Lika mycket, menade den godsinta lilla fru Falk, jag vet sjelf huru illa det anstår mig att vara amme — och det är rätt illa att alla våra herrar äro så förtjusta i den jemt hotande bilan, som hänger öfver en. Och när man sen träffar den der listiga karln, bifogade doktorinnan, är han ännu alltid hofmannen, alla damers ödmjuke tjenare, leende och 4 Te till jorden med hatten i hand, och så full af roliga anekdoter och befängdheter, att man icke annat kan än förlåta honom och skratta med, tills man åter är färdig att strypa både honom och hans tidning. j Följande lördagen fick emellertid hela staden en lisande balsam för sina många sår. Alla hade under mer eller mindre anonym betäckning varit på tapeten?, utom stadens vördade själasörjare, pastor Ekman, en man af stora personliga förtjenster, utmärkt riksdagsman och som dessutom stått särdeles väl hos Gustaf III. Strömstad hade fordom såsom annex tillhört Skee pastorat, men borgerskapet hade lyckats att få sin stad till en sjelfständig församling, något som dock enligt pastor Ekmans ötvertygelse var onödigt. För sin del tyckte han det vore lämpligast att staden återginge till sin egenskap af annex. Han blefve då i alla fall dess förste själasörjare, ty Gustaf III hade gifvit honom -Skee i survivans efter dåvarande innehafvaren den lärde vetenskapsmannen prosten doktor Gothenius, och att dennes hädsnfärd icke skulle draga för långt ut, derom fans en billig förhoppning, enär Gothenius redan var närmare 70 år. å Hvad som nu stod i tidningen var en liten särdeles pikant berättelse, illustrerad af en pennteckning, som beskref huruledes