talat hvad han vetat ej annt vara, af uppenbar falskhet och i argt uppsåt, får jag med stöd af k. brefvet den 12 Mars 1756, k. kungörelsen den 29 Juni 1773 och k. brefvet den 27 Maj 1801 samt 60 kap. missgerningsbalken vördsamt yrka, att Wendtland utan skonsmål må för sagde förseelser fällas till böter efter lag, göra mig offentlig afbön och förklaras ovärdig att vidare såsom fullmäktig i rättegångsmål nyttjas, äfvensom vara förlustig det arfyode han sig betingat. De åberopade bilagorna vidfogas. Stockholm den 23 April 1861. F. W. Brodin. Kraemerska målet i Kalmar. (Forts. från fredagsbl.) Vid mitt tillträde af:tjensten voro cellerna fulla af ohyra, och i brygghuset var uppförd en sär skilt ugn, som eldådes till renande af sängoch gångkläder. Jag ansåg afveln icke böra påläggas och stekningen vämjelig. Ugnen, som just icke syntes mig stå der till fängelsets heder, lät jag rifva ner och använda teglet vid påkommande reparationer. Genom sorgfälligare tvätt, tätare ombyten af kläder, sängklädernas vädrande och piskande samt ett noggrannt öfvervakande af snyggheten i cellerna blef afveln slutligen utrotad. På fångarnes okynne fick jag snart erfara mångfaldiga prof. I de flesta celler voro hängmattorna trasiga; tågen, som skulle uppbära dem, uttagna inuti mattan, gömda i dragrören och använda som stigbyglar, hvilka fästades i fönstren för att kunna deri uppklifva till erhållande af fri utsigt. De härvid begagnade krokarne lät jag förstöra. Jag köpte nya tåg och lät ställa längmattorna åter i ordning. refvexling bedrefs fångarne emellan; detta oskick utrotade jag. Handdukar och lakan voro rundtomkring upprepade i fransar, trådarna användes till sndddar i kläderna och för hvarjehanda ändamål. Sedan början var gjord, var det för mig omöjligt att tilltala någon viss och att hejda ofoget. Det fortgick, ehuru jag, för att förekomma frestelsen dertill, lät af gammal väf sy knappar i hundradetal och sätta i kläderna. Då jag s utligen blef tvungen att anskaffa nya handdukar och lakan, var det med yttersta nöd jag kunde hindra ofogets förnyande. Cellväggarne, isynnerhet i hörnen, voro nerspottade med snus och tobak till öfver två alnars höjd ifrån golfvet. Det var för mig omöjligt att hindra och bestraffa detta okynne sedan det en gång hade tagit öfverhand. Jag köpte stålade skeppsskrapor och försökte att få väggarne rena genom skrapning, men det lyckades blott till någon del. Ej en gång taken i cellerna lemnades i fred. Under visitationerra anade jag icke behofvet att gå och titta upp i taket; men snart fann jag i en mängd celler taken fulla med stora bruna fläckar. Dessa tillkommo på så sätt, att sillmjölken slängdes upp i taket oehfastnade vid gipsen. Så länge mjölken var färsk och hvit, syntes den icke; men sedan den torkade och härsknade, lemnade den fläckar efter sig. Förr nyttjades hornkammar i fängelset, men de voro dyra att inköpa och tenarna brötos ifrån dem; jag köpte derföre messingskammar. Dessa slipades åter på väg; arne, så att de blefvo skarpa som knifvar. fed dem skuros sedan namn m. m. öfverallt, der trä fanns i cellen, tvärs igenom målningen, så att hvita trädet blef synligt. På väggarne ristades och ritades hvarjehanda figurer. Böckerna ritades fulla och bladen utrefvos. Jag sysselsatte fångarne med drefredning. De ade ej något beting, utan fingo arbeta efter behag. Icke dess mindre befanns vid rengöringen om morgnarne en mängd dreflump stoppad i nattkärlen. Likaså instoppades den i drägrören och under golfven. När jag för omläggning af dessa lät upptaga dem, funnos derunder flera lispund, som stoppats ner genom hålen på varmplåten. Snyggheten, isynnerhet bland nykomne-fångar, är icke lättare att vidmakthålla än ordningen. I förstnämde afseende beherrskas den råa menniskan af fördomar ända derhän, att hon förfaller till så vämjeliga drag af osnygghet, att djuret, som ledes af sin naturliga instinkt, icke låter sådana komma sig till last. Så har jag ofta, isynnerhet bland dem som utstå vattenoch brödstraff, funnit cellen förpestad af urinångor, derutaf att urinen gömmes och drickes. Till tvagning och utvertes bruk vid minsta rispa eller åkomma begagnas den ofta. Föreställningar emot slika galenskaper verka föga: de vidhållas med en envishet, som knappast viker för den allvarligaste svårighet. Vårdslösheten är alldeles obegriplig. Begagnandet af nattstolen fordrar upprepad undervisning, och ändå ske-de befängdaste tilltag. Om I noggrann tillsyn och räfst dermed hållas, skulle Tuften inom fängelset alldeles förpestas. Man skulle tro att sopning och damtorkning inom cellen vore en kärkommen sysselsättning för den sysslolösa fången, isynnerhet för qvinnor som borde vara vana vid sådana göromål: så är likväl icke förhållandet; påminnelserna och kältet måste dagligen upprepas och ibland ätlydes det ändå icke utan att stränghet äfven der tillI -—-— —— — son AL gripeså var jag under de första åren af min tjenstetid i en oupphörlig strid med okynnets, vårdslöshetens och .osnygghetens mångfaldiga yttringar inom fängelset, utan att ändå särdeles kunna hindra förstörelseverket, sedan det en gång var ej allenast påbegynt, utan ock temligen långt framskridet. Slutligen blef det en nödvändighet att lemna anslag till fängelsets försättande i helt skick. Hela inredningen och målningen i cellerna blef omgjord och det lyckades att få dem snygga och vackra. Min fasta föresats var nu att med största noggrannhet öfvervaka att förstörelsen icke fick börja på nytt igen, samt att med stränghet mota okynnets första tilltag. Mina bemödanden lyckades likväl icke bättre än att, just vid den tid cellerna blefvo färdiga, tolf afde först vidgjorda redan voro så nerspottade och tilltygade, att jag till generaldirektörens inspektion i Maj månad förlidet år nödgades måla om dem. Jag erkänner att mitt sinne intogs af den lifligaste förtrytelse vid de förnyade ofogen samt att denna sinnesstämning ibland förledde mig till öfverilade steg. Oformligheten och olagligheten i dessa hvarken kan eller villjag förneka; men den orättvisa och hårdhet, som man derjemte tillägger dem, förnekar jag på det bestämdaste. I afseende på vittnesmålen nödgas jag anmärka huruledes språksamheten i herr doktorn och riddaren Ekmans samt hr fångpredikanten Todes vittnesberättelser tydligen röjer, att uppriktighet och kamratmässighet emot mig å dessa mina medtjenstemäns sida ingalunda har egt rum; ty ostridigt hade det tillhört dem, om de, såsom af vittnesmålen vill synas, ogillade mitt handlingssätt och tillika anade att det skulle leda till förderfliga följder för mig, att öppet säga mig sin mening med några vänliga och varnande ord. Ett sednare tillägg i hr fångpredikantens vittnesmål låter påskina att en sadan varning skulle kafva egt rum; men jag erinrar mig icke det anförda samtalet, och i alla fall synes af hvad som blifvit upprepadt, att det icke gick rakt på saken. I afseende R vaktknekten Rosenqvists och vaktqvinnan Christina Björkmans vittnesmål får jag göra den erinran, att uttrycket, att-de ej kunna minnas fångarne tilldelade handgripliga tillrättavisningar emedan de skett ofta. är ett ms om at åå ät bt hä fa fe Jat Pn örnar Jana