Vr et 1landena äfven 1 vårt fädernesland och att fråntäga E. M:ts krona oförytterliga rättigheter. Det är ridderskapernas kall att upp) träda mot sådana nedriga anslag. i Mänchen. Bäjern vill gerna vara den tredje stormakten i Tyskland och den sjette i Europa. Dess regering: frågar icke det; ringaste efter hvad landet härpå lider. Den har nu sedan 8 år gifvit ut 131, millioner floriner om året för landtförsvaret och -dermed vida öfverskridit den af kamrarna fastställda budgeten. Då den nu framlagt sin redovisning för statsutgifterna och visat Få hvilket olagligt sätt den skaffat sig medel till bristernas betäckande, ha de goda -bäj-. rarne blifvit med skäl onda och — protesterat. Krigsministern afgaf härvid den för; klaringen att armen ändock egentligen varit, 10.606 man för svag. Han hade ansett för; sin )ligt att hålla armen vid den öfverkla-; gade höga numerären, och i känslan häraf; ville han lugnt låta komma öfver -sitt huf-? vud hvad de höga herrarne månde beslutat. Han slutade med följande karakteristiska! yttrande: Jag vidhåller att Bäjern gäller, blott så mycket som det har trupper och ej mera; att fäderneslandet icke värnas af jernvägar, lagar och industriella företag om för) derfvet hotar, utan endast af armen — och hvad som komma skall, det vete gudarne! ITALIEN. ; Underhandlingarne mellan Cavour och. Ratazzi om dennes inträdande uti ministe-; ren hade afbrutits genom ministerpresiden-. tens insjuknande. Natten mellan den 29: och 30 Maj klagade Cavour öfver en häftig: hufvudvärk förenad med allmän afmattning,: som nödgade honom att intaga sängen. Då sjukdomen allt mera tilltog öppnades ådern två Funger på den sjuke, som derigenom. erhöll någon lindring, så att man hoppades : på hans återställande; men enligt telegram : från Turin af den 6 dennes hade grefve: Cavour samma dag på morgonen slutat sin ärofulla bana. i Enligt de med sednaste post ankomna un4 rättelser hade grefve Cavours sjukdom vat rit en tyfusartad feber. Natten till den 31 hade han haft den sjette åderlåtningen. K eUnita ItalianaX för den 30 Maj meddelar! följande skrifvelse från Garibaldi till presi 1 denten för italienska enhetsföreningen uti Palermo: : Ser MI ad ma EJ AA RE GK VE KM ER Fe a Caprera den 10 Maj. Herr president! Jag är den uti Palermo stiftade italienska enhetsföreningen mycket tacksam för den ära som vederfarits mig genom mitt utnämnande till dess hederspresident. Då jag genom engelska tidningar erfarit att det varit fråga om att öfverlemna ön Sardinien åt påfven, så har den tanken uppstått hos mig att föreläg. I ga eder förening, til vilken ja; ar den äran att höra, följande förslag till best, hvars principer, om det är nödigt, böra spridas icke Dlott bland förenin en, utan äfven bland hela italienska folket: I betraktande deraf att Kristus, i: det han på jorden förkunnade jemlikhet bland i menniskorna och folken, förvärfvade sig allas tacksamhet och kärlek, höra vi till kristna relij gionen. I betraktande deraf att påfven, kardi-! nalerna, sanfediiterna; alla Italiens legoknektar i och de i Rom samlade spionerna äro hufvudhin-, dret för Italiens enhet, emedan de framkalla och ; underhålla inbördeskrig, höra vi ej till påfvens ! religion. Af dessa skäl besluta vi: Första och ( enda artikel: att påfven, kardinalerna o. s. v.f genast skola ändra sin boningsort (bottega) och aflägsna sig så långt som möjligt från Italien, i det de låta denna -olyckli italienska nation, i hvilken de under loppet af århundraden marterat, definitivt konstituera sig. Med tillgifvenhet och tncksumhet eder G. Garibaldi. Från Neapel telegraferas den 28 Maj; att San Martino vidtagit kraftiga åtgärder mot Mazzinisterna. En mängd politiskt komAa deG personer hade blifvit häktade. land dessa var BSalvati. Nationalgardet skulle reorganiseras. Uti provinserna hade bourbonska proklamationer åter blifvit spridda, hvaruti neapolitanarne uppmanas att fördrifva främlingarne. Nigra, hvilken blifvit afsänd till Paris såsom utomordentligt italienskt sändebud, har, innan han lemnade sitt embete såsom generalsekreterare uti Neapeh afgifvit ett utlåtande rörande landets ställning. Uti denna handling visar Nigra att de syditalienska provinsernas materiella ställning väsendtligt förbättrats under prinsens af Carignan ståthållareskap, och om än mycket återstår i afseende på de politiska förhållandenas förbättring, så ligger grunden dertill i den; desorganisation och det rent af ruttna tillstånd, som utvecklat sig under det bourbonska väldet. Nigra söker nu bevisa sin sats och vederlägga de påståenden, som TFrans II nyligen upprepat. i ett af sina många cirkulär, att nemligen den nu rådande villervallan i Begge Sicilierna endast vore föranledd af folkets längtan: tillbaka till de fordna förhållandena och ovilja mot sardinarne. Den. bourbonska härens! upplösning, anmärker Nigra med anledning häraf, de i slutet af förra året vidtagna åtgärderna mot sydarmån och Gaötas kapiÅtulering, som tillät Frans II att bo-! sätta sig i Rom, alla dessa omständigheter hafva bidragit till att skapa svårigheter för den, italienska regeringen; men ensamt de Tkunna icke förklara den oreda; som uppenTbarat sig i de neapolitanska landskapen. TDet onda ligger djupare! Alla samtida historiska arbeten, allt ifrån Collettas, äro fulla med klagomål öfver den bourbonska förvaltningen; men efter hvad man nu funnit, öfverstiger ruttenheten all föreställning. ÅT Med undantag af några enstaka aktningsvärda undantag visste domarekåren endast Igenom skrymteri bevara sig för herrskarens Thämdlystnad; de hederligaste medborgarne fbefolkade fängelserna och galererna och blandades med de gröfsta förbrytare. Landsförvisningarne togo aldrig slut. Embetena gåfvos åt gunstlingar eller de mestbjudande,! hvadan också embetsmännens antal blifvit! Ttiofaldigadt; dehögsta embetsmännen frosade i ötverflöd, och alla de öfriga lönades! på det uslaste sätt, hvilket föranledde godtycklighet och mutsystem. Månea embetsYt ÖA äta bönde bade —A DD Ad TIDEN at lr fn Ved ME RA SN KK JRR FA jr RE Yr för TP RN rr HG 7 PN nen on kh föngel