Ryssland protesterar Mer pylltlis Ull mande. Man vill deraf sluta till att Ryssland och Frankrike nu förenat sig i den orientaliska frågan. Grefve dEscayrac de Lauture, hvilken, såsom bekant är, råkade i kinesisk fångenskap och på det ohyggligaste sätt blef stympad, har återkommit till Frankrike. Den lagliga undersökningen i den Miresska saken är i det närmaste afslutad. 9Saken kommer att i medlet af nästa månad hänskjutas till domstol. ENGLAND. Morning Posts pariserkorrespondent säger sig genom privata bref från Konstantinopel ha erfarit, att ett svårt oväder san manskockar sig öfver sultan Abdul Medschids hufvud. Det största missnöje skall råda med hans slöseri, svaghet och oduglighet. Man skall derföre hvad dag som helst kunna motse en palatsrevolution eller folkrörelse, hvilken, i korrespondentens tanke, vore fullt berättigad. och det enda medlet att rädda staten. I anledning af debatten i senaten om den syriska frågan skrifver en korrespondent: Det är utom allt tvifvel att den klerikala oppositionen ville sätta regeringen i trångmål och förlägenhet, emedan hon, efter att ha tagiv munnen full, blott till följd af Englands hotelse att besätta S:t Jean dAcre, dragit sina trupper tillbaka. Att det var engelsmännens fulla allvar, bevisa rustningarne på Malta tillräckligt. Men för Napoleon blir nu frågan: Skola de förberedda oroligheterna uti Syrien (då maroniterna naturligtvis åter skola uppträda utmanande) utbryta före eller efter den 5 Juni? Jag tror det blir efteråt för den stora dramatiska effektens skuil! Förlusten i penningar och menniskolif kommer icke i betraktande dervid, och slutdekorationen är ännu icke färdig. Det berättas att en ny broschyr af hertien af Aumale är att förvänta under titeln: a France en 1861. Den kommer dock denna gång att spridas endast utom Frankrike. TYSKLAND. Preussen. I Berlin ha några våldsamma uppträden egt rum mellan folket och polisen. Frankfurt. Lagstiftande församlingen har beslutat afskaffa passen, såsom en alldeles ändamålslös och chikanös inrättning. Sachsen. Ett nummer af Lerpziger-Zeitung har blifvit seqvestreradt på begäran al franska konsuln, emedan det innehöll en mot prins Napoleon riktad artikel. HÖSTERRIKE. Deaks förslag till adress från ungerska landtdagen till österrikiska kejsaren har nu förevarit hos ständertafeln. Det innehåller hufvudsakligen följande: Om vi betrakta Sverge och Norge, så se vi att två stater, förenade genom personal-union, kunna förträffligt bestå vid sidan af hvarandra; och vi, som likaledes äro förenade med arfländerna genom personal-unionens band, men politiskt oberoen e af hvarandra, vi hafva — då vi respektera våra ömsesidiga rättigheter och intressen, då vi försvara Ungerns konstitutionella oberoende mot styrkans rätt, då vi förkasta denna närmare union, som man vill påtvinga oss i utbyte mot ett partielt återställande af vår konstitution — vi hafva ingalunda för afsigt att visa oss fiendtliga mot arfländernas konstitutionella befolknir gar. . Vi vilja icke blottställa monarkiens bestånd. Vi äro redo att göra hvad som är möjligt och hvad vi kunna göra utan intrång på våra konstitutionella rättigheter, vi skola till och med, i öfverensstämmelse med billighetens och en god politiks fordringar, göra mera än vilagligen äro rbundne till, på det att, under tyngden af de förkrossande bördor som envåldssystemet har hoat öfver alla, dessa folks och värt eget välstånd icke må blifva förstördt, och på det att de bedröfliga följderna af de senaste åren må afvändas från dem liksom från oss. Men blott såsom ett fritt och sjelfständigt folk vilja vi underhandla med dem; endast så kunna vi förlika våra intressen med deras, och vi tillbakavisa energiskt hvarje subordination, hvarje inkorporation, vare sig i l gstiftningen eller i regeringen; ty eljest skulle vi uppoffra vårt oberoende, och det kunna vi icke göra. Vi anse derföre nödigt att högtidligen förklara, att vi icke kunna offra vårt lands sjelfständighet, garanterad genom grundlagsfördrag, lagär, inaugurationsdiplomer och genom de eder, som våra konungar vid sin kröning hafva aflagt; att vi icke kunna uppoffra denna sjelfständighet åt något slag af konsiderationer eller intressen; vi fasthålla denna sjelfständighet såsom grundvilkoret för vår nationalexistens. Se der också hvarföre vi icke kunna medgifva, att skatteoch rekryteringsfrågor må i något afseende undandragas den ungerska landtdagen. Vi kunna icke åt någon annan än åt Ungerns konung dela med oss af rättigheten att stifta lagar för Ungern, lika litet som vi vilja utöfva jenna rätt i hvad det rörer andra länder. Vi kunna icke ställa Ungerns styrelse och förvaltning under beroende af någon annan än af Unerns konung, och vi kunna icke sammanslå em med andra länders. Följaktligen vilja vi hvarken deltaga i riksrådet eller i någon annan församling, representerande kejsarrikets befolkning. Vi kunna icke tillerkänna dessa korporationer rättighet att besluta om Ungerns angelägenheter, och vi äro endast benägne att, om det så kan foga sig, lefva tillsammans med monarkiens konstitutionella folk såsom en fri och sjelfständig nation med en annan fri och sjelfständig nation, samt reserverande åt oss ett fullkomligt och oförkränkt oberoende. En annan väsentlig punkt, hvarom vi äro skyldiga att nu genast höja vår röst, är landtdagens komplettering. Hvarken Siebenbiirgen, eller Kroatien och Slavonien, eller Militärgränsen, eller Fiume, eller kustlandet äro representerade bland oss, derföre att de icke blifvit till landtdagen inkallade. Och likväl äro de integrerande delar af landtdagen och hade, enligt lagens egna or dalag, bort dit inkallas. Pragmatiska sanktionen, de kongl. inaugurationsdiplomen och kröningsederna proklamera uttryckligen upprätthållandet för everldeliga tider af landets imtegritet. Men integriteten består icke ensamt i områdets oförkränkta bevarande, den innefattar äfven politisk integritet. När derföre verkställande makten hindrar särskilda delar eller totaliteten af de länder, som tillhöra ungerska kronan, att konstitutionelt deltaga i de vigtigaste politiska funk: tioner, samt i lagstiftningsrätten, så är landets politiska integritet kränkt. Så länge de, som lagenligt böra inkallas till landtdagen, icke blifvit till densamma inbjudna, kunna vi icke betrakta denna församling såsom varande återinsatt i fulla omfånget af sin befo