STOCKHOLM den 29 Maj. Det är bekant, att till Sverges hufvudstad inom kort anländer en utomordentlig beskickning från Europas sjette stormakt. De varma sympatier med hvilka svenska folket följt italienarnes frihetskamp och som äfven funnit ett uttryck i vår regerings ofördröjliga erkännande af det nya konungariket Italien, ge en större betydelse än vanligt åt denna ambassad, som icke utgör ensamt en artighetsbetygelse vexlad emellan tvenne suveräner, utan ett betygande af aktning och sannt vänskapliga tänkesätt emellan tvenne fria och frihetsälskande folk. Och en ökad betydelse, får denna aktningsgärd äfven genom valet af den person, som fått det ärofulla uppdraget att till Sverge framföra det fria Italiens helsning och hvilken tagit en framstående del uti sitt lands angelägenheter och försäkrat sitt namn om ett rum. uti Italiens historia. Född af en ädel siciliansk slägt, hade markis Torrearsa redan under den förra revolutionen 1848—1849 egnat fosterlandet sina tjenster, uti uppdrag, hvilka, på samma gång de inneburo den högsta utmärkelse en enskild man kan erhålla af sina landsmäns förtroende, derjemte under dåvarande stormiga tider voro förknippade med de största personliga faror, Den provisoriska regering, som 1848 bildades i Palermo, sedan revolutionen segrande utbredt sig öfver hela ön, och från städerna och landsbygden dagligen ingingo försäkringar om endrägt och hörsamhet, delades i fyra departementer med namn af kollegier. Finansernas vård uppdrogs åt markisen Torrearsa, landtoch sjöförsvaret åt prins Pantelleria, rättegångsoch kultusärendena åt Pasquale Calvi, samt undervisningsväsendet och handelsärendena åt prins Seordia. Då sednare frihetskampen i Lombardiet tog en olycklig vändning, reaktionen i Nea-I . deraf fick ny fart och Sicilien allvarsamt otades, började man der omsider, väckt af den yttre faran, att känna behofvet af inrel samdrägt, och sedan den hittills varande styrelsen fallit, se sig om efter en man, som vore upphöjd öfver partierna och hvars val kunde tillfredsställa såväl de moderata som de radikala. Torrearsa ansågs allmänt vara I den som bäst kunde uppfylla dessa fordringar, och han bestormades nu derföre af monarkister och republikaner, pärer och deputerade att träda i spetsen för en ny regering, ett under dåvarande förhållanden ganska vådligt uppdrag. Han tvekade länge, äfven af aktning för den fallna styrelsens medlemmar, med hvilka han stod i nära vänskapsförbindelser. Omsider bevektes han af de mest enträgna böner att emottaga högsta ledningen afregeringsärendena, och som han ganska väl visste, att hans. upphöjelse betraktades såsom ett insegel på partiernas försoning, så fann han det vara icke blott en åtgärd af klokhet, utan rentaf en nödvändighet att bilda sin ministår af män, tillhörande de mest olika meningsskiftningar. Men när omsider patrioternas sak ej mindre i Södra Italien än i den norra delen afländet begynte taga en förtviflad ställning, Radetzky redan stod segrande i Piemont, den från Rom flyktade påfven befann sig i Gaöta under Kona Ferdinands skydd och inflytande, så blef det äfven på bBSicilien för hvarje dag allt mera svårt för markis Tor: rearsa att regera med ep ministår, sammansatt af de mest stridiga elementer och som, långtifrån att såsom man i början hade hoppats tillvägabringa endrägt, åstadkom söndring och svaghet, då rojalisterna drogo åt ett håll, republikanerna åt ett annat. Man rådde honom till att göra sig af med La Farina, hvilken då ansågs vara den som mest svärmade för republiken; men likasom han hade antagit denne för att i honom bereda sig ett vänligt stöd, så ville han nu ej ha honom till fiende. Sålunda blef det omsider en nödvändighet för Torrearsa att nedlägga regeringen. Han afträdde derföre med hela sin minister, och en ny bildades under prins Batera. Huru reaktionen derpå fick öfverhanden och det sicilianska frihetsförsöket fördränktes i blod, är allmänt bekant. De vigtiga och ärofulla uppdrag. hr Torrearsa innehaft under den sednare tiden tillhöra dem segrande frihetskampens historia och behöfva derföre ej här utförligare uppräknas. Det är allmänt kändt att han var Garibaldis prodiktator på Sicilien äfvensom att han är en af deputeradekammarens vicepresidenter. Den i sitt slag egendomliga mission, som denne ambassadör har att utföra, det land, den monark han här representerar, skola vi äro förvissade derom — ej mindre än hans personliga egenskaper här bereda. honom tt emottagande, värdigt en sådan sak, en sådan man och äfven värdigt den nation, hvilken tvifvelsutan kommer att uppfatta ifrågavarande beskickning mindre såsom en vanlig diplomatisk hofsed än såsom en sig bevisad aktningsgärd. — 2 2?SET EN BAR REA K. M:t har, enligt Posttidningen, under den 21 innevarande månad utnämnt och förordnat: bt ER SR ET RR SE 1) Et SP AAEESR ED