stöd ät en limeltlotta, hvars vanmakt det oaktadt blef med hvarje dag alltmera påtaglig; å den andra, en med motvilja egnad omsorg åt en skärgårdsflotta, som under sådana omständigheter förblef otillräcklig och i många hänseenden försummad. Inbröt så den stora revolutionen i sjökrigsväsendet till följd af ångkraftens användning. Segelskeppens dom blef hastigt fälld; man sysselsatte sig ett ögonblick. uti ett öfvergångsstadium,att insätta hjelpångmaskiner uti gamla segelfartyg, men snart var det afgjordt, att endast örlogsfartyg med full ångkraft vidare kunde ifrågakomma. Omöjligheten för Sverge att åstadkomma en Tinieflotta, öfverensstämmande med tidens fordringar, blef ännu mer påtaglig. Till och med de mest förblindade ifrarne för ett försök, att i detta hänseende göra det. omöjliga, tystnade; man försökte att i någon mån släpa sig med sin tid genom att insätta hjelpmaskin uti ett par af de gamla segelskeppen och ingen annan nybyggnad ifrågasattes än af ett par fregatter af måttliga dimensioner. Men mean man sålunda äfven i officiella kretsar visade sig icke ha kunnat helt och hållet sluta ögon och öron till för den nya tidens nya förhållanden, särdeles som ständerna icke tilläto att de alldeles förbisågos, har man likväl fortfarit att med uppoffringar, ytterligt dryga i förhållande till Mndets tillgångar, underhålla hela den gamla apparaten. Då framkom, i ellofte timman af sist förflutna riksdag, brukspatron Wahlströms motion om en fullständig undersökning af örlogsflottans tillstånd. Denna motion föranledde en rikets stäriders skrifvelse, som i sin ordning gifvit anledning till ett regeringsbeslut om tillsättande af två — för ögonblicket i verksamhet varande — undersökningskommissioner, en för Karlskrona, en för Stockholms station, samt om nedsättande sedermera af en komitå, som skall afgifva förslag till framtida ordnande af sjöförsvaret. Just medan frågan om vårt sjöförsvars nuvarande tillstånd och framtida organisation sålunda står på dagordningen, framträder en erfaren, numera ur tjenst varande sjöofficer, öfverste P. G. Hjelm, med den ströskrift, hvars titel vi ofvan angifvit. De åsigter och förslag, som deruti framställas, äro egentligen icke nya; de ha till sina hufvudsakligaste delar varit framlagda uti af författaren utgifna ströskrifter redan åren 1844 och 1845, en omständighet, som dock icke gör dem mindre märkliga. Snarare måste det gifva författarens ord en ökad vigt, att han visat sig redan för sjutton år sedan ha förutsett och förutsagt den utveckling förhållandena skuile taga. Men för att en tanke skall bära frukt, är det icke nog att den är sann; för att ett förslag skall vinna afseende, är deticke nog att det är godt; tiden måste vara mogen för deras uppfattande, förhållandena måste med bjudande kraft mana till aktgifvande derpå. Yttranden och förslag, som vid ett tillfälle förklinga utan att någon lyssnar till dem, äro vid ett annat ord 1 sinom tid. Detta synes oss nu vara händelsen med öfverste Hjelms förnyade framställningar. Det som isynnerhet gör dem märkliga är dock icke att förf., som tydligen är en vän af en sjögående flotta och tyckes betrakta skärgårdsvapnet såsom något jemförelsevis underordnadt, lägger auktoriteten af sitt ord till i fråga om det fullständiga utdömanI det af det system som vill låta en liten stat, såsom Sverge, bjuda till att åstadkomma och underhålla en flotta af stora skepp; långt vigtigare och mera betydelsefullt är det kraftiga anfall författaren i sammanhang dermed riktar mot det, som torde utgöra egentliga roten och upphofvet till, likasom den mäktigaste konserverande kraften i afseende på missriktningen i vårt marinväsende: det stora och dyra etablissementet i Karlskrona. Författaren jemförer de nuva-IF rande skeppen med egoistiska sig sjelfva öfverlefvande grands seigneurer, hvilka uppå ett dem anslaget kostsamt etablissement i overksamhet åtnjuta drygt underhåll, bekajade med obotlig skörbjugg och röta. Han antager, att detta etablissement årligen kostar staten, lågt beräknadt, 2,161,000 rdr I (efter 1858 års budget), och det torde vara svårt att bestrida riktigheten af hans påstående, att detta är en dryg utgift för ettså otillräckligt, i passivt tillstånd hållet, numera för kriget otjenligt sjöförsvartt. Öfverste Hjelms förslag, i största möjliga korthet sammanfattadt, går ut på byggandet vid privata svenska faktorier af jernkorvetter, till en början 10 till antalet, med ett djupgående, icke öfverstigande 12 fot, försedda med ångmaskiner af den styrka, att fartygen blefve ytterst snabbgående, bestyckade med 20 st. 100-pundiga reffade Engeströmska kammarladdningskanoner, samt försedda med en bemanning af 305 man, befäl och underbefäl inberäknadt. Dessa far tyg, hvilkas byggnad och utrustning vid faktorierna kontrollerades af det blifvande befälet, borde, sedan de erhållit sin besätt ning och lemnat faktoriet, icke erhålla permanent station, utan öfvervintra i någon utsedd hamn å kusten i den trakt derifrån deras indelta båtmansbemanning utgår, så att under uppläggningen för vintern båtsmännen finge tillbringa den på sina rotar och vid behof vore närmare till hands å det fartyg de komme att tillhöra. Denna anordning hear afseende på, att så länge det är öppet vatten, eller från den 1 Maj till den I November, hålla 10 st. sådana korvetter i jemn Iijensteutöfning och exercis, hvarienom befälets och bemanningens skickliget till hösta grad kunde utvecklas. Befäl och besättningar skulle alltid anses inmön strade och fartyget utgöra befälets och be manningens hela etablissement; fartygen skulle erhålla sina ordres direkte från kommandoexpeditionen och vederbörande tjenstemän ombord å desamma i afseende på de ekonomiska angelägenheterna kommuniceraå direkte med siöförvaltningen. Försla-! RA RR i Br — AA KR Kr