SN NE a ake EV röras. Det har dock skett på mycket olika sätt. Medan somliga rektorer ej dela den allmänna farhågan för ett ondt, hvars förderfliga verkningar eljestligga klara för hvart öga, -ha andra, erkännande både det ondas tillvaro och den onndgängliga nöd: vändigheten af ett snart och fullt verksamt botemedel derför, kraftigt uttalat sig för en revision af skolstadgan i hvad hon kan anses ha medverkat till det ofvannämnda förhållandet. Det är isynnerhet rektorn vid Lunds katedralskola hr Sommelius förtjensten tillkommer att ha uttryckt hvad som i detta, ämne utgör en betydlig del af tänkande lärares och lekmäns åsigt, och hans yttrande, som. vi här nedan göra oss ett nöje att ur programmet återgifva, skall säkerligen finna genklang hos en talrik krets afläsare. Särskildt fästa vi hrr lärares uppmärksamhet på det förslag till ett allmänt skolläraremöte i Göteborg nästa :sommar, som i slutet af uppsatsen förekommer. Hr Sömmelius yttrar: Innan jag går att redogöra för detfaläroverks verksamhet under: läsåret 1860—61, vill jag i korthet framhålla några af de väsentligaste bristerna i vår nu gällande skolAtt jag härtill föranledes icke af begär att klandfa; utan af pligtkänsla och den varmaste kärlek till en den vigtigaste sak, som. kan blifva en svag dödlig avförtrodd. nemligen att uppfostra — detta ord taget i sin djupaste mening — det uppväxande slägtet, derom hoppas jag hvarje rättänkande vara öfvertygad. Mången kan möjligtvis tycka att det är väl tidigt att offentligen utfala anmärkningar emot-en lag, som är så ny, som den. nu EE kongl. skolstadgan af den: 29 Jan: 859, men dör att gendrifva detta inkast torde det vara nog att erinra derom, att 1856 års skolstadga var ännu yngre, då den af allmänna meningen så ansattes, att dess omarbetande blef nödvändigt. Äro nu syskondragen emellan dessa båda författningar så i ögonen fallande, att äfven den erfarne skolmannen har svårt att upptäcka några hufvudsakliga och väsentliga förändringar i den nya. upplagan, så torde man ej böra vänta i åratal för att få undanröjdt ett ondt. som redan länge härjat och frätt på statens ädlaste blomma, Att denna. blomma är landets ungdom, och den härjanide fienden dei ännu påbjudna mångläseriet i våra skolor samt den deraf följande öfveransträngningen, behöfver jag väl knappast med ord uttala. Det största och väsentligaste felet i 1856 års skolstadga var det hopade antal ämnen, som samtidigt skulle läsas, och de alltför dryga kurserna i de flesta ämnena: detta fel står ännu qvar i 1859 års stadga. Ka: star man en blick på de fordringar, nu gällande skollag uppställer, så finner man att i de högre klosetna skall. ynglingen samtidigt läsa: BE Kristendom, omfattande Dogmatik, Kyrkohistoria och Nya Testamentet på grundspråket. Tlodersmölet. ro Efrancke Franska: Tyska. å matik. E Naturvetenskap (Botanik, Zoologi, Fysik och ) emi). BR Historia och Geografi. Filosofisk pröpadeutik (Psykologi och Logik). Hebreiska, Dessa ämnen äro visserligen fria. ngelska. ? men för fullständig studentexamen behötves det törra, och det sednare vilja nu för tiden alla ynglingar lära sig. Utom dessa 12 läroämnen fordras att ynglingen skall så noga och omständligt studera de flesta språken. att han kan skrifva desamma. å Nu frågas: hvilken fullvuxen menniska skulle kunna stå ut med att samtidigt studera en sådan massa olika ämnen utan ati blifva både till kropp och själ förderfvad? Och dock fordrar man ett sådant arbete af ynglingen, hvars kroppsoch själskrafter just äro ännu stadda i utveckling, oehhvilka, omsorgsfullt vårdade och öfvade, kunna komma att bära de herrligaste frukter;men hvilka genom ett-onaturligt ochöfveransträngande arbete brytas och förderfvas. Det är hemskt att se mången yngling, medred-1. lig flit och goda enleg, blifva allt slappar: och svagare, ju längre hun hunnit arbeta sit upp i skolan, utan att tala om dem, som. för att icke sätta lifvet till, tagas ur skolan. Uttröttad genom hemarbetet kommer ynglingen trött I skolan, der han ofta icke förr hålla uppmärksamheten tillräckligt spänd Ad det myckna läraren alltid har ätt ia ärjungen. Lärarens både krafter och tålamod blifva härigenom ständigt satta på svåre prof, nemligen att ideligen behöfva säga detsamma omigen, utan att vinna sin afsigt. s Den svåraste uppgift, en lärare nu har, är också att veta, när han med rätta kan och bör tillrättavisa en yngling, i fall denne icke kan nöjaktigt redogöra för sin lexa. Hår lättja varit orsak härtill, så är det högst nödvändigt att lärjungen tillrättavisas, men har han deremot användt så mycken tid hans krafter medgifva och ändå icke förmått draga fram det tunga lasset, så verkar tillrättavisningen i högsta grad menligt,och: döck fruktar jag för att under nuvarande förhållanden dagligen många sådanå misstag begås. Följden af detta oefterrättlighetstillstånd, ifall det länge skall fortfara: måste blifva, attskollärarne tvingas att skött sid tjenst så, som mången tjenst kan skötas, Demligen att man infinner sig och går närfklockan slår, men om något verkligt blifvit uträttadt eller ej, dermed är ej så noga. i; iDen yngling åter, som icke särdeles anstränger sig, är tvungen att dagligen infinna sig i skolan utan ätt kunna redogöra för sina pehsa, hvilket förhållande lätteligen kan urarta till ett fel af svåraste art, nemligen lätja. oeh oordentlighet, jemte det att hans hederskänsla, dagligen sårad genom anmärk