framställas sasom mönster för oss? bBältre tror jag. det vara att vi förblifva svenskar oeh försöka uppfostra vår ungdom till et: lefnadsfriskt, kraftigt och praktiskt folk, ty sådant behöfver det gamla Sverge. Men har ock redan både i värt grannrike Danrmark och i sjelfvamönsterlandet Tyskland höjt starka stämmor mot de öfverdrifna fordringarne, och särskildt vill jag hos hvar och en, som nitälskar för vår ungdom och dess uppfostran, rekommendera till noga ge nomläsande en uppsats om Sundhedspleien og. Skolerne af professor dr. E. Hornemann, införd i de af honom utgifne Hygieniske Mecdelelser. og Betragtninger, -3:e -Binds 2:ct Hefte, Kjöbenhavn 1861. Men jag får väl afbryta dessa betraktelser, för atticke trötta. och ber den värde läsaren vara förvissad om, att endast kärlek till mitt kall och den un dom, på hvilket vårt framtida bopp hvi-1: lar, kan förmå mig att så ofta återkomma till detta sorgliga ämne. Med flit har jag i det föregående underlåtit atti detalj uppräkna de brister, hvaraf vår nu gällande olla lider, och ansett det för korthetens skull vara lämpligare, att i ett skolprogram endast framställa förslag till sådana förändringar, som. synts. mig vara al högsta vigt. Då jag nu gårsatt göra er dylik. framställning, vill jag redan från bör: jan tillkännagifva, att jag utgått från, den åsigten, att lika vigtigt och angeläget dei är att tidigt vänja barnet. och ynglingen vid arbete och ordning, lika vigtigt, ja vigtigare är det att icke genom ötveransträngning krossa och förderfva ungdomen både till kröpp och själ. Ty väl är det sannt, ati Fåfäng. gå lärer mycket. ondt, men ynglingen, kommen till eitertanka, kän dock, om krafterna äro oförsvagade, åtminstone i någon mån ölertaga det försummade, men icke så den, hvars kråfter redan blifvit. brutna och jag tror också att vi ej böra alldeles glömma att ungdomen är glädjens tid. Vid uppgörandet af en läsordning för elementarläroverket tror jag att man bör gå tillväga annorlunda än hittills; då man uppställt en massa fordringar, utan att först st efter. om det fimnes tillräcklig tid till det myckna arbetet. Enligt min tanka. bör man först göra sig reda för huru många timmar om dagen man kan rimligtvis fordra att barnet och ynglingen skall arbeta efter bestämd. föreskrift, samt först sedan denna fråga blifvit besvarad, samt äfven den fråsan, vid hvilken ålder ynglingen i allmänhet bör lemna skolan, 5å böra fordringarne i de olika ämnena bestämmas, lämpade efter den tid man har att åt dem egna, och i detta hänseende bör skollagen icke såsom nu uppställa ett maximum, utan ett minimum af. fordringar, aldrig förgätande der samla regeln: Non multa sed multum. Tiden för en ynglings vistande i skolar tror. jag bör i allmänhet icke räcka öfver let 18:de året, och om derföre barnet, såsom nu, får inträde vid 9 års. ålder, bör skoltiden beräknas till 9 år, och dessa förlelas på I: ett-åriga klasser. Om vidarc det lagstadgande bibehålles, som medgifve: att gvarstannande af till-och med: 2år i hvarje klass, så kan ingen, äfven med mindre goda anlag, klaga öfver att han fått sig för liten tid inrymd. Barnet, hvars ålder jag räknar från 9:de ill 13:de året, bör ej åläggas mera än högst 3 å I timmars. arbete, och ynglingen, frår i3:de—18:de året, icke mera än 9—12 timmar om dagen; ty barnet bör sofva minst 10 timmar och ynglingen minst 8 timmar. och sedan rärieke för. myckens tid. öfrig till iekar och studier, valda efter eget behag. an sak som nu för tiden alltför litet påakias och söm dock är af största vigt och be:ydelse: Sedan jag nu besvarat de tvenne fram: ställda frågorna; vill-jag i det följande göre örslag till de enligt min tanka nödvändisaste förändringar i nu gällande skollag, i avilket förslag den hufvudsakligaste Iringen. är der, hvarigenom det förderfligt samtidiga mångläseriet skulle förekommas. Förslag. 1:0. Fulständig skola indelas i9 klasser. alla, enåriga, med rättighet för yngling ati sitta högst 2-år i en klass. . 2:0. Skolan består äf en Nedre och er Öfre afdelning. Fill den förra höra de 4 nedersta. klasserna, till den sednare de 5 öfversta. I Nedre afdelningen förekomma inga andra undervisningsämnen än sådana, sonväronödvändiga och böra vara gemensamma för alla. Dessa ämnen äro: modersmålet, kristen domskunskap, aritmetik, Historia och geografi, ett främmande språk. (helst tyska). naturvetenskap. I öfra afdelningens. första klass dela sig linierna, och blifva för den klassiska linien iatin, grekiska och matematik hufvudämnen, för reala linien lefvande språk, matematik och naturvetenskap. Anm. Skälet till denna indelning är,: att flera års erfärenhet har visat, att största antalet IS ynglingar, ja tre fjerdedelar af hela antalet. förblitva endast 4 å 5 år i skolan och begifva sig sedan ut åt olika håll i lifvet. Det är väl då i sin ordning, att det publika undervisningsverket söker att med detta stora antal afsluta något helt, så vidt görligt är på denna korta tid, och. jag tror dertöre att man under denna första period hufvudsakl:gast bör bibringa undervisning i hvåd som hörer till allmän medborgerlig bildning. I sammanhang härmed tor: de detvVara på sin plats att föreslå, det intet publikt elementarläroverk borde undervisa till ringare omfång vän till och med 4:de klassens. Och detta vore temligen lätt att åstadkomma, om de nuvarande. 2-klassiga läroverken finge blott en; lärare till, i fall ynglingarnes. antal skulle fordra förökade lärarekrafter. Ty ingenting tyckes vara orimligare och obilligare, än att barnet efter 2 års skolgång skall vid 11 års ålder skickas bort från Hemmet, för att vid annat läroverk under ytterligare 2 å 3 år söka inhemta hvad söm kan vara af nöden för dess blifvande verksamhet i allmänna lifvet. —3:0 Sedan skolan från och med 5:te klass delas i tvenne linier, böra lärarne med. det relativt rinca antalot unolincar I öfra afdelI:s