I diktion, tillverkades bränvin; men det är omöj t JE inse; hyad inverkan ett besatt fattad ; Jaf en landshöfding i Upland, Kan utöfva på ko nungenrs befallningshafvandes i Westergötlanc beslutanderätt. Då ett öfverlåtande af en egen I dom på arrende innefattar en afsägelse af all befattning med egendomens skötsel, så kan jordegaren icke heller sägas befatta sig med arrendatorns näring och torde således böra fritagas från ansvar för de åtgärder arrendatorn på eget bevåg vidtager, Man har, såsom stöd för den åsigt jag nu sökt vederlägga, åberopat den sats, att ingen kan bortarrendera sin jord med bättre rätt än ! an sjelf eger-den. Denna sats må låta riktig; den är likväl icke axiomatisk. Sanningen deraf Leror på beskaffenheten af den rättighet hvarom fråga är. För att icke till ådagaläggande häraf ingå i distinktion mellan. personliga och reela rättigheter torde jag få anföra ett pen ved Om jag till en person A. genom köp öfverlåter min egendom, . med. förbehåll att han till mig erlägger så kalladt undantag — 2tt bland allmogen vanligt aftal — så eger A. ej egendomen med mnan eller bättre rätt, än att han måste erlägga de i undantagsaftalet bestämda prestationer; men om A. sedan säljer egendomen till B.och jag ej vid vederbörlig domstol intecknat mitt anspråk så får B. verkligen egendomen med bättre rätt än Å., af hvilken han fått egendomen på. sig öfver:åten, — och detta på den grund att mitt anspråk mot A. är personligt, ej reelt. Eller, för att taga exempel af ett förbud, en personlig disqvalification, såsom närmare vårt ämne: Om en köpman genom förnyad öfverträdelse af tullförfattingarna eller författningen angående bränvins försäljning förverkar sin fandelsrätti het, så kan han likväl öfverlåta sitt varylager en annan, hvilken, om han är-så qgvalificerad att han kan vinna handelsrättighet, således får bättre rätt i afseende å föryttrandet af det öfverlåtna varuagret än öfyerlåtaren sjelf. Likaså då förbudet för landshöfding att befatta sig med bränviastillverkning endast gäller dennes person, men icke är reelt, icke gäller hans jord, så kan den, som innehar jorden, enligt ofvan åberopade S 1 1 bränvinsförordningen, fos konungens befallningshafvande utverka sig en rättighet, som jordegaren sjelf ej kan vinna. Lika litet som de perjontiga företräden, t. ex. rang, landshöfding på grund af embete eger, kunna öfverlåtas på annan person, lika litet kunna de disqvalificationer, som vidlåda honom, t. ex. förbudet att tillverka bränvin, öfvergå på annan person. Jag har hittills betraktat frågan endast ur juridisk synpunkt; jag ber nu att få se den urrent praktisk. Om också en landshöfding vid utarrenderandet af sin egendom förbjudit arrendatorn att utverka sig tillstånd till bränvinstillverkning på grund af sednare alternativet i 8 1 af bränvinsförordningen, nemligen såsom innehafvare af jord, så kan likväl honom ej betagas rättigheten att. på grund af förra alternativet i samma S, idka. bränyinsbränning såsom fabriksrörelset, hvartill, enligt författningarne, endast fordras att hafva begått Herrans nattvard, råda sig sjelf, ega god frejd; skrifva läsligt och räkna qvatuor species i enkla tal; Man tyckes nemligen förbise att bränvinsbränning numera icke är fästad vid jorden, utan kan idkas af en hvar såsom fabriksrörelse. Men, äfven om landshöfding i kontraktet förbjudit arrendatorn att idka bränvinsbränning på egendomen, så hade denne kunnat, efter aftal: med eh granne, på gränsen af egendomen anlägga bränneri, och ett sådant förbud hade således varit utan verkan. : Ehuru, vid nu angifnå förhållanden, all vidare bevisning om . bränvinsförordningens mening kunde synas öfverflödig, torde mig tillåtas upplysa, att uti det vid 1853—54 års riksdag tillsatta särskilda. utskottets utlåtande: med : förslag till bränvinsförordning, sådan den i hufvudsaken ännu är gällande, säges: att det icke bör tillåtas innehafvare af boställen att medgifva dessas arrendatorer att derstädes: tillverka bränvin; men deremot nämnes icke om att arrendatorer af embetsmäns egen jord borde förvägras rätt till bränvinsbränning, hvilket. också öfverensstämmer med den ypplysning jag från en ledamot i detta utskött erhållit derom, att fråga om förbud för de sistnämnda arrendatorerna jemväl väcktes, men att detta förslag förkastades. v Jag hoppas med stöd af den betisning, jag sökt åstadkomma, att icke något skall kunna läggas mig till last för det jag uraktlåtit förbjuda nvinsbränningen på Brogård. Då åklagaren till stöd för sitt åtal åberopat de rykten som blifvit satta i omlopp, må det tillåtas mig, att ådagalägga, att de, som åtminstone kommit till min kunskap, samteliga äro sanningslösa... Det har berättats att hr Berg per telegraf tillfrågat mig om. försäljning af hvarje större arti bränvin. Genom härhos bilagde intyg af reståndaren för telegrafstationen i Wenersbör inhämtas att icke något telegram från eller til mig angående pris äå bränvin eller försäljning deraf blifvit expedieradt vid nämnde station ). Det har blifvit sagdt att arrendatorn nyligen sökt i såsom förvaltare af annan egendom. Han har sjelf offentligen förklarat att detta är en osanning. Det skulle blifva tröttande och sannolikt mig ieke tillåtas att till vederläggning upptaga alla dessa osanningar.. Det anförda torde göra tillfyllest för ådagaläggandet af beskaffenheten af e rykten åklagaren anför till stöd för sina misstankar och sitt derpå grundade åtal. De af mig åberopade intyg bifogas. Brogård den 6 Maj 1861. Eric Sparre. (Forts, följer.) s) Ett sådant intyg aflemnades. En förmyndaretvist. Vi fortsätta här meddelandet af besvärsskriften till K. M:t i tvisten mellan bruksegaren Abergs förmyndare: Dessa punkter innefatta mina påståenden: 1:o. Att, till följd af den vårdslösa kolningen; Tr öindasetar rv nl medan dv nndnnatae 13 Mr RR I