Med en ny undran inträdde båda och möttes af en rätt besynnerlig anblick. Alla fgästerna stodo der, liksom de blifvit afbrutna midt i sitt nöje, i spridda grupper, talande ifrigt, frågande och svarande om hvarandra. Någon hade nyss berättat om ett skrik och en svimning och om en utklädd person, som; färdig före de öfriga, ensåm velat tillställa ett gyckel: Men ingen visste reda på den utklädde personen, som varit så elak. Han hade flugit uppeller nedför någon aftrap-porna oc skrämt någon, som varit uppe i ett af de vöfra rummen... Var det Juanna sjelf eller hvem i guds namn var det som skrikit och svimmat?? CHvad i all. verlden står på, mitt herrskap?? frågade Konkordia med högljudd röst, som nu fått stadighet. Nu på stunden träffade jag Juanna i barnkammaren, der jag lemnade mina små sömniga flickor.? Men då var det någon annan — ehuru det hade sagts att det bestämdt yar Juanna. I alla fall borde den. utklädda personen sökas fram ...... Meningen afdeutklädda, hvilka, väckta till nyfikenhet, störtade in i salen i halfva och hela kostyrder, den ena med masken i hand, den andra med peruken bakfram, den tredje med halfmånen på ena örat, ville erkänna sig ha, varit den person, som man sett springa i trappan, hvad. som dock icke troddes, utan ansågs såsom en öfverenskommelse att icke förråda maskradens små hemligheter. Såsom vanligt vid dylika tillfällen uppstod nu en storm af frågor, förklaringar och motsägelser, allt under det dessa löjligt utstyrda och defekta menniskor vandrade fram och åter, redan gitvande sällskapet så mycken förlustelse att den. förströdde det störande intrycket. Snart var munterheten och ; slommet ånyo rådande.............. ; AR Medan detta döfvande larm föregic len hade Juanna, hvilken med spändt öra lyssnat till sin,mans och Konkordias bortgång, redan sprungit upp; och sedan Hon väntat tills hon hörde sorlet i dese höjd,