FAP AV, Hy ME MJ MD MSE SME ning, tillrättavisas genom etc. — Det var således förr icke ett missbruk utan en rättighet att tilldela fångar husaga; men nu, sedan denna rättighet har upphört och i särskild föreskrift något ansvar icke finnes stadgadt för en fängelsedirektör, som likväl någon gång utöfvat densammasg kan författningens mening icke vara någon annän än att för honom gäller, liksom numera för en husbonde, som å sin tjenare tilllämpar husaga sedan den är afskaffad, allmänna lagens förbud emot och ansvar för allt slags våld emot hvem det vara må; ty man kan icke rimligtvis antaga, att en fängelsedirektörs, mera än andra menniskors, felsteg i detta afseende skola svårare anses och hårdare bestraftas än hvad lag förmår, såvidt icke särskilda, hans Hjenstebefattning rörande föreskrifter derom på förhand innehålla några bestämmelser. Jag öfvergår nu till besvarande af åklagarens slutpåståenden. Vid första punkten får jag anmärka, att det ostridigt var min rättighet att uttaga ljusen, då de i staten äro anslagna; och jag kan ej inse något oriktigt i utbytet af olja emot ljusen, då handlyktorna, till hvilka ljusen äro anslagna, redan före min tjenstetid varit försedda med lampor just derföre att oljan är mera användbar, enär ljusen måste skäras i flera bitar för att få rum i lyktan, och dessutom för att lysa allt emellanåt behöfva putsas. Då öfverenskommelsen om utbytet skedde, visste jag ännu icke att någon olja skulle blifva öfver vid lysterminens utgång. bör Vid andra punkten får jag åberopa min till konungens befallningshafvande afgifna förkla: ring, under upprepande, att jag i mina enskilda rum aldrig begagnat fängelsets olja annorlunda än som tillfälligt lån, såsom ock under ransakningen blifvit upplyst. Vid tredje punkten får jag erinra, att det är ej allenast obestyrkt att jag har hindrat skepparen Kjellberg att besvära sig öfver Kalmar rådhusriätts utslag, utan det måste anses styrkt att angifvelsen är fullkomligt falsk, enär Kjellbergs besvär verkligen till kongl. Göta hofrätt insändes och, på föranstaltande af Kjellbergs svärfader, uppsattes af en enskild kommissionär, som i min närvaro derom rådgjorde med Kjellberg inne i sessionssalen. Angående fjerde punkten bör jag upplysa, att vaktknekten Johansson ej allenast biträdt med upphandlingen af virket, utan ock med fängelsets smärre arbeten, hvartill hans kamrater sakna skicklighet. Jag ansåg derföre billigt att låta honom få den lilla ersättningen af 50 öre, dem jag, då jag saknade annan utväg till deras godtgöring, tillsade honom att påföra det uppköpta virket. Om det lilla beloppet sedan blef Johansson godtgjordt eller ej kan je icke med säkerhet minnas; -men med tillit till hans uppgift : godtgjorde jag det vid första påminnelse, såsom i protokollet är nämndt. — Att smedräkningen icke blef omskrifven har förmodligen skett af någon konfusion. Emellertid blef den till fullo godtgjord, så snart jag blef upplyst om förhållandet. Jag anhåller att få göra en i sammanhang affattad berättelse om femte punkten. Då utbetalningarne ur besparingskassan skola, enligt föreskrift, anordnas af konungens befallningshafvande, men denna myndighet omöjligen kan med rätt noggrann uppmärksamhet följa alla små detaljer af fängelsedirektörens tjensteutöfning, så måste ock anordningen ske på hans förslag och i förlitande på hans uppgifter. Landssekreteraren föreskref derföre att jag, vid förekommande utbetalningar ur nämnde kassa, skulle förelägga honom en promemoria, upptagande mitt förslag, till hans godkännande; och skulle dessa promemorior såsom verifikationer åtfölja kassans redovisning, hvilken bör ske i början af kommande året. Så har också alltsedan skett, men när Kjellberg frigafs ur fängelset glömde jag att uppsätta promembrian. Jag betalte honom icke dess mindre för handräckning i köket 1 rdr rmt, som blef i fångrullan qvitterad. Påföljden af denna utbetalning kunde naturligtvis icke blifva någon annan än att jag fick vidkännas utgiften sjelt, om ej landssekreteraren behagade anordna den på besparingskassan. Någon tid derefter erinrade jag mig att fommorian skulle utskrifvas och tillika att Kjellberg äfven hade ställt i ordning alla fängelsets hängmattor. Jag påminde vaktmästare Tellahder derom, och vi voro öfverens att Kjellberg väl förtjenade en påökning af 2 rdr, dem jag vid tillfälle skulle skicka honom. Vid nästa kansliförhör framlemnades promemorian, hvilkeu upptog 3 rdr till godkännande. -Den blef nedlagd till de andra i en låst låda; men då penningarne icke genast kunde afsändas glömde jag det sedermera. Först då angifvelsen emot mig blifvit inlemnad och jag i anledning deraf eftersinnade alla möjliga omständigheter, deri mitt uppsåt kunde al illviljan förvrängas, återfördes äfven denna sak i mitt minne. Jag beslöt då att genast skicka de återstående 2 rdr till Kjellberg. Jag förseglade in penningarna i vaktmästare Tellanders närvaro, fick af honom veta Kjelibergs adress och lemnade honom brefvet med befallning att skicka det på posten. Jag ansåg saken vara härmed fullt uppgjord och änIrade derföre uti anteckningen i fångrullan 1 till 3, på det denna anteckning skulle öfverensstämma med det belopp Kjellberg numera hade fått och med anordningen. Då angifvaren, utan att jag hade ringaste aning om hans kännedom af förhållandet, framdrog detsamma såsom en ay anklagelse oc fångrullan i anledning deraf uppvisades, upply : jag att det deri tecknade qvittenset icke gäll för mer än 1 rdr intilldess att jag hunnit inhän ga Kjellbergs qvitto på de i brefvet afsände 2 rår. En och annan har:ansett denna sak temligen grumlig; men för mitt eget samvete och i välvilligt stämda menniskors omdöme har den sitt upphof i välmening och är I yfrigh trots sammanstötande omständigheter, oskyldig och ren. i Jag bör här icke lemna oanmärkt att angifvasen inför rätta svarade på min fråga, huru han kunde veta hvad såväl mitt bref, som ock den inlåsta anordningen innehöllo, att vittnet, nemligen vaktmästaren Tellander, derom lemnat honom upplysning. Huru några andra omstänligheter, t. ex. den om ljusräkningen, kommit till hans kunskap, är icke tvifvel underkastadt. då man besinnar att angifvaren aldrig, men väl vaktmästaren, haft räkningen i sina händer. ; (Foris.) En person, dömd till prygel vid rådhusrätten. På rådhusrättens tredje afdelning dömdes i dag korporalen vid stadsmilitär åren Bergqvist enligt krigsartiklarne att straffas med 30 prygel. Förloppet är följande: Qvinspersonen Österman, som enligt hvad vi: förut omnämnt, förliden måndag å rådhusrättens i fjerde afdelning dömdes till straffarbete för lifstid, hade vid det tillfälle, då hon nu sednast häktades, blifvit införd. å stadsmilitärens vaktrum vid Hötorgsgränden. Österman, som wid ir tillfället varit öfverlastad samt fört oljud, hadeit först blifvit varnad af tjenstgörande korporalen (s Bergqvist att hålla sig tyst; men då detta ejln hjelpte, utan Österman fortfor att lefva, som v Bergqvist uttryckte sig, hade han tagit sig för!f att slå henne våldsamt dels med handen, dels! med en käpp... så att flere blånader och blodvil 1 ten följde. Österman har härför yrkat ansvar å! 4 Bergqvist. ng ke 41 yng