Den österrikiske embetsmannen. (Efter Cornhill Magazin.) (Slut från måndagsbladet.) Man kan med skäl tramkastå den frågan, wuru regeringen bär sig åt för att erhålla så mycken tjenst utan något slags vederlag. Huru är det möjligt att i ett land, -der en man måste äta, dricka och kläda sig fint. ;n regering kan bli tjenad för intet? Ätnjutes ingen vedergällning för något slags jenst i Österrike? Bekommermåhända jenstemannen af slägtaren och bagåren och skräddaren ersättning för hvad han skänker staten? Icke så alldeles. En faderlig reoering, som får sina allierade att kämpa hennes kamp för intet, är klok nog, att försäkra sig om sina embetsmäns underhåll at deras fäder. Fäderna betala sina söner för de tjenster, som dessa göra staten. Fadren ill en på försörjning väntande tjensteman måste utfärda ett bevis till regeringen, hvari han förbinder sig att förse sin son med allt hvad som erfordras till den unge mannens underhåll; om regeringen till erkänsla vill vara ädelmodig nog att använda hans sons tid och årbete och uimå honom en plats i en eller annan offentlig trämpgvarn. Och tidrymden för en dylik förbin let beror på skejsarens godtfinnande?. Den form, hvarunder ansökningen om en dylik anställning stiliseras, är följande: Underdånigst undertecknade, som enligt den Sub lit. Å. bifogade attest är född och döpt år. . .; som enligt-de sub lit. B. C. D. E. medföljandeskolbetyg har studeratmed god främgång, fulländat sin filosofiska kurs och likaledes åhört juridiska föreläsningar, som enligt läkarebetyget lit. F. blifvit vaccinerad med framgång; som enligt förbindelsen lit. G: har en far, hvilk. i är villig att under hela hans (sonens) lärotid gifva bonom ett veckounderstöd af 10 gulden, anhåller underdånigst hos välbörne och högtärade kammaren att bevilja honom den näd, han ej nog högt kan uppskatta, alt anställa honom såsom extraordinarie völontär i det och det embelsverket. Skulle undertecknad vara nog lycklig att bli antagen, förbinder han sig av underkasta sig det vanliga tre månaders prolvet.7 — Märk väl, att förfaturen till. denna. ansökning nämner sig sjelf tredje person singularis. Detta hör. till e mäårga tgenheterna i den österrikiska mbetssuten. Tredje person singularis brusas vanligen blott i föraktlig mening. Oficeren tilltalar den simpla karlen;-herrn sin jenare, domaren förbrytoren med: hant. wu underdånig författare af en ansökan mår e derföre antaga samma: formulär, då han ämner sig eget ovärdiga jag inför en hög: ch välboren hofkammare.Så, snart denna ed sjeltförnekelse skritna begärdn blivit ceviljad, anställes kandidaten: på prof i det urbetsverk, i hvilket hån pa med tider unna bli en integrerande del: Härlär har g att krypa tör sin chef på det egna ötfi ella sättet, att skrifva orediga berättelser m saker, som han ej det ringaste känner ilj att göra afskrifter — hela ris med aftrifter — åf värdelösa originaler; och efter it ha sålunda arbetat i tre månader, exa