menderade. honom till en annan kapten, hvilken väl skulle gå till Europa, men dessförinnan göra en liten lustresa till — Kina. Gossen antog med nöje den nye kaptenens arbud, och några svenskar i 5:t Francisco gåfvo honom kläder. Kosan styrdes till Kina, der last intogs, och så bar det af till Europa. Huru länge resan räckte visste gossen. ej, ty hans almanacha blef gammal, men länge räckte resan, ty under tiden slet han upp sina nya stöflor. Ytterst klen till växt och krafter, kunde han ej göra särdeles nytta för kosten, och således kom ingen hyra i fråga. . Men illa for han icke, ty — talla voro så snälla mot konom?. Så fingo vi midt under solen och passerade inien.4 — Huru såg linien ut?4 frågades nu honom. — Jo som en svart silkesända — sa styrman — för si jag låg då i skansen och sof, svarade gossen med öfvertygelsens hela tillförsigt. Andtligen kommo de till Portsmouth. Afven der blef han väl vårdad och rekommenderad till en norsk sjökapten, som gick till Libeck — och ger låg flera fartyg med beskedligt folk på. En svensk resande tog honom med sig till Kalmar, vidare till Jönköping, der nägra herrar vid en glad middag sköto samman en liten summa, så alt gossen kunde resa hem till sin födelsebygd. Säg nu att man ej kan göra en grand tour utan pengar, om man blott råkar ut för goda menniskor på den långa färden. Let väl, bäste farbror! Ivar Blå.