynt. nemligen i Frankrike; och cgentligen till sådana skiljemynt, som äro mindre än 5franes-stycken. Ur denna synpunkt ansc de le ticrs-argent erbjuda följande förmåner: Dess beredning stalter och försigtighe försvåra myntförfalskning. delar medgifva ej dess nedsm silfverhaltens utsofrande, emedan uts kostnaden skulle öfverstiga vinsten på In ur ländet. Dess silfret hö tydligt öfverstigaride. hårdhet mi hofvet af ommyn(ning inom landet, emedan pregeln motstår förslitning vida längre än pregeln på annan silfverhaltig metall. Apparater mot pannsten i ångpannor, Af SoHav och WoHnLurci, (Zeitschrift des österr. Ingenieurvereins. 1860.) Då matarevattnet till ångpannor högst sällan är rent, isynnerhet för lokomotiver, till följd hvaraf de flesta Ger få så kallad pannsten inuti, hvarigenom hinder i ångpannornas, brut och mången gång pannornas sprängning föranledts, så har man försökt och föreslagit en .:.:; d medel emot denna olägenhet; men utan at : igenom kunna mer än mildra det onda; a hjelpa det fullkomliga har icke lyckats allt hitintills. Schaus och Wohnlichs uppfinningar synas ar de att fullständigt lösa detta vigtiga problem. Den förra består hufvudsakligen i en ofvantill sluten cylinder, anbringad ofvanpå ångpannan och förenad med henne genom ett kort rör. I denna cylinder insprutas, genom en .sprits, det till pannans Eh bestämda vattnet, i så fina droppar, att det af hettan genast blir kokhett. Det är bekant att det är kokhettan som afsön drar matarevattnets fasta beståndsdelar; men då denna afsöndring här sker utanför pannan, iden nyssnämnda så qvarstanna dei denna, och det från dem afsöndrade vattnet nedflyter renadt i pannan. Apparaten har redan, genom i stort anställda försök, visat sin ändamålsenlighet. Det första försöket skedde med ett lokomotiv, tillhörigt det enskilda österrikiska statsjernvägsbolaget, på linien Wien-Neu-Szöny, hvarvid en sträcka om 1170 mil ee Härvid afsatte sig i apparaten 217 pannsten (eller 1 på 5,4 mil) 1 form af en ännu mjuk och klibbig massa; men sjelfva pannan befanns fultkomligt ren. Resultatet var så mycket vackrare, som pannan före försökets anställande hade en flera linier tjock red men hvilken under resan upplöstes af t rena vattnet och fö Omedelbart derefter begyntes änbringandet af Schaus apparat på bolagets samtliga ångpannor. Från Paris hade äfven förfrågningar ingått i gfseende på den Schauska apparatens införande i Frankrike. Wousnucas apparat är yngre än Schaus, och har först sedan förlidet års sommar varit i gång; den är enklare än Schaus, men mindre åtkomlig, och passar egentligen för fasta ångpannor; principen är i öfrigt densamma som för Schaus, och apparaten blott att anse som en variation af den ursprungliga uppfinningen. Den är förfärdigad af förtennadt jernbleck och anbragi inuti ängpannan; detta är hela skilnaden. I Eisen; bahnseitung för 1861, N. 13, omförmäles ett från den 10 till den 24 sistl. Mars anstäldt försök dermed, i OEM maskinverkstad i Heidelberg, der Wohnlich är verkmästare. Under de 14 dagar försöket varade, förvandlades 505 eller i rundt tal 600 kubikfot vatten till ånga. Derefter öppnades manhålet, genom hvilket apparaten uttögs; den fanns då fylld med vackra kalkaflagringar, som efter fullkomlig uttorkning vägde 8., ; hvaremot sjelfva ångpan