STÖCKHOLM den 20 Maj. Den termin som Tyskland bade utsatt för i exekutionen i Holstein är längesedan utgångenys mem ingen exekution afhöres, oak-J. tadt förbundsdagens fordringar icke blifvit uppfyllda: Under-de sednaste veckorna her! föga försports rörande: denna sak, som; för: kort tid sedan i så hög grad tog uppmärksamheten i anspråk, Det enda man erfarit är det, att Preussen förkastat ett af Sverge eg bemedlingsförslag och att det på förhand. tillbakavisat något annat förslag, som varit ämnadt att framställas från engelska kabinettets sida, med den förklaringen, att det icke medgaf någon fremmande inblandning: i. den holsteinska frågan såsom en. rent tysk angelägenhet... Det heter i underrättelserna härom, att Sverge, understödt af England, står främst bland de vänskapliga makter; som. söka verka till Danmarks fördel, under det deremot Frankrike uppträder på ett mindre energiskt sätt. Danska konseljpresidenten har 1 det af oss nyligen meddelsde svar, som han på regeringens vägnar afgaf: då riksdagsmännens med 71,000 namn försedda adress; blef honom stillställd, icke ttrat någonting, som kan lemna insigt om utu sakerna verkligen stå. Hvad man deremot kunde finna af detta svar, är ati ministeren numera anser eftergifternas och helstatsförsökens tid vard till ända och nu omfattar idn af Holsteins utsöndring ur helstaten och förening ;, med Danmark genom. en personalunion. Annu tydligare framgår detta ur de kommentarier, hvarmed det ministeriella Dagbladet beledsagar detta svar, och. som otvetydigt förklarar, att ministeren nu omfattat ett nytt system (just det system, som-de ministeriella skriftställarne förut haft all möda ospard att bekämpa). och att detta är ganska rimligt efter. de talrika. politiska uttalanden, som egt rum från alla delar af landet. Den ministeriella tidningen yttrar i denna artikel bland. annat följande: : jEDen fråga, hvaårpå allt beror; är hvad regeringen nu vill göra, sedan äfven det sednaste försöket till en godvillig öfverenskommelse med de holsteinska ständerna-slagit felt. Och härom uttalar sig förklaringen på det bestämdaste och otvetydigaste. sätt. Regeringen erkänner för det första, att det är af trängande vigt, att den så länge oafgjorda stridsfrågån nu blifver afgjord. Det är alltså icke längre tal om medgifvanden, om förhandlingar, om: nya helstatsförsök : det skall skridas till afgörande,; och underlåtandet att begagna det under sednaste åren så mycket gängse ordet provisorisk visar att frågan är om slutligt afgörande — slutligt, icke i den mening att dermed den dansk-tyska striden för alltid är afslutad, ty detta torde åtminstone den nu lefvande generationen icke vänta att få upplefva, men i den mening att .derigenom lemna strids nyaste skifte bringas till sitt slut. Regeringen erkänner dernäst att, efter den genom så många mödosamma men fruktlösa sträfvanden vunna erfarenheten, skall detta affd endast kunna uppnås derigenom at! olstein erhåller en så sjelfständig ställning uti monarkien, att konungen å ena sidan kan vara i stånd att uppfylla de fordringar. som framställas till Holsteins hertig, och å andra sidan förebygga tyska förbundets ingripande i den författningsenliga ordningen och styrelsen af monarkiens danska landsdelar... Detta , är förklaringens kärnpunkt. Regeringen: uppgifver härigenom helstatsstemet och uppställer såsom sitt program en politiska pu, somi korthet, om än icke tillräckligt tydligt, betecknas med Holsteins afsöndring. Det är allraförsta gånRR som regeringen uttalår denna princip. en ligger på sätt och vis redan uti patentet af den 6 Nov. 1858, som inskränkte helstatsförfattningen af 1855 att endast gälla för. monarkiens . danska landsdelar; men nämnde handling, som blifvit konungen aftvingad af förbundet, under hotelse med exekution, betecknade sig sjelf såsom en förberedande åtgärd och åtföljdes af. det förbehåll, att mått och steg skulle vidtagas för att åter tillvägabringa en författningsenlig anslutning at förbundsländerna till det öfriga af monarkien. u deremot förklaras den författningsenliga söndringen mellan de landsdelar, som stå under förbundets öfverhöghet, och de oafhängiga provinserna, för den grundval, hvarpå monarkien skall organiseras. Förhållandena hafva länge utvecklat sig i denna fiktning. Efter alla de försök, som blifvit gjorda för att bevara. den konstitutionella helstaten, återstodo blott de båda alternativen: antingen att utlösa Holstein ur förbundsförhållandet eller att afskilja det från den författningsenliga gemenskapen med resten af monarkien. och. efter den högtidliga protest, som de holsteinska ständerna på Blemes. uppmaning nedlagt mot hvarje tanke om att skilja Holstein från det storz tyska fäderneslandet, blef det andra alternativet det enda möjliga. Regeringen har hållit igen så länge det var möjligt, der har, trots opposition, hållit fåst vid-helstaten, -men-ju längre och ju segare-demn gjort detta, med desto större vigt framträder också VYs så PIL YO ARE SIE anka SFV Sv