STOCKHOLM den 6 Juni. Från ett och annat håll har man hört med en viss fägnad uppgifvas, att frågan om reresentationsreformen skall vara i landet med allsinnighet omfattad och att ingen synnerlig rörelse för densamma är å bane. Detta är likväl en ganska stor villfarelse, för så vidt det icke är någöt sämre. Verkliga förhållandet är, att man i nästan alla provinser har med lifliga sympatier omfattat denna fråga, och det finnes-trakter, der tusentals underskrifter tecknats under börgareoch bondeståndens adresser. Att skarpskytterörelsen haft framgång, det erkänner man, terföre att man icke kan förneka resultatet, då det kroppsligt framträder i form af fullt bevärade krigare; men att opinionsyttringen för representåtionens ombildning redan omfattats af mångdubbelt flera individer än till och med skarpskytterörelsen, det tror man sig kuhma betrakta såsom ett klent resultat, emedan det går något lättare att söka nedsätta vigten och betydelsen af. en mans åsigter och önskningar, än af en man sjelf, försedd med skarpskjutningsgevär och bajonett. ikväl borde väl dock betyda något hvad tidningarne haft att förmäla om hållna reformmöten, om adressernas undertecknande, om redan inkomna adresser med ett betydligt antal underskrifter 0. s. v. Vi erinra oss icke nu för tillfället alla möten och sammanträden för behandling af representationsreformfrågan, som varit i tidningarne omtalade; men det är allmänt bekant att man vid alla dessa möten allvarligt och bestämdt uttalat sig för reformens: genomförande. . Många sådana möten hafva äfven varit hållna inom socknarne, utan att blifva af tidningarne omtalade, och äfven vid dem har alltid opinionen visat sig vara på de folkvalda ståndens och reformpartiets sida. Från intet håll, utom från några få tidningar, såsom Dagl. Allehanda, Upsalaposten, Barometern och ett par andra dylika, har försports något öppet framträdande ogillande af de önskningar, som i de bekanta adresserna till K. M:t uttalas, och det måste således vara att jemföra med Märthas onödiga bekymmer, då t. ex. Dagl. Allehanda utbreder sig öfver den för reformfrågan visade likgiltigheten. Man bör härvid erinra sig, att det egentligen är blott städerna, som egna sig till större offentliga möten. På landsbygden, der menniskorna lefva spridda och afstånden äro stora; skulle, henne under den svårare årstiden, blotta resan till och ifrån ett sådant möte blifva mer än skäligt betungande, då detsamma som vid ett gemensamt sammanträffande från en större trakt kan ske äfven låter sig med samma kraft verkställa hemma i socknen eller byn. De flesta af reformvännerna på landet hafva derföre föredragit att inom socknarne bereda tillfälle till adressernas under: teeknande i stället för att kalla folket till störa sammankomster, för hvilka mången måhända blifvit betungad med en resa på 10 mil och ofta deröfver, och resultatet dera! är; att från de flesta socknar i riketinkom: ma nu i sinom tid till reformkomitn för klaringar, att hundratals medborgare, det ofantligt öfvervägande antalet bestående af fastighetsegare och bofasta näringsidkare, men äfven många adelsmän, prester och tjenstemän instämma i borgareoch bondeståndens adresser. De sådant oaktadt på en mängd orter hållna möten häfva sålunda blott varit en ytterligare bekräftelse på den omständigheten, att en stor del reformvänner äro så angelägna om och riga för reformen, att de icke åtnöjt sig med det af komiten önskade resultatet af namnteckningar under adresserna, utan äfven velat genom personligt sammanträffande och muntligt meddelande åstadkomma en ömsesidig liflighet, som dock vanligen först genom motståndet framkallas, men som här icke behöft komma i fråga, då saken är så allmänt erkänd vara högst behöflig, att ingen enda motståndare vågat görasiglöjlig genom opposition vid dessa möten. Då sålunda vid dessa sammankomster i brist på opponenter och motsägelse blott endrägt och lika öfvertygelse herrskat). så är det ganska betecknande, att ändock sådana möten kommit till stånd på så många ställen som man hittills erfarit. Vi ermra oss i sådant afseende, utom sammanträdena i städerna Stockholm, Göteborg, Upsala, Norrköping, Linköping, Wadstena, Sö derköping; Östersund, Kalmar, Westervik, Karlstad, Kristinehamn, Wisby, Arboga, Askersund, Helsingborg m. fl., äfven möten å landsbygden i Stockholms, Upsala; Öreto, Nyköpings, Östergötlands, Kalmar, Jönköpings, Skaraborgs, Wenersborgs, Göteborgs, Halmstads, Kristianstads och Malmöhus län, hvarförutan äfven i-de norra länen sådana på flera ställen hållits. IKan man med skäl kalla sådant för kallsinnighet? Det ställe, der hittills måhända den proportionsvis minsta ifvern för saken uppenbarat sig, är hufvudstaden, der likväl den ofant. ) Den enda skiljaktighet, som egt rumy är den som åstadkoms-i Göteborg -och-hvilken. fått ; understöd på ett par tre håll, hufvudsakligen f Tipköping, men icke på Östergötlands låndsHibygd, och Nvilkens förfäktare försvinna såsom (42)