Mordbrandsanläggningen i Göteborgs domkyrka. Härom berättar Göteborgsposten för för liden lördag: I går morgon vid femtiden nedsteg er Cdagtornväktaret från sin luftiga bostad : domkyrkans torn, för att meddela närmaste innehafvare af nycklarne till kyrkan de betänkliga funderingar, som uppstått deruppe. i anledning af en besynnerlig rök, som rcdan af de nyss förut aflösta natt-tornväktarnc bemärkts i tornets högre regioner, och som att döma efter hvad som kunde utifrån observeras genom små öppningar i dörrarne till den stora vinden öfver kyrkans takhvalf. der hade sin källa. Ringkarlen och läroverksvaktmästaren J. P. Carlsson, som tillfälligtvis anträffades ute på Vestra HamnHallar skickade, då han fick reda på förhållandet, tornväktaren åstad till den i närheten boende domkyrkoklockaren OC. 0. Bergström, som genast var tillhands med de hos honom förvarade nycklarne till domkyrkovinden. Denna befanns full med rök, men ehuru den omsorgsfullt genomsöktes fanns intet spår till eld. Undersökningarne förflyttades då till sjelfva kyrkan; ehuru de: genast var uppenbart att röken på vinden måste ha sitt ursprung från någon af kyrkans utbyggnader. Man vände sig först till den norra, men fann der hvarken eld eller rök. När deremot en af sidodörrarne (den östra) till södra utbyggnaden åt Kungsgatan öppnades af Carlsson, visade den med stör våldsamhet framträngande röken att det var här faran hotade. Dörren stängdes genast, intilldess vatten hann framskaffas. Lyckligtvis voro redan åtskilliga vattenhemtare samlade omkring domkyrkokällan och det dröjde icke länge innan man hade vatten i öfverflöd. Nu forcerades ingången. Röken var qväfvande, men det enda ställe der eld visade sig var vid nedra delen af dörren till en under vestra trätrappan till södra läktaren befintlig skrubb, fylld med gammalt träbråte. Dörren uppsparkades och man blef snart herre öfver elden, i det såväl trappan som skrubben öfversvämmades med vatten. Elden hade synbarligen blitvit instucken genom någon liten öppning, möjligen ett litet råtthål nederst i dörrhörnet. Synbarligen hade den längesedan blifvit anlagd, men i saknad af luft endast kunnat brinna på samma sätt som i en väl skött kolmila. Härom vittnade de massor af rök. som från den lilla elden genom springornö i den tättfogade trappan trängt upp på vinden, men ännu mera tillståndet inne i skrubben. Väggarna voro här kolsvarta af tjära och rök, en grof stockända var till hälften förkolad, likasom tröskeln och en del af den öfriga träbråten, men elden hade endas: obetydligt skadat sjelfva dörren, der likviss: ett större hål hade bränts nere vid tröskeln. Det enda märkvärdiga, som i öfrigt kunde upptäckas, var ett föga djupt hål af ett pa qvadrattums vidd, i ett af stegen midt i trappan, synbarligen brändt uppifrån. Dett: äfvensom några i trappan funna stenkols bitar röjde uppenbarligen att den, som anlagt elden, här tappat något af sitt bränsle. Möjligen har han försökt att komma upj på vinden, men hindrats af en i vägen vurande spjäldörr. Ett fruntimmer lärer hafv: observerat ljussken i det fönster, som ge ljus åt denna trappa, vid tiotiden föregående afton. För öfrigt har ingenting förekommit. som kan föranleda till någon grundad giss OM i afseende på odd och der i går eftermiddag på brandstället hållna po lisundersökningen blef i detta bhänseenc utan resultat. Om elden icke blifvit anlaco före kyrkans stängande föregående afton. synes otvifvelaktigt att brandstiftaren på eu eller annat sätt skaffat sig tillträde genon kyrkans södra hufvudingång. En allvarsan: hotande fara har här lyckligt undgåtts, lika som förra året då en gasexplosion i samm: del af domkyrkan lätt nog kunde ha gjor den till ett rof för lågorna.