bekant och utomordentligt anstår mig... Ni måste bevilja mig den, min goda fru! ; Salen är verkligen bra, och jag tror att dess möbler och beqvämligheter, med några små förändringar förstås, skulle komma att anstå er. Men olägenheten är att den ligger öfver våra enskilta rum. Bättre passade då gröna kammarn och lilla salen... men, nej, derintill ligger skolan. CLåt det bli vid den större! Och om jag nu antager denna punkt som afgjord, så öfvergå vi till den nästa. Åh, verkligen — och den lyder ? Jag känner mig alltid tillfreds med husmans kost — särdeles ordentlig, förstås — men som mina organer äro mycket ömtåliga, så erfordras en viss noggrannhet, att ej säga en fullkomlig delikatess, icke så mycket i valet af rätterna som i berednin en, och j-g tager mig friheten att sjelf onsultera med: hushållerskan för att gifva henne vid handen min erfarenhet, mina vanor, mina principer och mina iakttagelser. Då gratulerar jag herr ryttmästaren !4 utbrast min mor, hjertligt skrattande. Var säker att min hushållerska, madam Malmelin — hon har fordom på annan ort varit fru i eget hus — är en så mäktig och ond. Finbpeaa alt det aldrig skulle slutas med mindre än brinnande strid, om någon främmande komme och ville lära henne att be reda mat. Nånå, jag afstår då från min egen diet, tills menmskan blifvit tam. Jag skall nög dressera henne på godt maner, ty först och främst tillhör hon könet, hvilket vill säg: att hon måste hafva någon svag punkt, och för det andra är det mig ett utvaldt nöje. mera lämpligt för matsmältningen än de bästa vin 1 verlden; att godmodigt retas med en bitande qvinna, Allt är ju således re