Ministerens ledare, konseljpresidenten och utrikesministern Hall, har det rykte om sig att han går till det yltersta samt utöfver det yttersta i medgifvanden och eftergifter, men just derföre ljuda från hans mun med större vigt än från någon annans de uttaläde ordens-att alla .medgifvanden och. eftergifter nu äro: slut, att helstatssystemet blifvit omöjligt och att åfgörandet endast. kan uppnås genom Holsteins sjelfständighet. Hvad som säges om de främmande makternas stämning mot Danihark och utsigterna till ett krig är hållet i en försigtig och sväfvande form. Det kunde väl icke heller vara annorlunda. De vänskapliga makterna hafva jerkänt de steg, som upprepade gånger och sednast för två månader: sedan blifvit gjorda för att bevara helstaten.. De hafva städse visat ett-lefvande intresse för, Danmark, och de erkänna faran af att låta den dansktyska frågan förblifva oafgjord. Så mycket säges med bestämdhet..-Deremot yttras blott hopp om, att de i sina sträfvanden skulle sluta sig till regeringens åsigter om den väg, på hvilken en verklig lösning af striden endast skall. kunna väntas. Det är också blott ett hopp, som uttalas om att det på fredlig väg skall lyckas få striden bilagd och derigenom det goda förhållande återställdt mellan Danmark och Tyskland, som är naturligt och så önskligt för båda. Regeringarne hoppas alltid på fredens bevarande ända intill det ögonblick, då kriget bryter ut, och här kan hoppet stödja sig både på den långsamhet, hvarmed exekutionsmaskineriet. sättes i rörelse, och på den ögonskenliga: obenägenhet; som Preussen under nuvarande förhållanden hyser för ett krig. Men ; alltför stör vigt bör dock, enligt sakens natur, icke fästas vid det uttalade hoppet.