inventarier för 200,000 rdr rmt. Preussiske polisöfversten Patzkes rymning och häktande i Ystad. Berlin och hela Tyskland tänker och talar ej om någonting annat än polisöfversten Patzke. Sedan han länge varit offentligt angifven för försnillningar, men både polispresidenten Zedlitz och sjelfve inrikesministern tagit honom i försvar, såväl i kammaren som i de officiösa tidningarne, såsom ?en hedersman, hade sent omsider hufvudstadens kommunalstyrelse tagit det i Preussen a ovanliga steget att låta tilltala Patzke vid domstol. Stadsstyrelsen meddelade detta åt polispresidenten den 2 Maj. Denne underrättade derom genast inrikesministern, söm straxt suspehderade Päåtzke. Derpå hölls lördagen den 4 ett längre förhör med Patzke, efter hvars förlopp han begärde permission till söndagsafton för att skaffa sig boningsrum i stället för de tjensten åtföljande rum, som han i följd af susensionen måste lemna. Polispresidenten eviljade icke blott permissionen, utan gaf äfven ett äskadt löfte att icke för den underordnade polispersonalen omtala att Patzke hade blifvit suspenderad, förrän på måndagsmorgonen, då en annan person skulle inträda i Patzkes befattning. Den genom polispresidentens oförsvarliga efterlåtenheterhållnafristen begagnade Patzke till att maskerad med gröna glasögon. fara med en vän, som är mycket invecklad i hans skälmstycken, öfver Spåndau och Nauen till Hamburg, samt vidare till Ystad, allt under namnet Lagerström eller Leberström och med ett pass, som ministeren gifvit på grund af en attest, hvilken Patzke hade förskaffat sig af en polislöjtnant Greiff. Till reskassa lånade Patzke 300 thaler af en vaktmästare vid skyddsmanskapet. På måndagsmorgonen erfor polisen att Patzke hade sökt sig boningsrum på annan ort och då erhöll den äfven från honom en i Nauen skrifven, sont det tyckes gäckande anhållan, om permission under hela suspensionstiden. Nu blef polispresidenten orolig och satte sina hejdukar i rörelse... De bevakade lägenheten, hvari Patzkes fru bodde, och anhöllo der på tisdagsmorgonen en karl, som kom för att afhemta kläder till Patzke, i enlighet med ett bref, hvilket denne från Nauen hade skrifvit till sin fru. ; Karlen visste och omtalade att Patzke hade rest till Ystad. Stadsdomstolen i Berlin, härom underrättad, sände genast med telegrafen en anhållan till polisen i Ystad att gripa rymmaren. Så snart denna anhållan kom till Ystad blef stadsfiskalen, löjtnant Holm, beordrad att begifva sig till den föregifne handlanden -Leberström, som på måndagsaftonen hade ditkommit från Malmö, i sällekap med den förutnämnde vännen, boktryekaren Nietack, och tagit rum på Hotel du Sud. När stadsfiskalen förevisade honom arresteringsordern erkände han genast sin identitet och fogade sig undergifvet i sitt öde. Påföljande torsdag förde stadsfiskalen, beledsagad af någon af den exekutiva betjeningen, honom på ångfartyget Bråviken till Libeck. Redan före hans ankomst dit var hans häktande kändt, och en ofantlig menniskomassa afvaktade på gatorna hans anländande för att mottaga honom på ett mindre angenämt sätt. De tjenstemän, som polisen i Berlin hade sändt att mottaga honom, funno derför rädligt attvlåta Patzke öfver natten stanna på ett ställe utanför staden. De ville nu öfvertaga vården om fången och befria löjtnant Holm från besväret, men de hade ingen annan autorisation dertill än en order af polispresidenten; och — de tyska tidningarne anmärka. detta såsom ett bevis på huru den personliga friheten är aktad i andra län: der i jemförelse med Preussen — den svenske tjenstemannen lät sig icke nöjas med en sådan order för att utlemna fången, utan fordrade ministeriell skrifvelse eller domstols utsläg. Då ingendera fanns följde löjtnant Holm med sin fånge till Spandau, der Patzke blef insatt i häkte. Derifrån fördes han sedan 1 vagn in till Berlin, dit man ej hade vågat föra honom direkt med jernvägståg, emedan stora menniskohopar väntade vid stationen för att på ett kanske bullersamt sätt mottaga sin fordne plågoande. Inrikesministern lärer nu ändtligen ha för klarat att han inser Patzkes -brottslighet. men polispresidenten säges. deremot ännu då han! meddelade sina underordnade under rättelsen Om suspensionen ha tillkännacilvit, att han ännu ansåge Patzke för en hedersman?. RR Kö Patzke var, i likhet med sin fordne chef. den beryktade Hinkeldey, en äkta preussiek poliskarl, som ansåg alla lagar och förordningar dumma samt icke det ring gade efter dem, så snart de stodo för polisåtgärder. Han var af PES EREIS TRI SE Va