I fråga om lämpligaste sättet att åter fö sätta redan ödelagda skogstrakter i bärand skick samt att skydda dem för vidare fö störing och huruvida man ännu har någo säker erfarenhet om företrädet af de hittil använda olika sätten framför hvarandr: voro åsigterna så delade och obestämda, a det väl syntes på hvilken svårlöslig stånc punkt denna fråga ännu i Sverge befinne sig, hvilket föröfrigt är naturligt, emeda den är jemförelsevis ny och inom massa af folket okänd. Jägmästar Wolf yttrad sig om sjelfva sättet för beredande af åte växt och förordade sådd framför plantering såsom lättare verkställbar, hvarjemte ha beskref huru den borde göras. Enledamc af förvaltningsutskottet erinrade att hufvud saken vore att utbreda håg för att spar skog och för att bereda återväxt. Ett hus hållsgille hade engagerat en person fö detta ändamål samt för att lemna undervis ning i sådd och för att samla frö mot bil lig dagspenning och kost tillhandagå den som önskade hans biträde. Många had användt honom. Hr Odelberg omtalade at ett gille i Stockholms län hade också enga gerat en person att på samma sätt gå all mänheten tillhanda, men efter icke lång tic fanns ej mer än en fjerdedel af de förste kontrahenterna villig att betala sin andela den obetydliga kostnaden. Afven hr Wolf hade varit använd 1 är och skött sitt upp drag mycket väl, men blifvit ringa anlitad. Hr Odelberg ansåg l.gstiftningen ensam vara mäktig att göra något väsentligt god genom att vägleda afverkningssättet och fö. rekomma förstörelse. Jägmästar Lidell an såg en stor brist vata att man har för ringa kännedom om sättet att genom lämplig at verkning bereda återväxt och trodde för öf. rigt skogsskötseln lika väl som någon annzr af jordbrukets. grenar behöfva understöd. destohellre som dervid förekommer att den som sår ej sjelf får skörda frukten, utan endast arbetar för efterkommande. Han an. såg nödigt att en gräns sättes för skogsödeläggelse. På iråga om ladugårdsskötseln inom länet förhåller sig i förhållande till landtbrukets utveckling på den låga ståndpunkt, som man i alimänhe, synes vilja påstå, och om hvilka åtgärder som böra vidtagas för dess upphjelpande, svarades kortligen, att så illa, som det säges, torde ladugårdsskötseln ej stå, och att verksammaste sättet att befrämja den vore beredandet af lättare afsättningstillfällen och specielt anläggandet at flera mejerier. Sedan härefter diskussionen förklarats slutad, tillkännagaf ordföranden att hushållningssällskapet beslutat för första gången utdela sin medalj. Den ena tillföll brukspatron L. G. von Celsing och den andre torparen Pehr Pehrsson i Rosslan, hvilka begge på det varmaste komplimenterades af ordföranden, hvarefter konungen till. dem öfverlemnade hvar sin medalj. Man gick nu, kl. 12, att bese den rika expositionen af kreatur, maskinerier och redskap. Sällskapet hade låtit med ett enkom förhyrdt ångfartyg föra till stället en mängd redskap och maskiner, så att man här fann profver af allt det nyaste och bästa som är kändt i denna väg. Hellefors, Öfverum, Forsvik, Näfveqvarn, Eskilstuna, Jäder och Thuringe sockens slöjdskola voro väl representerade. Der icke verkstadsegarne sjelfve sändt effekter till expositionen hade handlanden Julius Slöör här i Stockholm rikligt försett expositionen. Det skulle varit en nyttig sak om mötets bestyrelse varit i tillfälle att upprätta en katalog och åtminstone en kort beskrifning öfver de exponerade föremålen. En sådan liten afhandling skulle ej särdeles mycket ha höjt möteskostnaderna; och om man hade låtit den säljas för 25 öre skulle troligen de fleste deltagare i mötet, äfven af allmogen, gerna ha köpt ett exemplar deraf till minne af den angenäma och lärorika dagen och till varaktig upplysning om förut osedda föremål. Den maskin, som hos de närvarande landtbrukarne väckte mesta intresse, var ett flyttbart tröskverk, förfärdigadt at hr Theofr. Munktell i Eskilstuna, hufvudsakligen efter Tuxfords niodell, hvaraf ett par exemplar funnos på sednaste allmänna landtbruksmötet i Göteborg. Det engelska kostade något öfver 1800 rdr, utom frakt m. m.; det svenska endast 1600. Oaktadt det var den första maskin af detta slag, som gjorts hos hr Munktell, arbetade det fullkomligt tillfredsställande. Ett föremål af ännu större intresse för mekanisten var ett exemplar af hr Edvard Scheutzs rotatoriska ångmaskin, tillverkad å hr Munktells verkstad och applicerad å en lokomobil. Den var af 6—7 hästars kraft. Den hade blifvit färdig så kort före mötet, att den endast en kort stund hade hunnit profvas å verkstaden förrän den sat tes ombord å ångfartyget för att föras till Herresta, men den befanns vara så väl arbetad, att den nu med heder utstod den granskning den underkastades. Öfverraskande enkel, måste den vara mycket billig i tillverkning i jemförelse med andra ångmaskiner; den arbetar jemnt utan några ryckningar, och särdeles tyst — tystare än några andra ångmaskiner. ör öfrigt fanns här en 2 hästkrafters kalorikmaskin af Hellefors tillverkning, med inrättning för att lätt kunna flyttas; en såningsmaskin ; en särdeles enkel sädesharpa, förfärdigad af Eriksson vid Brunnsta; och