danska marinen, och detta vore en icke ringa makttillökning. Man må icke glömma det af Preussen vid Jahdebugten redan anlagda marinetablissementet, hvarpå man fortfar att arbeta, om också långsamt. Huru stor skulle icke Tysklands makt till sjös bli, om det hade Slesvigs hamnar och matroser — och derefter Jutlands — ty Wilhelm. eröfraren skall ej stanna på halfva vägen! Efter en historisk utveckling af underhandlingarna med de holsteinska ständerna visar författaren, att dessa, som hittills blott sökt åvägabringa en anarkisk författning, nu gått ett steg längre, nemligen till uppror (revolte), i det att de, förkastande helstatsförfattningen, förklarat, att det enda vilkor, som kan tillfredsställa cem och skaffa Danmark en smula ro för Tyskland, är staten Slesvig-Holsteins återupprättelse och konstitutionella utveckling... Kabinettet i Köpenhamn har icke inskränkt sig till att försöka komma öfverens med de holsteinska ständerna under mellantiden från förbundets ultimatum till det afgörande beslutet. På grund af Englands bemedling hade det redan förut gjort eftergifter icke blott i Holstein, utan äfven i sjelfva Slesvig. Ett parti, som med hvarje dag blir starkare i Danmark, kan väl förebrå ministåren dess evinnerliga eftergifvenhet för de utländska kabidetterna; denna eftergifvenhet försvagade dock icke Danmarks sanna styrka såsom suverän och sjelfständig stat hvars sönderstyckande Europa icke skall tåla. Måtte . blott de allestädes hotande händelserna. såväl i östra som mellårsta Europa tillåta Danmarks vänner att befrämja det enda, ur sjelfva förhållandena framträ dande uppgörelsesättet : helstatsförfattningens upphäfvande och en blott personlig union hvad hertigdömet Holstein beträffar! Måtte blott Danmark till Eidern (och icke till Elbe) omsider kunna afkasta de farligaste, DA fördragen till en del redan utdömda and, som knyta det samman med Tyskland. Måtte en klar och tydlig situation beröfva Tyskland några högst farliga illusioner, samt befria den danska monarkien från en anledning till en nästan säker upplösning och det norra Europa från ett agitationsmedel, som hvarje ögonblick hotar att framkalla öppet krig. Det är en sådan uppgörelse, som den danska regeringen eftertraktar, och i denna anda skall hon kanske snart göra Tyskland nya förslag. Hon har besvarat Tysklands ultimatum af den 7 Februari med ett bestämdt afslag; hon är således i detta ögonbliek utsatt för en förbundsexekution i Holstein, hvilken ofelbart skall leda till tyskar-. nas inblandning i de slesvigska angelägenheterna, således till krig. HBfter att ha hotat så mycket, betänker sig dock Tyskland ännu; det vet mycket väl, att det ej skall ha Europa på sin: sida, och då det inser, att det ena kriget lätteligen kan yngla af sig det andra, hyser det fruktan för att ådraga sig ett så stort ansvar. Gent emot denna tveksamhet, för hvilken man bör vara den starkare tacksam, är den svagare villig att gå in på hvarje med rättvisa och heder förenlig bppgörelse. Hvarföre skall man, när nu en uppgörelse erbjuder sig, hvilken tyckes stå i samklang med båda parternas intresse, så tvifla på att Frankrikes, Englands och Rysslands mellankomst kan vara i stånd att åvägabringa densamma? Öfvertygade om, att den här antydda a TR är oundgängligen nödvändig, ehvad man än gör, så framt man vill förebygga stora olyckor (vi ha sagt det alltsedan tvistens början, alltsedan 1852), äro vi, trots enstaka tecken, mycket benägna att tro, att båda parterna, trötta af de försök, som anställts för att förhindra ett dylikt resultat, omsider skola mötas på den enda punkt, der en öfverenskommelse. i godo är möjlig.