SKUGGSPEL. TIDSOCH SEDEMÅLNINGAR Ar EMILIE FLYGARE-CARLEN. Liljan på Sotenäs strand. Borta i spisvrån hade manicke hört ett ord af samtalet vid brädspelet. Der hade man fullkomligt nog af att höra på sig sjelf, öch ifrån den friska munterheten hade man kommit in på ett af dessa allvarsamma uppslagsämnen, hvarpå kärleken är så rik. Således, min herrli a lilja, tror du då alt du aldrig, aldrig kunde glömma mig; aldrig blifva mig otrogen, om någongång långt bort i tiden den kärleksrika hand, som nu frikostigt öfver oss utströr sina skönaste åfvor, skulle lemna dig att vandra vägen ram utan din Lauritz? ; Jag har många gånger agtX, svarade Juanna i samma hviskande ton som: den, hvarmed hon blifvit tilltalad, att du för mig är sjelfva lifsluften. Ått blifva dig otrogen förefaller mig som en så svår 0c derjemte obegriplig synd att, ifall vi ändtligen skulle tänka 0ss något så rysligt som din bortgång före min, jag aldrig från den dagen skulle ha mer än en önskan. Du kunde ändå ha en önskan? 4Ja, men vet du hvilken — jo, den att jag, liksom Valborg, då hon förlorat sin Axel, skulle kunnat få innesluta mig i det gamla Dragmarks kloster... Kanske har jag orätt, men mig förefaller det som en olycka att klostren blefvo förstörda. Jag förmår ej tänka mig något mera tillfredsställande för en qvarlemnad maka än att; medan hon afbidar återföreningen, få göra det du en egnad blott åt Gud och våra heligaste nslor. ) Se A.B. n:o 44, 45,47 49, 51—59, 61, 63—64 65, 67, 68, 72—74, 76, 77, 90, 92, 94, 96, 97,99; 100, 102, 1037 106 och-108, —