jer blifvit imbjudna. Några ord angående sjömannaväsendet. Till Redaktionen af Aftonbladet! Då till insändarens kunskap kommit, att ett nytt kofferdireglemente och en ny sjölag förberedas, anhåller han att till den kraft och verkan det hafva kan få yttra några ord rörande detta ämne. Antalet medlemmar af den samhällsklass, som idkar det mödosamma och äfventyrliga sjömannayrket, är i vårt land ej ringa. Hvar och en tänkande menniska, som är något invigd i sjömannalifvets mysterier, måste dock erkänna, att ingen samhällsklass är — hvad lagens hägn beträffar — så vanlottad som denna, synnerligast hvad de underordnade angår, hvilka i de flesta fall äro öfverlemnade åt godtycket. I närvarande tid, då så mycket göres och ifras för individuell frihet och för menniskorätt, vore väl ej mer än billigt, att äfven något gjordes för denna klass af medborgare, som i svett och möda, mot ett torftigt, ej sällan mer än knappt uppehälle, våga sina lif och sina lemmar, på det att de öfriga samhällsklasserna må komma i åtnjutande af de varor och beqvämligheter, som af dem anses oumbärliga. Då besättningarne på våra kofferdifarty sedan långliga tider tillbaka varit nästan så godt som utan allt skydd af lagen, d. v.s. under den tid de varit på utrikes orter och farvatten, har det ofta händt, att deras behandling varit vida sämre än i allmänhet den amerikanska negerslafvens, samt åtminstone alltid berott af godtycket — en sak, hvarom en hvar under de sednaste åren haft mer än ett tillfälle att förvissa sig. Insändaren vill icke neka att i Sverge finnas sjökaptener, hvilka på ett mycket humant sätt behandlat sin besättning; men detta torde dock icke kunna sägas i allmänhet vara fallet. Insändaren, sjelf sjöman, har haft flera tillfällen att öfvertyga sig om att ett jemnt och allvarligt, men rättvist och billigt sätt att behandla folk: är det hvarmed disciplinen ombord säkrast upprätthålles. Om det iakttoges, huru många förluster skulle ej inbesparas för rederierna, huru många rymningar förekommas? Sanni är, att mången rymmer af okynne, dertill tubbad och narrad samt fikande efter större hyra 0. s. v.; men lika visst är det äfven, att ej så få måste rymma, för alt undgå en behandling, som i längden skulle blitva outhärdlig. Allt slafveri är demoraliserande samt förqväfver det goda hos menniskan. En tjenare på länd, som af husbonde erhållit ett slag, eger numera rättighet att genast lemna tjensten, med bibehållande at kost och lön till fardag; då deremot den stackars sjömannen, utsatt för hvad behandling som helst ) måste i tre år (säger 3 år) stå qvar ombord, så vida fartyget ej nämnda tid anlöper svensk hamn. Blir han mycket svårt misshandlad, så eger han visst att klaga hos konsul (så vidt han kan komma i land, hvilket honom, ehuru liggande i hamn, ej alltid tillåtes), men på hvad sätt skall han framföra klagomål, der, som ofta händer, Konsuln ej förstår svenska? Sjömannen är till följd af sitt lefnadssätt ombord, de storartade naturföreteelser samt de faror, af hvilka han omges, mottaglig för religiösa intryck. Det vackra och äfven i vår gamla sjölag anbefallda bruket af gemensam morgonoch aftonbön ombord börjar numera af våra yngre kaptener att mer och mer bortläggas. Huru demoralizerad en besättning blir i ett fartyg, der intet slags gudstjenst hålles och Ger den endast, såsom exempel hafver för ögonen en rå och gudlös befälhafvare, kan man lätt tänka sig. Dessa bönestunder, äfvensom lämplig guds1 tjenst på söndagen, då omständigheterna sådant medgifva, borde i det nya kofferdireglementet strängt anbefallas. Huru härligt är det ej, att. vid stormvindens och ocean-1 vågornas ackompagnement höra en lofsång: uppstämmas till naturens herre! Man torde invända, att något slags tvång härutinnan ej vore lämpligt; men sjömannens sinne är, som nyss nämndes, öppet för religionen. blott någon väckelse dertill gifves honom. Det har ej varit insändarens mening att härmed skada någon eller uppväcka förargelse bland hrr sjökaptener; han känner) sjelf många af dem, för hvilka han ej kan hysa annat än den högsta aktning. Måttc endast allt godtyckligt herravälde på sjön i möjligaste mån inskränkas; måtte detreglemente, som blir gifvet för sjömännen, skänka dem den frihet och det beskydd. som tidsandan, menniskovärdet och rättvisan kräfva, och måtte bildning, humanitet och rättvisa, parade med duglighet och allvar: vara de egenskaper, som hrr skeppsredarc i främsta rummet söka hos de män, som al dem undfå det ansvarsfulla kallet att var: skeppsbelälhafvare. SVEA ) Huru ofta måste ej besättningen svälta, då en sjöresa förlänges till följd af:missgynnande omständigheter. Den proviantordning Stockholms lhirr skeppsredare för deras fartyg fastställt, är fullt tillräcklig och länder dessa hrr till heder, blott den af deras respektiv: kaptener alltid efterföljdes. s Med begäran om införande i bladet hi vi emottagit följande adress: