fOrlattningen trlkommit, och det band son derigenom legat på regeringen i förhållande ull Tyskland och till de andra makterna Europa. Man får väl icke glömma hvad son dock. här är historisk hufvudsak, att den förrs striden emellan Danmark och Tyskland ledde ull de bekanta kabinettsförhandlingar, der svenska kabinettet äfven deltog såsom med. lare, och hvilka slutades med den öfverens. skommelse som grundlade formen för der hittils, varände helstaten. Ett sådant samband af särskilda stater, om styrelseformen icke skall vara despotisk utan konstitutionel, låter icke tänka sig utan en samfälld representation. Aftonbladets ärade redaktion, som tyckes så väl hafva följt med de danska angelägenheterna, åtminstone i en viss riktning 12). torde också erinra sig att. en sådan repre3entation — som sedan blifvit den egentliga stötestenen för Feelles-författningen, icke blott var förutsatt i 1851 och 52 årens underhandlingar med förbundet, utan också geaom ett förbundsbeslut af den 29 Juli 152 formligen erkändes såsom ig med Holsteins ställnivg och Förbundsrätten?. Helstaten är således redan härigenom ett arf, som Danmarks regering emottagit af den europeiska. kabinettspolitiken, med samma förbindelse tillsvidare till de utländska m terna, som denna politik. anses gifva åt fördragsmessiga bestämmelser i allmänhet, men hvilken här ökades deraf, att: den ena landsdelen om hvilken det var fråga, nemligen Holstein, tillika särskildt stod under förbundsgagens öfverhöghet och protektorat. Det synes derföre ligga någonting nästan komiskt deri, när den fraktion, som må antagas representeras genom hr 5. B:s korresponidensartiklar, anser danska regeringen hafva kunnat sans facon kullkasta hela denna öfverenskommelse utan att fråga efter hvad de öfrga makterna skulle säga derom13); och ej neg dermed, när samma fraktion på köpet ker tillvila motståndarne just det fel af doktrinär personlighet, hvartill den sjelf gör sig skyldig: och 7 hvilket väl består i att glömma verkligheten för iden eller. såsom fabeln berättar om den grekiske filosofen, hvilken: gick och tittade så ifrigt efter stjernorna på himmelen att han icke såg marken framför sig utan föll nedien brunn. Men nu ommer härtill än en ytterligare särskild omändighet som icke heller förut varit vidrörd i referaterna inför svenska publiken, åtminstone icke framhållen såsom den bort när man vill uppgöra en vidräkning. Det är ett konstateradt historiskt faktum, att när förbundsdegen en tid före det sednaste sammankallandet af de holsteinska ständerna hotade med en exekution d.v. 8. att med vapenmakt draga Holsteins förvaltning helt och hållet undan den samfälda monearkien, och således sjelf upphäfva den öfverenskommelse som grundlagt helstaten, sedan denna öfverenskommelse redan förut till en del blifvit bruten, äfven från Eol steins sida, genom dess deputerades utträdande ur monarkiens gemensamma representation, som kallas riksrådet — när, säga vi, förbundsdagen hotade med en sådan exekution, såvida icke Danmark gjorde ytterligare modifikationer till helstatsförbindelsens bibehållande, så förklarade alla främmande makter att Danmark borde gifva efter. Detta, kunde ske, hette det: Holsteinarna voro uppledsna vid tillståndet och fruktade den. tunga. inqvartering af främmande trupper, som exekutionen skulle innebära, samt ville derföre nog gå in på hvarje billigt förslag. Det må vara ursäktligt att. Aftonbladet, som: hade, enligt egen uppgift, fått en föreställning derom, att konung Oscar hade yrkat på Holsteins egenmäktiga afsöndring samt lofvat aktiv hjelp åt Danmark, i början. icke trodde att en impuls af motsatt beskaffenhet lade ett sär kildt band på danska regeringen; men sedan verkliga förhållandet uppdagats. såväl genom tryckning af åtskilliga diplomatiska korrespondenser, som genom upplysningar i engelska parlamentet och talrika ovederlagda uppgifter i de danska tidningarne, så lörefålier det underligt att Aftonbladets ärade daktion icke velat fatta den svåra och inr de öfriga kabinetterna nästan ohjelpliga ställning som danska regeringen skulle hafva iråkat om den först och främst alldeles på egen hand och dessutom ännu alldeles oförberedd att möta ett anfall, som mer än sannolikt hade varit att vänta äfver på denna sidan Kidern, hade tagit-Fecrelandets och hr 5. B:s program till : snöre och försökt en statskupp. Det före faller underligt, att man icke vill inse der ojemtörligt store fördelen deraf att ingen bland de öfriga .makterna nu kan annat än medgifva, att det är Holstein sjelf eller T nd, som brutit fördraget 1:) och att om re medgivanden numera icke ktona da, dess motstånd ickt 28 al än såron dvändigh Att dett: cs ef den tänkande deler vidare kan kur följden. af en ren änt 1ac önskvärd förr eller cednare men vi anse det po: litiskt oklokt att nu föreläga en sådan. lien vidlyftiga bevisningen härom är sålunda alldeles: öfverflödig. 12) Vi känna oss ganska smickrade af detta vitsord, som redan forut lemnats öss från der ministeriella sidan, t. ex. i Dagbladet, men v eLro, ait vi med temligen noggrann upp märkeamhet följt de särskilta riktningarne oc! personligheterna. 13) Så vidt vi veta, har detallsicke varit fiåge vm att Danmark skulle kullstöta någonting, utr blott att sedanTyskland för sin del kullzöt denna helstafsförfattning, som mar äfven irår den ministeriella sidan förklarar omöjlig, 1: icke, skulle underkasta -sig förödmjukelser oc! onödiga medgilvanden för ått komma ur. d. fördelaktiga ställning och åter hoplappa en c ligt helstat. må 14) Detta låg redan klart för verlden i Chktober 1858; danska regeringen kunde dålugn: och modigt ha afvaktatföljderna, inför makterna hi: åberopat sig på den otvetydiga stämningen h danska folket, då den deremot under:desednast. åren visat. mycken rädsla för manifestationern: af folkandan och just genom sina många ef a a