och förklarade detta så högt och så, ofta. alt han ej lemnade regeringen annat valän att antingen befästa landet.i den tron, att de spelte under samma täcke eller att ställa honom: under tilltal. -Hon valde den enda utväg, som för henne återstod. 3 Man berättar att grefve Persigny inom ministerrådet. yrkat på att regeringen borde öppet bryta med denne usling, på det att den. nya. dynastien måtte undgå de -snaror, i hvilka Juli-monarkien fallit: Men skall väl Ludvig Napoleons regering härigenom kunna förneka den förbindelse, hvaruti henoes organer hittills stått med Mires? Man frågar sig nu: skall väl domaremakten bringa rättegången inför en jury, eller kommer den blott att ställa Mirds inför den korrektiouella polisen? Blir det fråga om galerstraff eller om fängelse? Hufvudanklagelsen går ut på att han förskingrat deponerade medel och försålt värdepapper, som voro anförtrodda i jernvägskassans vård. Detta slags bedrägeri föröfvas mången gång al regeringar, men lagen förbjuder det strängeligen för alla enskilda. Men Mires ansåg sig för en regering; häruti låg hans fel. brukade och missbrukade alltså. de värdepapper, som voro honom anförtrodda, dock sökte han skydda sig derigenom, att han under en eller annan förevändning skref till kreditorerna och uppmanade dem: att inom 24 timmar uppgöra sina räkningar med kassan, emedan han i vidrigt fall blefve nödsakad attförsälja de anförtrodda aktierna. Ett dylikt cirkulär var visserligen ett maktmissbruk, men man skickade det ej till andra än goda kunder och pårsådana tider, då, man visste vederbörande vara utan penningar. Dessa medgåfvo derföre försäljningen eller voro nöjda med omsättningen af sina valutor. Då Mirecs märkte den fara, som ryckte honom på lifvet, då han på boulevarderna ej mötte andra än sådana som voro förvånade. att se honom gå lös, så tänkte han till en. början att se sig före och skydda sig; men hans öfverilade åtgärder voro oskickliga, och förrådde tydligen det svaga begreppet. och den verkliga. oduglighelen hos denne finansman utan hufvud, hvilken ej mera var någonting, så snart lyckan öfvergaf honom. Han hade två dagar före sitt häktande gifvit uppdrag åt flera mäklare ;att uppköpa aktier till hvilket pris som helst, i afsigt att sätta in dem i kassan och sålunda tillfredsställa kreditorerna. Vex laren Doyon hade fått order att köpa för 200,000 francs, hr Halbrom för 300,000 fr., hr -Banes för 500,000. Dessa order verkställdes ock, och man påstår till: och med att några ar dessa aktier, uppköpta i sista ögonblieket, ganska snart återkommo. till kassan för att nedtvinga åtskilliga anspråk. Men för det stora flertalet blefvo dessa för sent gifna uppdrag utförda på en ganska oläglig tid, och det var den 18 v ebruari, dagen. efter Mires häktande, som de flesta af dessa fre presenterades i jernvägskassan. Hr Gerning vägrade att emottaga dem, för att ej göra sig till medbrottsling i saken, och bevisen för detta. misstroende blefvo innan kort synliga för polisens efterforskningar. Den andra ankiagelsen mot Mirås består deruti. att han tillegnat sig de aktiegarne tillkommande fördelar. Så gjorde han på jernvägsbyggnaden vid Pamplona i sällskap med hr Salamanca en ren vinst på 7 millioner, derigenom, att han med entreprenörerna för jordarsetena afslöt kontrakt om 150,000 francs. för kilometern, och derpå öfverlät kontråktet åt aktie-egarne för 210,000. I Marseille köpte han jordlotter, dem han dagen derpå med enorm vinst försålde åt sitt eget bolag för hamnbyggnaderna. Mires är förvånad öfver att man för dylika handlingar beskyller honom för brist på I redlighet. . Han åberopar exemplet af mo-J1 bilierkompanierna, hvilka. ostraffadt gjordel. detsamma. Han harmas öfver att nödgas vara en syndabock för Israel, och dål. man hvarken i hans papper eller i hans). böcker. finner en enda verklig förfalskning, så svärchan på, att han: tillfredsställt lagarne, likasom han redan länge varit ense med sitt. samvete. Denne man, som ej gjort någonting vidare än alla andra, hvilka I sedan 10 år blifvit rika; har blott tagit ett alltför stort anlopp i och med den verk) samhet, som man anser tillåtlig för börsmenniskor; det är hela saken. Han har rätt uti sitt påstående, att ingen här borde kasta första stenen. Men detta har mu-skett. Miråes är det första offret, som man bringat det väckta behofvet af rättvisa och sedlighet; han kommer ej att bli det enda. Vi gå stora skandaler till mötes. De gyllene drömmarna slutas med maran. Ett fork såsom det franska, ironiskt, lättsinnigt, hyllande jemlikheten, vill icke offra sin lädtighet, sin sorglöshet, sin fria rörlighet ä törsten efter rikedomar; det hatar bördsadeln, det föraktar penningestorheter. Vi ha haft nog af lotterier; tillräckligt många snaror ha blifvit utlagda för vårt penningebegär. en odödliga själen, som förqväfves under: dessa penningpåsar, uppreser sig omsider och fordrar rättvisa. . Man måste tillfredsställa henne, frivilligt eller motsträfvigt. om man ej vill gå under, och man skall j gå under just derföre att det blifvit en nödvändighet att tillfredsställa henne, sedan man så länge misskänt hennes rättigheter. Denna rättegång är en handling af ofullständig, hycklad ånger; men. den är tillika en verklig historisk tilldragelse, likasom det italienska kriget, likasom dekretet af den 24 November. När allt kommer omkring så kunna alla regeringar ega bestånd om de utveckla och reformera sig,-men de skola I alltid gå under så snart de ångra sig. ite asteesnstseteer