Linneanska Atriplex hastata) endast, lik som refererande, låta de fina arterna figu rera såsom former af andra ordningen, skulle härigenom, enligt vår tro, älven den unge studerande, för skarp special forskning ej ännu skärpte, åt denna Handbok tillerkänn: samma praktiska användbarhet som den nu eger vetenskapligt värde. Om derjemte vid fett-och annat uttryck, beskrifvande någor viss växtdel, en närmare öfverensstämmelsc afsetts med nutidens morphologiska åsigte så tro vi, att ingen skulle ega grundade skä att i detta förtjenstfulla arbete söka något annat eller mera. Att utgifvaren emellertid skall i flera nys upplagor af detta hedrande arbete verka för den älskeliga vetenskapen och åt densamma värfva rätt många vänner och be fordrare, derom ega vi en full förvissning i de förbättringar och framsteg, hvarom denna upplaga bär så tydliga vittnen. — Steins geografi, bearbetad efter 25:te ori ginalupplagan jemte komparativ framställning af Sverges geografi, af C. F. Wiberg. Stockholm hos P. A. Huldberg. Vi måste med ens uttala den åsigt, att detta arbete, hur förträffligt det för öfrigt må vara, är mindre lämpligt till en lärobok för skolorna. Uppstäldt på det gamla torra schematiska sättet, med ett haf af oirtressanta namn och siffror, och utgörande en volym af ej mindre än 367 sidor, före faller det redan vid ett blott flyktigt bläd drande afskräckande. Och gör man en närmare bekantskap dermed, kan man ej annat än stärkas i sitt första intryck. Det är ett geografiskt lexikon och ej en lärobok i geografien, sådan man numera vill se e sådan affattad. Eller kan det väl vara skä att i en tid, då läroämnena trängas om utrymmet i skolan, fortfara med den gamla slentrianen attgbelasta lärjungarnes minne med en massa hamn som först få sin betydelse i den stund någon vigtig händelse knytes vid desamma, men då mycket lätt kunna efterslås i någon ordbok. Den gamla goda pedagogiska regeln att skilja hufvudsak från bisak är iintet ämne vigtigare än i geografien, der lockelserna för lärobeksförfattaren, och i synnerhet för den lärde läroboksförfattaren, ligga så nära och äro så stora. Få ämnen kunde vara mera intresseväckande för ungdomen än geografien, men få äro det i sjelfva verket mindre genom den saftlösa och uttorkade form, hvari den serveras dem. Det är sannt att den Steinska läroboken ej är skrifven för de båda första klasserna och att man med skäl kan förelägga de äldre eleverna en utförligare lärobok. Men denne större utförlighet får ej bestå i ett uppstaplande at Pelion på Ossa af idel namn; utan en närmare redogörelse för ländernas fysiska, etnografiska och politiska förhållanden. der väsendtliga fakta och ej blotta namn spela hufvudrolen, och bör ej heller någonsin få öfverskrida det riktiga mått hvari geogra fien såsom undervisningsämne står till skolans öfriga läroämnen. På samma gång vi anse det för vår skyldighet att uttala denna åsigt, måste vigöra rättvisa åt den omsorg och möda hr Wiberg nedlagt på sitt arbete, en omsorg som isynnerhet kommit beskrifningen af Sverge till godo, der läsaren, utom de rent geografiska, finner en mängd historiska och sta tistiska uppgifter af intresse. Grunderna till den kristna tideräkningen af P. W. Bergstrand. Andra upplagan. Örebro hos N. M. Lindh. Ett arbete af mycken lärdom, der man finner på ett ställe och inom ett ej alltför stort omfång sammanförda de vigtigaste uppgifter om kristna kalendern i allmänhet ock den svenska isynnerhet.. Den nya upplagar är dessutom förökad med tideräkningen före Christi födelse och omfattar sålunda grunderna och anvisning till tideräkningen frår Julianska periodens början till närvarande tid och 1500 år derutöfver. För öfrigt äro många andra tillägg gjorda. Boken åsyftar nemligen, yttrar förf. i företalet, ej blott. att gifva anvisning till uppsättande af almanacb för hvilket år som helst på den ofvan angifna tiden, utan äfven att utgöra en förklaring öfver kalendrar och almanachor. Afven åt den ,gamla romerska, den judiska, den muhamedanska och fransk-republikanska kalendern ha i denna upplaga särskilta artiklar blifvit egnade med reduktion till den kristna. För att ytterligare visa bokens rikhaltiga innehåll behöfva vi endastuppräkna hufvudrubrikerna under de stora afdelningarne. Så finner man i redogörelsen för den kristna kalendern, uppsatser om stilarne, påsken, soleykeln och söndagsbokstäfverna. måncykeln och gyllentalen, påskterminstabellen, epakterna m. m., allt saker, hvar om den stora almanachstuderande publiken i allmänhet känner föga eller intet. Under afdelningen om Svenske kalendern inviges man i Computus ecclesiasticius eller de svenska festerna förr och nu, erhåller förklaring öfver helgoch söndagssamt andra tidsnamn, gör bekantskap med gamla minnesreglor, hvarförutom afdelningen äfven innehåller en alfabetisk förteckning på de svenska personnamnen med förklaringar öfver deras betydelse, samt en uppsats om medeltidens sätt att datera. Boken, hvars värde ökas af en redig uppställning och ett innehållsrikt register, synes oss böra finna en ganska talrik krets af intresserade läsare. — Tidskrift i naturförsköningskonsten, utgifven af Knut Forssberg. Författaren, under loppet af flera år af många anlitad i olika delar af riket vid parkers och trädgårdars anläggning, har under här angifna allmänna rubrik nyss i bokhandeln utlemnat. första afdelningen af en Praktisk anvisning i parkoch trädgårdsanläggning, växtoch drifhus-konstruktion. samt landtlegendomars ordnande m. m.?