med 30Fprygelsamt ersätta Osterman med aj henne äskade 3 rdr. Korporalen Bergqvist, hvars prygelstraff åtföl jes af degradering, anmälde missnöje mot domen. Österman återfördes till cellen, för att undergå sitt förut ådömda straff. Öfvervåld af polisöfeerkonstapel. Såsom vi förut omnämnt har en jernvägsarbetare vid namn Johansson till rådhusrätten in stämt polisöfverkonstapeln Edberg, med yrkande om laga ansvar å Edberg derföre att han, under uppgift att efterspana en tjuf, söndagen den 3 Mars kl. 11 på aftonen inträngt i Johanssons bostad och slagit samt oqvädat denne. Då målet första gången förekom afhördes ett vittne, hustru Berglund, som intygade att hon sett Edberg tilldela Johansson ett slag så att näsen sprungit i blod, draga honom i håret samt oqväda honom. Ehuru Johansson haft flera vittnen att åberopa, öfverlemnadz2 han emellertid af okunnighet saken i det skick, hvari den nu Lefann sig, till domstols pröfning, och ålades Edberg, som erkände att han gifvit Johansson en knuff, men deremot förnekade att han slagit eller ogvädat honom, att med ed från denna angifvelse sig värja, om han det gittade. Vid denna utgång af saken begärde nu Johansson attfåinkala och höra flera vittnen, hvartill domstolen dock ej kunde lemna bifall, enär målet redan biifvit af Jo ansson öfverlemnadt, utan hänvisades Johansson att i vederbörlig ordning anföra besvär i hofrätten. Då målet åter förekom voro båda parterna tillstädes, och, sedan upplyst blifvit att ingen af dem besvärat sig, fick Edberg nu gå den förelagda eden, hvarefter rätten förklarade sig vilja meddela utslag annan rättegångsdag. Målet mot mil Christina Holmberg. Arådhusrättens tredje :afdelning afkunnades i dag utslag i detta mål. Holmberg dömdes för stöld af 50 rdr från pigan Jansson att böta det strlnas tredubbla värde samt dessutom hållas till fyra månaders straffarbete. Dessutom fälldes Hon, dels derföre att hon från grefve Eric Sparre olofligen tillegnat sig diverse böcker och papper, som hon försålt, att böta 9 rdr, dels ck derföre att hon underlåtit att vid bouppning ordentligen uppgifva åtskilliga ml u eprens sterbhus tillhöriga effekter att böta 4 rår. För sina obevista anklagelser mot Jansson fälldes hon ytterligare, att böta 40 daler silfvermynt samt göra henne offentlig afbön, och skulle Holmberg i brist af tillgång till böterna undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. Tf ftF f ff Ulv Eve OR — Till rådhusrättens 6:te afdelning har bokför:äggaren Philipp Meyer instämt boktryckaren F. L. Blomqvist med yrkande att denne måtte öggas utlemna dels manuskripter och, stereotyperade clicheer, dels tryckta upplagor samt redovisa för det Meyer tillhöriga papperslagret, som Blomqvist för Meyers räkning emottagit af sin företrädare boktryckaren Ljunggren, hvarjemte Meyer yrkade laga ansvar å Blomqvist för sjelfpantning. Såsom ombud för hr Blomqvist har boktryckerifaktorn Pettersson uppträdt och i en inlemnad skrift förklarat, att han vore lika villig som: skyldig att ingå på Meyers begäran, blott hr Blomqvist erhölle kontant betalning för det arbete han för Meyers räkning verkställt sedan han öfvertog boktryckeriet. Meyer förklarade derpå att han mot boktryckarne Lundberg och Ljunggren, hvilka efter hvarandra innehaft det tryckeri, som nu tillhör Blomqvist, iakttagit samma förfaringssätt som han städse följt vid liqviden at boktryckareräkningar. Det var en af honom vedertagen praxis, att då under loppet af året ett arbete blir färdigtryckt och sedan han derå erhållit räkning, betala densamma genom vexel. accepterad att betalas i April månad påföljande år. I Juli månad förlidet år hade Ljunggren afslutat ett arbete för Meyers räkning och då fått en vexel som blifvit inlöst i April detta år. För öfrigt påstod Meyer att han aldrig öfverenskommit med hr Blomqvist om tryckningsarbetet och icke ens afvetat att hr B. öfvertagit detsamma. Då faktor Pettersson bemötte detta påstående med den invändningen: Huru tror hr Meyer att vi skulle ha kunnat trycka om hr M. icke lemnat oss manuskript, utfor Meyer i så häftiga och smädliga utlåtelser, att domstolens ordförande rådman Uppling nödgades uppmana honom att inför domstolen iakttaga ett passande uppförande. Sedan svarsndeombudet på det bestämdaste bestridt att i liqvid mottaga Meyers vexlar, blef målet uppskjutet och Meyer ålagå att, i händelse icke förlikning träffats, påföljan de rättegångsdag inkomma med specificerad uppgift på det lager m. m., som han yrkade att atbekomma från Blomqvist. Då målet sednast i torsdags förekom, medhade Meyer visserligen en förteckning, men den ansågs icke fullständig och i sådantskick, att densamma kunde af domstolen tagas till ledning för tvistens utredande, bvarföre målet uppsköts tills nästa torsdag, då det åligger Meyer att vid vite af 10 rår medhafva en fullstän ig förteckning. — I Lördags fortsattes polisundersökninger angående eldsvådan i bryggaren Ericsons egendom n:r 43 vid Maria Högbergsgata. Hr Ericsson var nu personligen tillstädes och förutom disponenten för Katrinebergs porterbryggeri grosshandlaren F. Schwieler voro, på yrkande af Ericsson, inkallade och tillstädes, bryggaren P. Bjurholm, plåtslagaremästaren Åkerberg, bryggmästaren vid Katrineberg A. Robsham, äfvensom expeditionssekreteraren Schyberg såsom ombud för brandförsäkringskentoret och handelsbokhållaren Bianchini å Försäkringsbolaget Providentiast väsnar. Arbetskarlen Jonsson, hvilker varit anställd som biträde vid mältningen, men då elden utbröt låg och. sof, hade sedan dess icke varit synlig i sin bostad, men blef för några dagar sedan anträffad och vid äfventyr al hemtning ålagd att i lördags iakttaga inställelse i pyliskammaren. Han uteblef dock äfven nu. Plåtslagaren Åkerberg berättade att han för Imkring 12 år sedan; då egendomen innehades af bryggaren Österman, förfärdigat de till det au nedbrunna mälthuset hörande jernrör, hvilsa sedermera år efter år blifvit af honom repaterade: Sednast på hösten 1859 hade han för Katriaebergsbolagets räkning lagat rören. Då hade skerberg och dåvarande mältaren varit ense om utt det behöfdes nya rör och att det icke gick an satt lappa och laga dem mera. Mältaren hade lå svarat att det måste väl så ske, men att det 1u vore så brådtom med mältningen att det :j kunde medhinnas. Akerberg hade ända ills Maj månad år 1860 dröjt med räkning å agningsarbetet, emedan han för hvrje dag vänat få tillsägelse att göra nya rör, helst han vid eparationens verkställande förestält hr Schwieler itt sådant vore högst nödvändigt. Då sednaste eparationsräkningen i Maj: 1860 aflemnades och tiqviderades, hade Åkerberg återigen erinrat hr Sehwieler om behofvet af nya rör, emedan de firma vore högst bristfälliga och eldfarliga. Tärpå hade hr Schwieler invändt att då rören under förliden höst reparerats, så borde de väl dusa ännu någon tid.