STOCKHOLM den 14 Juni. -Utrikes korrespandens. (Från Aftonbladets korrespondent.) — Wien den 6 Juni. Den långvariga och tröttande öfverläggningen om adressen, eller rättare om frå huruvida någon adress skulle afgifvas, slöts ändtligen i går, den 5 Juni, i Pesth. De, som påyrkade en adress, segrade på tre röster. I voteringen deltogo 307 ledamöter, af hvilka 155 röståde för och 152 emot. Ungerska riksdagen har således icke velat ha ssta ordet i den dialog, som densamma i Europas åsyn öppnat med Österrike. Adressen blir öfverlemnad till kejsaren, som kommer att derå afgifva ett af dessa svar, beräknade på att undanrödja hindren för en skenbar förlikning. Hvar och en vet, att här i sjelfva verket var fråga om att få den er bfytningen uppskjuten, under afvaktan på nisången af den italienska krisen. Sjelfva adressdebatten kommer antagligen att afslutas. om två eller tre dagar. Någonting som förtjenar uppmärksammas och som torde inom kort blifva afstor vigt, är den rumäniska och slaviska rörelsen i vissa trakter af Ungern, en rörelse som går i motsatt riktning mot den magyariska agitationen och hotar att i åföeende å denna åstadkomma en diversion, som skulle kunna, åtminstone för en tid, i någon mån gagna Österrike och patentet af den 26 Februari. Den rumäniska rörelsen, som först gaf sig tillkänna blott i ett visst antal komitater i södra Ungern, börjar sedan några månader att vinna mark i Siebenbärgen, der massan af befölkningen, såsom man vet, är wallachisk. De rumäniska anspråken skola i denna del at kejsaredömet sträfva att göra sig gällande i bredd med de tyska, de slaviska och de magyariska. Man har för afsigt att, likasom 1848, sammankalla ett slags kongress i Blasendorf (Balas falva). Fråga skulle der väckas om utarbetande och antagande af ett förslag till konstitutionel nisation, liknande den som serverna antågit i Carlowitz, med den skilnad, att wallacherna icke ifrågasätta någon territoriel skilsmessa, utan nöja sig med prövinsielt och municipalt oberoende. De rumäner, som blifvit vunna för denna rörelse, utgöra omkring en million invånare. De uppeggas isynnerhet af presterskapet. Biskop Schaguna arg lifligt i rörelsen, och poperna verka på det lägre folket. föSlovakerna eller slaverna i norra Ungerhd utgöra åter ett antal af 3 millioner, och deras Ne og är vida mer energisk och betydande än wallachernas. Ett stort nationalmöte kommer att af slovakerna hållas inom förloppet af åtta dagar. Deras program har ganska mycken likhet med servernas och rumänernas. Debegära, äfven de; att deras nationalitet må respekteras i kyrkooch undervisningsväsendet, vid statsemletenas besättande, i komitaterna, i kommunalförvaltningen och i parlamentet. Men slovakerna gå längre än wallacherna, i det ett af deras yrkanden fordrar territoriel skilsmessa för de slaviska distrikterna och komitaterna. fEServer, slovaker och wallacher vilja i främsta rummet underhandla med riksdagen i Pesth, och ha för afsigt att vända sig till centralregeringen i Wien endast såsom -andra instansen, om man så får uttrycka sig. De skulle helst-se sina framställningar bifallna och garanterade af parlamentet; men de; förklara,, att om ungrarne vägra att lyssna tilljderas anspråk, äro de beredda att erkänna österrikiska riksrådet och den Schmerlingska ministeren. et faller af sig sjelft att magyarerna, som djupt förakta slovakerna och rumänerna, icke komma att göra någon eftergift åt dessa, och att de isynnerhet aldrig komma att bevilja dem hvarken jemnlikhet i borgerliga och politiska rättigheter eller det qvasi-nationella oberoende som de fordra, och genom medgifvande, hvaraf det vore helt och hållet eller i det närmaste slut med alla de drömmar om supremati, hvari Ungern invaggar sig. Det inses lätt, att dessa slitningar i provinserna på andra sidan Leitha komma Österrike mycket väl till pass. och att ministeren Schmerling spekulerar på dessa söndringar, i ändamål att få bugt på den magyariska stoltheten. Visst är att regeringen, med eller utan skäl, ännu hoppas få se ungrarne inträda i riksrådet. Såsom bevis derpå anför jag endast den vigtigå förklaring, som hr v. Schmerling i dag afgifvit i andra kammaren; onh af hvilken framgår, att regeringen tillägger det nuvarande statsrådet blott karakteten af ?engeren Reichsrath?, som ej eger befogenhet att fatta beslut i militära och fivanciella angelägenheter. Det är dock att förutse, att, för att förmå Ungern till inträde i centralrådet, fordras ännu mer än farhågan för den splittring, hvarmed det hotas från rumänernas och slovakernassida: , cd (Från Aftonbladets korrespondent.) i ; Berlin den 10 Juni. Blott några ord före postens aff ne för att omförmäla afslutandet af vår landtdag, som skedde något plötsligt onsdagen den 12.